020201 (IPS) – Han beskrevs som en mördare, en gangster och en kvinnokarl. I förra veckan dog han en våldsam död, som en påminnelse om Libanons blodiga inbördeskrig, vilket han spelade en av huvudrollerna i.
Den kristna högerledaren Elie Hobeika, som var allierad först med Israel och senare med Syrien, dödades av en bilbomb i en av Beiruts förorter i torsdags. Han hade lämnat sitt hus klockan halv tio, liksom han gjorde varje dag.
Först åkte han inom sitt kontor, och sedan fortsatte han mot kusten för att dyka.
Han körde sin Range Rover längs en smal, kurvig väg när en kraftig bomb exploderade i en Mercedes som stod parkerad vid vägkanten. Bomben, en tiokilos laddning, slet Range Rovern i stycken och dödade Hobeika.
Enligt utredarna måste två människor ha varit inblandade i dådet – en som signalerade att Hobeika hade lämnat sitt hem, och en som utlöste bomben med en fjärrkontroll.
Redan innan mordutredningen inleddes pekade libanesiska regeringsrepresentanter ut Israel. Libaneserna hävdar att Israel hade velat göra sig av med Hobeika eftersom han var ett viktigt vittne i en belgiskt rättsprocess där den israeliske premiärministern Ariel Sharon anklagas för att ha legat bakom massakern på palestinska flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila i september 1982.
Mellan 800 och 2 000 obeväpnade palestinier, de flesta av dem kvinnor och barn, slaktades under en massaker som pågick i tre dagar. Israeliska soldater såg på när massakern utfördes av den kristna milisen, som hämnades mordet på deras ledare Beshir Gemayel. Hobeika var vid den tiden underrättelsechef för milisen.
Sharon, som vid den tiden var israelisk försvarsminister utpekades som “indirekt skyldig” till massakern av en israelisk utredningskommission. Huvudansvaret lades på Hobeika.
Men de som överlevde massakern hävdar att Sharon var direkt ansvarig, och de har nu gått till en belgisk domstol för att få saken prövad. Enligt en belgisk lag från 1993 kan statsöverhuvuden prövas i belgisk domstol för brott mot mänskligheten, oavsett var brotten har begåtts.
Hobeika sa förra året att han var beredd att vittna i Belgien för att bevisa sin oskuld och för att motbevisa Israels version av händelserna. Två dagar innan han mördades sa han till belgiska senatorer på besök i Libanon att han hade avslöjanden att göra och att han kände sig hotad.
Efter Hobeikas död berättade redaktörerna vid den libanesiska dagstidningen Daily Star att de hade haft ett informellt möte med Hobeika för några månader sedan. Han sa då att han inte var rädd för att bli mördad, eftersom han hade lagt alla bevis, dokument och videoband på ett säkert ställe.
Ingen vet var de bevisen finns just nu, om de verkligen existerar eller om de kommer att dyka upp. Juristerna som sköter fallet mot Sharon har i vilket fall som helst inte Hobeikas bevis. De hade aldrig träffat Hobeika.
Samma dag som Hobeika mördades gav juristerna ut ett pressmeddelande där de sa att mordet “tycks vara ett uppenbart försök att undergräva målet, och den stärker den internationella kampanj som försöker hindra att fallet utreds i ett neutralt forum.”
En av juristerna, Shibli Mallat, satt på sitt kontor på fredagen och visade en del tecken på nervositet när han talade om den våldsamma utvecklingen.
– Hela filosofin bakom det här målet är att söka en ickevåldslig väg, genom att låta ett juridiskt forum utreda detta brott mot mänskligheten och ställa de skyldiga inför rätta. Så vi hoppas att den här våldshandlingen kommer att stärka domstolens beslutsamhet för att rättegången ska fortsätta, sa Mallat.
Den belgiska domstolen ska ta ett beslut den 6 mars om huruvida fallet ska tas upp till rättegång.
En del fruktar nu att Hobeikas död inte var en isolerad händelse. Rykten sprids nu om vad det egentligen var som hände när Hobeikas vän och medarbetare Jean Ghanem dog tidigare i månaden.
Enligt den officiella versionen krockade Ghanem, som tidigare var parlamentsledamot i Libanon, mot ett träd. Men en del källor säger att bilen, som var på väg uppför en backe, var svårt skadad på båda sidor, vilket har lett till spekulationer om huruvida det verkligen var en olycka. Några dagar innan mordet på Hobeika sa han till vänner att Ghanems död var ett budskap till honom.
Men många bedömare påpekar också att med tanke på Hobeikas förflutna, så finns det många tänkbara gärningsmän. De säger att det kan finnas andra grupper, i eller utanför Libanon, som också kunde frukta att de skulle drabbas av Hobeikas avslöjanden.
I flyktinglägren Sabra och Shatila togs nyheten om Hobeikas död emot tämligen lugnt, med undantag för några få människor som firade genom att skjuta med maskingevär upp i luften. För de flesta som överlevde massakern kom Hobeikas död alltför tidigt, inte för att de hade någonting till övers för honom, utan för att de hoppades att han skulle vittna i Belgien.
Zahra Hussein Nahr sitter i ett trångt vardagsrum som också fungerar som sovrum för hennes familj. Hon berättar att hon förlorade sin make och sina två söner, liksom 17 andra släktingar i massakern.
– Om han var skyldig kommer Gud att döma honom, säger hon om Hobeika.
– Men om han var oskyldig till det han anklagas för, kommer Gud att hämnas honom.
Zahra Hussein Nahr säger att hon hoppas att Hobeika var tillräckligt smart för att gömma bevisen så att de kan återfinnas efter hans död. Hon tvivlar inte en sekund på att bevisen kommer att peka mot Ariel Sharon.
(020201)
.
