020204 (IPS) – Pakistan har utarbetat flera olika scenarier som kan leda till att man tillgriper kärnvapen. Landet kan komma att använda kärnvapen om dess existens hotas av Indiens militär, men även om Pakistans ekonomi stryps eller om Indien hindrar landets tillgång till vatten. Det skriver två italienska kärnfysiker i en ny rapport.
Oron över en kärnvapenkonflikt i Sydasien har tilltagit efter det spända läget som uppstod efter terroristattacken mot det indiska parlamentet den 13 december. Den indiska regeringen hävdar att pakistanska grupper låg bakom attacken.
“Pakistans kärnvapen är enbart riktade mot Indien”, enligt den pakistanska toppgeneralen Khalid Kidwai vid strategiska planeringsdivisionen, SPD, som citeras i rapporten.
Det finns fyra “kärnvapentrösklar” som om de överstigs kan leda till att Pakistan använder kärnvapen, enligt rapporten. Den första är “marktröskeln”. Den överstigs om Indien angriper Pakistan och erövrar en stor del av dess territorium. Den andra är den “militära tröskeln”, som överstigs om Indien slår ut en stor del av Pakistans marktrupper eller flygvapen.
Enligt rapporten kan Pakistan också tillgripa kärnvapen om Indien försöker strypa Pakistan ekonomiskt, eller om Indien skapar politisk destabilisering eller ett storskaligt internt uppror i landet.
Pakistan har, till skillnad från Indien, inte sagt att landet inte kommer att använda kärnvapen utan att ha attackerats med samma vapen. Det beror på att Pakistans konventionella krigsmakt är underlägsen den indiska.
Rapporten om Pakistans kärnvapenpolitik skrevs av kärnfysikerna Paolo Cotta-Ramusino och Maurizio Martellini vid Landau-nätverket i Italien. Landau-nätverket är en institution för vapenkontroll.
De båda kärnfysikerna var i Pakistan under den första veckan i december. Deras syfte var att utvärdera hur Pakistans kärnvapensäkerhet påverkades av kriget i Afghanistan och spänningarna i förhållandet till Indien.
Rapporten släpptes i januari, samtidigt som Indien har skurit av väg- och flygförbindelserna med Pakistan, och många politiker i Indien har krävt att Indien ska dra sig ur Indus-avtalet om vattenfördelningen mellan de båda länderna. Avtalet skrevs under av Pakistan, Indien och Världsbanken 1960.
Sex viktiga floder – Indus, Ravi, Jehlum, Beas, Sutlej och Chenab – flyter från Indien till Pakistan.
En dispyt om vattentillgången uppstod strax efter Indiens självständighet, när Indien ströp Pakistans vattentillgång. Bråket pågick i nästan ett årtionde innan avtalet skrevs under. Avtalet innebär att Pakistan har rätt att använda vattnet i tre av floderna – Indus, Jehlum och Chenab – medan de övriga tre kontrolleras av Indien.
Rapportens författare säger att de frågade general Kidwai om villkoren för att använda kärnvapen inte var alltför brett och vagt definierade. Han svarade att det inte finns någon risk för kärnvapenkrig så länge de båda länderna handlar rationellt, undviker att överskrida kärnvapentröskeln och “undviker aggressivt beteende som kan utlösa en kärnvapenreaktion”.
Rapportens författare påpekar att kombinationen av att man använder kärnvapenhot för att tvinga fram ett “rationellt beslutsfattande” och den breda definitionen av motiven för att använda kärnvapen inte är betryggande.
“Det är också tydligt”, skriver Martellini och Cotta-Ramusino “att kärnvapnen i Pakistan uppfattas som ett verktyg för att uppväga den konventionella krigsmaktens underlägsenhet gentemot Indien”.
(020204)
.
