Gaza City, 080327 (IPS) – Familjen hade sörjt sin 16-årige son Ahmed Abu Salamah i två veckors tid och begravt vad man trodde var sitt barns kvarlevor. Då fick familjen veta att Ahmed hade överlevt den israeliska attacken mot Gaza och låg på sjukhusets intensivvårdsavdelning.
De anhöriga blev givetvis överlyckliga. Samtidigt blev en annan pojkes familj lika olycklig. De hade väntat och bett utanför intensivvårdsavdelningen i två veckor i tron att det var deras son som låg därinne, svårt skadad. I själva verket var det kvarlevorna efter deras son som hade begravts.
Det enda som var glasklart mitt i den förvirring som hade uppstått var att båda pojkarna hade blivit mycket svårt sargade.
– Israel använder projektiler som sliter sönder och bränner de människor som träffas så illa att en mamma inte ens kan identifiera sin egen son, säger läkaren Raed al-Arini, informationsansvarig vid al-Shifa-sjukhuset där Ahmed vårdas.
Ahmed har drabbats av en hjärnblödning och har djupa sår över hela kroppen. Hans mamma Karima berättar att Ahmed precis hade lämnat hemmet lördagen den 1 mars då han föll offer för det israeliska flyganfall som denna dag dödade minst 55 palestinier, däribland flera civila och barn.
De följande tre dagarna hade familjen ingen aning om var han fanns. Sedan ringde personalen från sjukhuset för att meddela att man hade kvarlevorna efter Ahmeds sargade kropp i bårhuset.
Två veckor senare kom några av Ahmeds vänner till hans mamma Karima för att berätta att sonen fortfarande levde och låg på sjukhuset. Hon rusade dit.
– Jag skakade på hans säng och när han öppnade sina ögon sa jag “jag är din mamma, nu är jag här hos dig”, berättar Karima.
För den andra familjen ersattes istället hopp med förtvivlan och sorg.
Den stympade kropp som familjen Salamah hade begravt var vad som fanns kvar av 17-årige Mohammed Hejazi, som hade bott i samma kvarter. Hans mamma Aminah Hejazi och övriga familjemedlemmar hade då vakat utanför intensivvårdsavdelningen i två veckor i tron att det var Mohammed som vårdades därinne.
Ahmeds ansikte var täckt av bandage, pojkarna var ungefär lika stora och familjen Hejazi hade hela tiden trott att de var Mohammed som låg på avdelningen. Aminah gråter och säger att familjen nu är förkrossad. Hennes man ville först inte acceptera att Mohammed är död.
Precis som familjen Salamah gjorde tidigare har nu familjen Hejazi anordnat en minnesplats där de kan ta emot kondoleanser från vänner och grannar.
Samtidigt har flera av Ahmeds vänner som aldrig trodde att de skulle få återse honom efter begravningen begett sig till sjukhuset för att besöka sin vän. Ahmed kan dock inte tala. Han är nu vid medvetande, men han kan inte röra sig och tillståndet är fortfarande allvarligt. Aminah sörjer sin egen son, men hoppas samtidigt att pojken i sjuksängen ska bli återställd.
– Jag ber att gud ska hjälpa honom, säger hon gråtande.
