020129 (IPS) – Thailands program mot opiumproduktionen har under de senaste 30 åren varit framgångsrik. Nu menar FN- tjänstemän och thailändska myndigheter att strategin kan bli en modell för Afghanistan, som stod för 75 procent av världens samlade opiumproduktion under 1990- talet.
– Den thailändska modellen kan komma att användas i Afghanistan, sa Sandro Calvani, från FN:s antinarkotikaorgan UNDCP, på måndagen.
Tanken på att använda den thailändska modellen lades fram i samband med det internationella biståndsmötet för återuppbyggnaden av Afghanistan nyligen. Vid mötet, som hölls i Tokyo, lovade de thailändska myndigheterna att hjälpa Afghanistans övergångsregering med att få ned opiumproduktionen i landet.
Samtidigt kommer nya rapporter om att bönder i nordöstra Afghanistan åter börjat odla opium efter att talibanregimen föll i november.
Sommaren år 2000 förbjöd talibanerna opiumodling i landet. Och regimens tillslag mot narkotikatillverkningen var en av få aktioner som gav dem internationell uppskattning.
Nu när talibanerna är borta finns en oro för att den afghanska tillverkningen av opium, som är grunden för heroin, ska återgå till 90-talets nivåer. 1999 producerades 4 500 ton opium i Afghanistan.
– Talibanernas förbud var väldigt effektivt. Men nu behöver vi ett alternativt program, liknande det thailändska, sa Calvani.
Uttalandena kom i samband med utgivningen av en bok om Thailands kamp mot narkotikan, “Opium Reduction in Thailand 1970-2000: A Thirty-Year Journey”…
Enligt bokens författare, Ronald Renard, är den viktigaste faktorn till de thailändska framgångarna att man startat utvecklingsprogram för opiumodlarna, där de fått tillgång till vinstgivande alternativa grödor, samt att man fått befolkningen med sig i utvecklingen.
Den politiska viljan var också stark. Bland annat krävde Thailands kung Bhumibol Adulyadej att innan opiumodlingar förstördes skulle alternativa grödor finnas tillgängliga.
Under åren har närmare 150 alternativa grödor, exempelvis kidneybönor och kaffe, gjorts tillgängliga. Bönderna har också fått hjälp med att marknadsföra sina varor.
Renard menar också att programmen varit anpassade till de opiumproducerande bergsfolkens livsstil och kultur, vilket också betytt mycket för framgångarna.
Och programmen har varit mycket framgångsrika. Man beräknar att 1972 producerades 150 ton opium i landet. Nu beräknar man att produktionen ligger på sex ton årligen.
Enligt Jean-Luc Lemahieu, UNDCP:s representant i Burma, krävs det både vilja och resurser för att komma åt opiumtillverkningen i Afghanistan. Och han menar att det thailändska exemplet visar att det är möjligt.
– Den thailändske kungens initiativ är ett bra exempel. Det fanns en politisk vilja från början.
Samtidigt måste man också ta i beaktande den fattigdom som många av de afghanska opiumodlarna lever under, menar Lemahieu.
– Odlandet av opium hänger samman med fattigdom. Det fungerar som valuta för att kunna köpa mat.
Sandro Calvani, från UNDCP och thailändska myndigheter är eniga om att Afghanistan idag saknar den politiska stabilitet som fanns i Thailand när kampen mot opiumtillverkningen började för 30 år sedan.
– Utmaningen i Afghanistan är tio gånger större. Landet har förstörts och de politiska ledarna är nya, säger Calvani.
(020129)
.
