020107 (IPS) – En kylig måndagsmorgon letar 11-årige Sudarsono efter skräp som kan återvinnas. Samtidigt som han plockar upp en smutsig plastkopp som han slänger i korgen på sin rygg rullar ännu en lastbil in på den gigantiska soptippen. Sudarsono vinkar till föraren, hoppar upp och börjar genast sortera bland skräpet i lasten. Han hittar en trasig trumpet som han blåser i.
– Jag kan hitta många leksaker här, säger Sudarsono. Med här menar han den 104 hektar stora soptippen Bantar Gebang i Bekasi, på västra Java, omkring 50 kilometer sydöst om Jakarta.
Sudarsono tjänar 100 rupiah per kilo sorterat skräp. På en dag kan han få in omkring 10 000 rupiah, vilket motsvarar omkring 10 kronor. Han ger pengarna till sina föräldrar som också arbetar med att samla in och sortera skräp på tippen.
Det har de nu gjort i fyra år. Familjen kommer ursprungligen från centrala Java, nu bor de i ett egentillverkat skjul nära soptippen.
Strax efter tolv äter de lunch bland soporna, omringade av flugor.
– Jag är van vid smutsen och vid att bli sjuk, säger Sudarsono.
Sudarsono är en av tusentals skräpsamlare som lever av vad Bantar Gebang ger. Här finns fler än 700 barn under 15 som arbetar med att samla sopor.
I hela landet tvingas omkring 6,5 miljoner barn arbeta för att överleva, enligt den nationella kommissionen för barnens skydd, KPA. Det är en ökning med över 100 procent jämfört med förra året, enligt kommissionen.
KPA tror att år 2002 också kommer att bli hårt för barnen på grund av den utdragna ekonomiska kris som drabbat Indonesien.
Barnarbetare är vanligt bland annat inom fiskeindustrin, på fabriker, på jordbruk, på bordeller och på gatan.
– Regeringen sakar den politiska viljan att skydda barnen, säger Arist Merdeka Sirait på KPA .
För flera månader sedan lade kommissionen och andra ickestatliga organisationer fram ett förslag till representanthuset om hur man kan förbättra barnens rättigheter i Indonesien. Men förslaget har ännu inte diskuterats, enligt KPA.
– Alla former av exploatering, diskriminering och andra former av våld mot barn är brott mot mänskligheten, säger KPA:s ordförande Seto Mulyadi.
Genom att barnen måste arbeta missar de skolan. Över åtta miljoner barn i skolåldern har slutat gå i skolan sedan landet drabbades av den ekonomiska krisen 1997, uppger utbildningsdepartementet.
– Jag tycker inte om att gå i skolan längre eftersom min familj inte har råd med skolavgiften, säger åttaåriga Saipun, som också letar skräp på soptippen. Han går dock fortfarande i skolan fram tills klockan 11 och sedan börjar han jobba.
Saipun, som går i tvåan, måste betala 50,000 rupiah (cirka 50 kronor) i månaden i skolavgift. Han brukar kunna tjäna ihop omkring 150 000 rupiah i månaden på soporna.
För sopletarna har tillvaron nu dessutom blivit än mer osäker. Den 10 december stängdes soptippen i fem dagar av myndigheterna. De lokala myndigheterna anser att regeringen inte har löst de miljöproblem som den gigantiska soptippen orsakar.
När tippen hade stängt tjänade Sudarsonos och Saipuns familjer inga pengar alls. Nu har tippen öppnat igen och de lokala myndigheterna har givit regeringen en månad på sig att förbättra situationen.
Huvudstaden Jakarta producerar omkring 25 000 kubikmeter skräp varje dag. Av det samlas omkring 23 000 kubikmeter in och skickas till soptippen Bantar Gebang.
Barnen som arbetar bland soporna utsätts för en rad risker. De skadas ofta när de hoppar upp och ner från sopbilarna och de drabbas av en mängd olika sjukdomar som mask, stelkramp, diarréer och tyfoidfeber.
(020107)
