Kampala, 070912 (IPS) – Ugandas handelsrelation med Europa är ojämlik och orättvisan drabbar främst landets kaffebönder, trots att deras kaffebönor håller en kvalitet i världsklass. Det menar den ugandiska kaffeindustrins representanter.
Kaffebönan är Ugandas mest inkomstbringande gröda och nästan hälften av landets ekonomi utgörs av produktionen av kaffe. Uganda är i dag världsledande i produktionen av robustabönor, och exportörerna rapporterade i maj i år att deras förtjänst hade växt med 65 procent – till motsvarande 17,9 miljoner dollar – jämfört med förra året.
De afrikanska länderna har fått ett försprång på den globala marknaden till följd av att man i stor utsträckning odlar organiskt – över 2 000 ton kaffebönor som odlats utan kemiska bekämpningsmedel produceras varje år – och har småskaliga jordbruk belägna på höga höjder. Detta är gynnsamt för produktionen av högkvalitativa bönor, något som konsumenter i Asien, Europa och USA efterfrågar i allt större utsträckning. Men den gynnsamma utvecklingen har knappt alls kommit de ugandiska kaffebönderna till del.
– Tillsammans får de ugandiska kaffeexportörerna och kaffebönderna sex procent av pengarna som betalas för kaffet när det säljs i butikerna. Siffran ger en fingervisning om på vilken nivå exploateringen ligger, och de största förlorarna är de som är direkt inblandade i kaffebönsproduktionen, säger Henry Ngabirano, chef för Ugandas myndighet för kaffeutveckling.
Enligt Ngabirano kommer det förestående ekonomiska partnerskapet mellan EU och 77 utvecklingsländer i Afrika, Stillahavsområdet och Karibien – det så kallade EPA-avtalet – att ytterligare förvärra exploateringen av kaffebönderna. – Om EU:s avsikt är att strömlinjeforma den globala handeln borde man se över vilka konsekvenser subventionerna till Europas inhemska kaffeindustri får för producenter utanför EU, säger han.
Den ugandiska regeringen liberaliserade under 1990-talet kaffemarknaden och vissa hinder som kaffeproducenterna tidigare stod inför har plockats bort. Enligt Ngabirano såg regeringen kaffeindustrins potential som fattigdomsbekämpare, och antalet kaffebönder växte under denna tid snabbt.
Men bönderna har fortfarande en mängd svårigheter att övervinna. De beviljas inte banklån och får inga statliga bidrag.
– Vi arbetar hårt och mycket, men tjänar lite pengar och får inget stöd, säger den ugandiske kaffebonden Ronald Buule.
Buule berättar att bönderna har bildat lokala organisationer som försökt förhandla med mellanhänderna på kaffemarknaden om rättvisare betalning för bönorna, men att förtjänsten fortfarande är för låg för att man ska kunna leva på att enbart producera kaffebönor. För att överleva måste många därför också odla grödor som kakao, vanilj och bananer, och föda upp höns.
– Det är en skam att ugandiska företag inte äger några kaffemärken, trots att råmaterialet köps härifrån, säger Ngabirano. Ugandas president Yoweri Museveni har uttryckt samma åsikt, och sagt att hans land kommer att utvecklas först när det själv kan förädla produkter istället för att bara sälja råmaterial.
