010810 (IPS) – Kan privatisering användas för att skynda på utvecklingen? Det är den viktigaste frågan i den växande dispyten mellan regeringen och fackföreningsrörelsen i Sydafrika. Meningsskiljaktigheterna kan leda till att landet lamslås av en landsomfattande strejk i slutet av månaden.
Cosatu, en sydafrikanska sammanslutning av fackföreningar, med 1,8 miljoner medlemmar, menar att den privata sektorn bara drivs av vinstintresse och att om man säljer ut telekommunikationer, järnvägar och elförsörjning till privata företag så kommer det att innebära att dessa tjänster kommer att bli för dyra för arbetare och fattiga människor.
Regeringen å sin sida menar att man genom att konkurrensutsätta marknaderna kommer att pressa ned priserna och göra det lättare för de fattiga.
Cosatu ingår i en allians med regeringen, men de båda alliansbrödernas åsikter vad gäller privatiseringar ligger alltså långt ifrån varandra. Och det verkar inte finnas några större utsikter om att man ska kunna minska klyftan. I förra veckan misslyckades de båda parterna med att komma överens i de förhandlingar som skulle ha avstyrt en landsomfattande strejk som är planerad till slutet av augusti.
“Vi kämpade inte för frigörelse bara för att sedan sälja ut allt det vi vann till högstbjudande”, skriver Cosatu i ett uttalande.
Cosatu kräver att alla privatiseringsplaner läggs på is och att staten ska utreda vilken påverkan privatiseringarna har på de fattiga.
Regeringen och Cosatu har tvistat om privatiseringar sedan 1995. Cosatu angrep regeringen då den annonserade sina planer på att sälja ut statliga företag utan att rådfråga fackförbundet.
Efter hot om massaktioner och landsomfattande strejk skyndade regeringen sig att skicka en delegation till Cosatu för att överbrygga motsättningarna. Parterna kom överens om ett avtal, strejken blåstes av och privatiseringstakten stannade av.
Men i juni 1999 tillsatte president Thabo Mbeki sin närmaste man Jeff Radebe som minister för statlig verksamhet.
Hans uppgift var att skynda på privatiseringen, samtidigt som han skulle vinna över facket på sin sida, och till en början såg det ut som om han lyckades.
Radebe, som är kommunist och en skicklig politiker, såg till att Cosatu var med i förändringarna, och hade till och med med några av dess företrädare för att utarbeta ett strategidokument.
När privatiseringsinitiativet lanserades för ett år sedan såg det ut som om hans diplomati hade lyckats – Cosatus reaktion var dämpad. Men frustrationen bland medlemmarna började växa. Och den hårda attityden som de lokala myndigheterna i Johannesburg intog gentemot de arbetare som kämpade emot privatisering av den kommunala vattenförsörjningen och andra tjänster gjorde också att Cosatus attityd hårdnade.
Fackförbundet började räkna de jobb som gått förlorade vid de företag som helt eller delvis ska säljas ut enligt Radebes plan. Telefonbolaget Telkom har minskat antalet anställda med 14 000 sedan 1997, och tusentals anställda riskerar sina jobb vid transportbolaget Transnet.
Dessutom intog de statsägda bolagen en hårdare linje mot de fattiga i förberedelse för privatiseringen. Mellan 1997 och 2000 stängde Telkom av 1,8 miljoner telefonlinjer för människor som inte hade råd att betala sina räkningar.
Enligt undersökningar som gjorts på uppdrag av Cosatu har priserna för lokalsamtal gått upp sedan delar av Telkom privatiserades.
Regeringens egna undersökningar visade att elpriserna skulle kunna gå upp med mellan 22 och 50 procent om man privatiserade elbolaget. Efter det beslutade Cosatu att man inte ansåg att privatisering är bra för utveckling och inledde en massiv kampanj för att hindra processen.
Demonstrationer och protester är vanliga, och den storstrejk som planeras till slutet av augusti kan få ödesdigra konsekvenser för regeringens planer. Lokala och utländska investerare, som redan tvekar över att investera i Sydafrika, kommer att bli ännu mer tveksamma om de möts av militant facklig aktivism.
Men Radebe sa tidigare i veckan att hans privatiseringsplan trots det skall fortsätta. Hans budskap till Cosatu är att fackförbundet inte har någon roll när det gäller att bestämma landets ekonomiska politik, utan att man enbart borde ägna sig åt att ta vara på sina medlemmars intressen.
Men Cosatu har alltid ansett att man har en mycket bredare roll i Sydafrika, och man ser sig själva som ledare för det civila samhället.
(010810) .
