Belgrad, 070723 (IPS) – Ny statistik visar att över 870 000 av 7,5 miljoner serber är officiellt arbetslösa. För sju år sedan gick landet över till marknadsekonomi och många har haft svårt att anpassa sig till omställningen.
Många serber anklagar regeringen och marknadsekonomin för den höga arbetslösheten men vissa hävdar att många arbetslösa är lata och väljer att stanna hemma hellre än att ta lågavlönade jobb. – Det finns många orsaker till denna kontroversiella situation, säger sociologen Srecko Mihailovic.
– Vi levde tidigare under en regim som lovade att ta hand om alla och nu råder kapitalism. Det är svårt att förändra folks vanor över en natt, säger han. Under socialismen i före detta Jugoslavien fanns det ingen officiell arbetslöshet i regionen. Efter krigen och upplösningen av Jugoslavien, under de internationella sanktionerna mot Serbien, rasade de statliga lönerna till mellan 130 och 200 kronor i månaden. Den förre serbiske presidenten Slobodan Milosevic försökte hålla uppe illusionen om full sysselsättning genom att dela ut matpaket till arbetslösa. Många arbetare övergick under denna period till lantbruk, särskilt i den centrala delen av landet. Det mesta handlade om överlevnad för serberna fram tills Milosevic förlorade makten år 2000 och den nya regeringen införde marknadsekonomi. Med bistånd från internationella finansinstitutioner infördes då program för de arbetare som förlorade sina jobb när statliga fabriker stängdes eller privatiserades. Den genomsnittliga lönen för anställda har stigit till cirka 3 000 kronor i månaden, men den ersättningsnivån räcker inte så långt. – Det finns inga garantier för att man kommer att få behålla jobbet och nyanställdas löner är låga, ner mot 1 300 kronor, säger Dragan Djukic, chef för det nationella arbetsförmedlingskontoret NSZ. – Därför förblir många officiellt arbetslösa, plockar ut sin lilla arbetslöshetsersättning och jobbar på den svarta marknaden då och då, säger han. Men myndigheterna har börjat vidta åtgärder för att stoppa detta, säger han. Den som vägrar ta ett jobb kommer att riskera att förlora sin ersättning och andra fördelar. Oviljan att ta vilket jobb som helst skapar problem särskilt vid skördetid. Centrala Serbien är känt för sin produktion av olika slags bär som exporteras till hela världen. – Men inga bybor vill komma och plocka körsbär, trots att lönen är 130 kronor om dagen plus mat och husrum. Vi har därför personer från Bosnien och Rumänien som jobbar för oss, säger Mile Vasiljevic från staden Valjevo i centrala Serbien. De yngre serberna har dock anpassat sig till den nya tiden bättre. Många flyttar för att få bättre betalda jobb. Tusentals unga serber reser till turistorterna i Montenegro för att jobba varje sommar. – Jag håller inte med om att serber är lata, säger den 22-årige studenten Dragan Stamenkovic. Han jobbar för fjärde sommaren i rad i turistorten Budva.
– Det handlar om att väga sina möjligheter. När jag är klar med min utbildning kommer jag inte bara att sitta och vänta på ett jobb. Jag har lärt mig att leta efter det, säger han. Rörligheten på arbetsmarknaden på Balkan har satt fart igen. Denna rörlighet stoppades av krigen på 1990-talet. Före kriget var det normalt för till exempel gruvarbetare från Bosnien att söka jobb i Slovenien eller att albaner arbetade runt om på Balkan. Och efter ett uppehåll på över 15 år ser man åter platsannonser för jobb i Slovenien i serbisk press. Slovenien är den enda före detta jugoslaviska republik som för närvarande är medlem i EU och lönerna i landet är cirka tre gånger så höga som i Serbien. – Detta är en framgång, en återgång till normaliteten, säger Belgradläkaren Jovan Radjenovic som i september tänker flytta till Slovenien för att jobba. – För 20 år sedan var det normalt att vara mobil, att flytta och att söka sig en bättre lön. Sedan förstörde kriget allt, säger han.
