Dubai, 020715 (IPS) – “Vilka är de?” “Varför hatar de oss?” Det är frågor som vanliga araber och amerikaner ställer sig om varandra nuförtiden.
Men de får inte mycket till svar – till stor del på grund av att medierna, såväl i väst som i arabvärlden, ofta bidrar till att öka avståndet i stället för att överbrygga skillnaderna.
Araberna å ena sidan anklagar västliga medier för att vara “vinklade” och onda, till exempel i konflikten mellan israeler och palestinier. Och från andra hållet kommer anklagelser om att arabiska medier uppmanar till jihad och rättfärdigar självmordsbombare.
Många araber anser att anklagelserna beror på missuppfattningar om islam, men en del hävdar också att de styrs av “fiender” till muslimer, med stort inflytande över västerländska medier, i synnerhet i USA.
För ett par veckor sedan tvingades CNN till ett uttalande där man förklarade att det var olämpligt att sända en intervju med en palestinsk självmordsbombares mor, sedan kanalen hotats att ersättas av Fox News Channel i det israeliska tv-utbudet.
En del av medieklyftan beror på språkbarriären. De flesta araber kan väldigt lite engelska, och väldigt få västerlänningar förstår någon arabiska överhuvudtaget. Det lilla de får veta om varandras medier bygger ofta på väldigt negativa framställningar.
Till exempel ses CNN som Israels språkrör i arabvärlden, och den Qatar-baserade al-Jazira ses av många i väst som språkrör för antivästliga krafter och Usama bin Ladin.
– Många religiösa auktoriteter i de muslimska länderna har fördömt bin Ladin som en anti-muslimsk terrorist, men det har antingen inte rapporterats alls i väst, eller så har det fått litet utrymme, säger Shadia Nuiami, en arabisk journalist som arbetar för ett tv-företag i Dubai.
Ben Bradlee, tidigare chefredaktör för Washington Post, medgav vid ett seminarium på Dubais Pressklubb i maj att araberna har haft svårt att nå fram i amerikanska medier.
– Medan den judiska lobbyn, som kallas “huvudstadens samvete”, är extremt stark i USA, så är det arabiska inflytandet över media och politiker alltför svagt. Israel sänder sitt bästa folk för att påverka beslutsfattare och opinionsbildare, medan araberna ordnar fester och genomför pr-kampanjer som inte leder till särskilt mycket. Amerikanerna vill ha information, men de får lite eller ingenting från Mellanöstern, sa Bradlee.
Helena Axelson Fisk, svensk skribent och arabvärldskännare som bor i Abu Dhabi, invänder mot att västerländska medier i arabvärlden ses som en enhetlig massa.
– De europeiska medierna är annorlunda jämfört med de amerikanska. De finns många tidningar och mediaorganisationer i Europa som publicerar eller sänder nyheter som är proarabiska och antiisraeliska, säger hon i en intervju. Flera grupper i Mellanöstern vill nu satsa på att stärka sina röster på den internationella mediemarknaden. I förra veckan tillkännagav Saudiarabien att man ska satsa 160 miljoner dollar på att lansera en arabisk satellit-tv-station som ska sända från London. Stationen, som kallas ATV – Arab Television – ska sända på engelska.
Gulfländerna samarbetsråd GCC har också sagt att man ska starta spanska, engelska och franska satellitkanaler i USA och Europa.
“Vi behöver medier som når människor som har börjat se araber som onda och islam som en sekteristisk religion som står bakom terrorism och mord på oskyldiga civila”, skriver GCC i ett uttalande.
James Zogby, ordförande för det arabisk-amerikanska institutet i Washington, håller med om att arabvärlden måste vara mer aktiva på den internationella mediascenen.
– Förr om åren brukade den saudiska ambassadören göra några stora intervjuer, eller så satte man in helsidesannonser i tidningarna. Men nu behövs det en intensiv kampanj för att förändra det politiska klimatet, sa Zogby i en tv-intervju i Förenade arabemiraten. – Om man är svag, kommer andra människor att definiera en. Men om man har en stark röst kan man definiera sig själv.
