011126 (IPS) – Den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki säger att Världshandelsorganisationen WTO
Mbeki sa i förra veckan att den afrikanska gruppen ingrep bestämt för att avgöra om konferensen skulle lyckas eller inte, när de bestämde sig för att ställa upp bakom beslutet om en ny förhandlingsrunda om världshandeln.
“Vår kontinent talade i enighet för en framgång i konferensens elfte timme”, sa Mbeki i sitt nyhetsbrev.
Men hans uppfattning om förhandlingarna står inte oemotsagd.
Kritikerna hävdar att Afrikagruppen gav efter för Sydafrikas påtryckningar.
– Stämningen vid Afrikagruppens sista möte var mycket dämpad, sa en rådgivare till gruppen. Han menar att Sydafrika fick igenom sin vilja till slut.
Inför mötet i Doha var Sydafrika ett av endast en handfull utvecklingsländer som stödde idén om en ny förhandlingsrunda.
Majoriteten av utvecklingsländerna krävde också att man skulle ändra WTO:s regler och procedurer för att skapa en mer rättvis ordning. De hävdade att deras institutioner hade haft svårt att genomföra de dyra, komplexa och ofta skadliga handelsregler som man beslutade om vid den förra förhandlingsrundan, Urugayrundan.
De afrikanska länderna var organiserade i den afrikansk-karibiska gruppen – ACP, Afrikagruppen, i lobbyn för de minst utvecklade länderna – MUL-länderna, och i Like-Minded-gruppen, en lobbygrupp som omfattar utvecklingsländer i Asien, Afrika och Latinamerika.
I Mbekis nyhetsbrev skrev han att Afrika hade vunnit i Doha genom att man fått löften om bättre tillgång till i-ländernas marknader, och genom att man i viss fall får rätt att sätta hänsynen till folkhälsan över patenträtten som står inskriven i patenträttsavtalet Trips.
Men den ugandiske delegaten Yash Tandon är av en annan åsikt.
– Afrika gav upp mer än vi borde ha gjort. Vi fick egentligen ingenting konkret.
Tandon säger att WTO:s försäkran om att det fördelaktiga handelsavtalet mellan EU och ACP-länderna, det så kallade Cotonou- avtalet, aldrig borde ha varit ett ämne för förhandlingarna. WTO:s försäkran blev ett argument som gjorde att ACP-länderna gick med på avtalet.
Han menar också att mötets deklaration är så försiktig när det gäller att avskaffa de rika ländernas subventioner av jordbruket att det nästan är meningslöst, och att de afrikanska länderna inte kom någonstans när det gäller textilproduktion.
– Resultatet är ärligt talat att USA inte gav någonting alls och att Europa spelade ett högt spel och fick allt de ville ha, säger Tandon.
Med så skilda analyser är det svårt att göra en vattentät prognos om vad Afrika fick ut av mötet i Doha. Den generella uppfattningen är att tillägget till Trips-avtalet var positivt, och Tandon säger också att de afrikanska länderna var mer eniga och välorganiserade än vid tidigare WTO-möten.
Rashid Kaukab vid Syd-centret i Genève säger att hur man ska utvärdera WTO-mötet ur afrikansk synvinkel beror på vilka länder och vilka regioner man pratar om.
– Sydafrika öppnar upp sin ekonomi och integrerar sig, så för det landet är det ett bra avtal. Om man ser på andra länder med en annan utvecklingsstrategi, så är bilden blandad.
Mycket beror på om de industrialiserade länderna lever upp till sina löften.
– Vi har inte sett vad slutresultatet blir än, säger Kaukab.
(011126)
.
