010724 (IPS) – Arbetarna vid cementfabriken KKS i Jaffna samlas vid ett tillfälligt kontor och skriver under en närvarolista två eller tre gånger i veckan. Men det finns inget arbete på norra Sri Lankas största fabrik, som en gång hade 3 000 anställda.
– Vi går bara till kontoret och skriver under listan några gånger i veckan, men det finns inget arbete, säger en chef på fabriken.
Regeringen har betalat lön till ungefär 100 arbetare i flera år, trots att ingenting har producerats vid fabriken. Arbetet har legat nere på grund av inbördeskriget mellan rebellrörelsen LTTE, de tamilska tigrarna, och regeringen.
På tisdagen attackerade LTTE en militär flygbas i anslutning till Sri Lankas enda internationella flygplats, utanför huvudstaden Colombo. Det är den senaste attacken i tigrarnas 20-åriga kamp för en tamilsk stat i Sri Lankas norra och östra delar.
Liksom många andra fabriker i den norra delen av landet har cementfabriken KKS varit stängd sedan i juni 1990, när våldet eskalerade i området. Och det verkar osannolikt att fabriken, som ligger i närheten av en militärbas, kommer att öppnas igen på länge, även om Jaffna går fredligare tider till mötes.
Jaffnas ekonomi, som en gång bidrog stort till Sri Lankas bruttonationalprodukt, har legat i spillror sedan inbördeskriget bröt ut 1983.
Från Jaffna kom tidigare 40 procent av den fisk som konsumerades i södra Sri Lanka, där huvudstaden Colombo ligger. Även ris, grönsaker och mangofrukter såldes tidigare till de södra delarna av landet.
– Innan 1983 hade vi en livfull ekonomi med grönsaker, lök och potatis i mängder, som fraktades söderut, minns Kandiah Kularatnam, chef för Jaffnas handelskammare.
Förutom den stora cementfabriken har dussintals fabriker – bland andra textilfabriker, glastillverkare, isproducenter och aluminiumfabriker krossats av kriget.
Näringslivet längtar tillbaka till freden på 50- och 60-talet, när kontakterna mellan nord och syd var enkla och folk var vänliga.
– Det var härliga tider. Våra vänner i syd njöt av toddy och mangofrukter från Jaffna, säger en handlare nostalgiskt. Den största marknaden i Jaffna har en del importerade äpplen och päron som kommit via Colombo, men få köper dem.
– Livet är svårt och varorna är dyra, säger en ung hemmafru som väljer ut fisk på marknaden.
Systemet med pass och tillstånd gör livet svårt för handlarna i Jaffna.
– Förutom ett antal pass som är obligatoriska för att kunna resa genom olika delar av staden måste vi också fylla i många formulär för att kunna ta hit varor från Colombo med båt, säger Kathigesan Nithiyananda, sekreterare i Jaffnas handelskammare.
Han säger att handeln här beskattas dubbelt – först får man betala avgifter för att föra hit varor med båt, och sedan får man skatta för omsättningen.
– Vi har vädjat till myndigheterna, men vi har inte fått något svar, säger Nithiyananda. Han menar att om man sänker skatten skulle priserna kunna minska på de varor som är mycket dyrare här än i Colombo.
Handlarna kan tillbringa timmar på myndigheternas kontor för att få tillstånd att “importera” varor från Colombo.
– Så som det fungerar nu, så är Colombo som ett annat land, säger Kularatnam.
Under de senaste månaderna har ambassadörer och andra diplomater från USA, Storbritannien och Kanada besökt Jaffna för att undersöka situationen där. Handelskammaren har bett dem att övertala de lankesiska myndigheterna att lätta på restriktionerna i Jaffna.
Det finns ingen landväg mellan södra Sri Lanka och Jaffna. Ungefär fyra båtar i månaden för med sig mat och andra varor till staden. Ibland kommer de alla samtidigt, och ibland dröjer det långa perioder mellan leveranserna, vilket leder till brist på varor och höga priser på det som finns tillgängligt.
Fiskarna i Jaffna är de som har drabbats hårdats av situationen. Vid en fiskmarknad i Gurunagar utanför Jaffna samlas några få handlare och köpslår med fiskarna som försöker sälja sin magra fångst. I dag finns här bara några krabbor och en del småfisk.
Fiskarna får bara vara ute några få timmar om dagen, de får bara använda rodd- eller segelbåtar, och de får inte gå längre ut än fem kilometer från kusten. Tidigare kunde de fiska 35 kilometer från kusten.
En stor del av stadens ekonomi kretsar kring pengar från utlandet. En stor del av jaffnaborna lever nu utomlands – upp till 30 procent enligt vissa beräkningar – och en stor del av det de tjänar skickar de tillbaka till sina familjer här, som inte har någon möjlighet att tjäna sitt eget uppehälle.
Jaffna lider också av att många välutbildade lämnar staden, liksom många ungdomar, som beger sig till Colombo eller till andra länder.
Det normala priset för en biljett och ett visum till “friheten” i väst, genom illegala kontakter är 1,3 miljoner rupier – ungefär 160 000 kronor.
– När mina barn växer upp och går ut skolan, tänker jag skicka dem utomlands med hjälp av släktingar där. Det finns ingen framtid här. Antingen får man lida, utan ett riktigt jobb, eller så får man gå med i LTTE, säger en lärare.
De flesta ungdomar som lämnar landet – Kanada är det populäraste resmålet just nu – kan snart tjäna tillräckligt mycket pengar för att betala tillbaka till den släkting som sponsrade deras – ofta farliga – resa, med flyg eller båt genom många länder.
(010724)
.
