Johannesburg, 070716 (IPS) – Regimen i Zimbabwe fortsätter att använda våld och hot som maktmedel medan den ekonomiska krisen i landet förvärras, enligt en rapport från den ickestatliga zimbabwiska organisationen Solidarity Peace Trust.
Ärkebiskopen i Bulawayo, Pius Ncube, chef för Solidarity Peace Trust, uppmanade landets president Robert Mugabe att avgå när han i förra veckan lanserade rapporten i Sydafrika.
– Mugabe lider av storhetsvansinne. Han älskar makt, han lever för makt. Till och med hans eget parti uppmanar honom att avgå, sa Ncube under en presskonferens i Johannesburg. Rapportförfattarna har intervjuat 414 oppositionella zimbabwier. Av dem hade 122 torterats under mars, april och maj 2007. “Detta är en chockerade hög siffra som bara representerar toppen på ett isberg i Zimbabwe. Vid sidan av politiskt motiverad tortyr är det rutin att tortera människor som grips misstänkta för brott”, står det i rapporten.
I 90 procent av fallen var statliga myndigheter som polisen, underrättelseorganen eller militären inblandande i tortyren, enligt rapporten. De senaste åren har Zimbabwe sjunkit allt djupare ner i en politisk och ekonomisk kris. Krisen har en rad olika orsaker, bland annat den politiskt motiverade beslagtagningen av storjordbruk som drevs av vita. Mugabe anklagar västvärlden för att konspirera för att bli av med honom och för att motsätta sig jordreformen för att den har riktats mot landets vita minoritet. Samtidigt som rapporten lanserades i förra veckan beordrade regeringen prissänkningar – mitt under en galopperande inflation. Bristen på många basvaror är i dag stor. – Inflationen ligger på 5 000 procent. Men ekonomer säger att den verkliga inflationen är 10 000 procent, säger Arnold Tsunga, chef för Zimbabwe Lawyers for Human Rights, advokater för mänskliga rättigheter, som är baserad i Harare. Sedan regeringen beordrade prissänkningarna har över 1 300 affärsägare och chefer gripits för att de vägrat sälja sina varor till de lägre priserna. – Jag tror att Mugabe försöker imponera på folket och fiska röster inför nästa års val. Men hans plan fungerar inte, säger Ken Tandare, ungdomsaktivist för oppositionspartiet Movement for Democratic Change, MDC. – Alla basvaror som matlagningsolja, salt, socker och majsmjöl har försvunnit från hyllorna i affärerna och säljs på svarta börsen för mer än tre gånger så mycket pengar. Detta har gjort folk rasande, säger han. Brian Raftopolous, zimbabwisk akademiker och politiker som nu lever i Sydafrika, tror inte heller att regeringens prissänkningar kommer att lösa bristen. – Bristen kommer att vara kvar. Det finns ingen utväg för landets ekonomi. Situationen kommer att påverka hela regionen, särskilt Sydafrika, säger han. Den raserade ekonomin har tvingat zimbabwierna att ta till desperata utvägar. – Exempelvis väktare sover numera på sina arbetsplatser. De har inte längre råd att åka buss, säger Jonah Gokova på Christian Alliance of Zimbabwe, när IPS frågar hur de lågavlönade klarar krisen. Krisen i Zimbabwe påverkar hela regionen. Miljontals zimbabwier har till exempel lämnat landet, merparten har tagit sig till Sydafrika. Sydafrikas president Thabo Mbeki har fått i uppdrag att medla mellan Zimbabwes regeringsparti och oppositionen av den regionala samarbetsorganisationen SADC, där Zimbabwe är en av medlemmarna. Enligt olika rapporter i medierna har möten mellan regeringspartiet Zanu-PF och de två grenarna av oppositionspartiet MDC skett i Sydafrikas huvudstad Pretoria. Inga officiella rapporter har dock lämnats om förhandlingarna vilket retar upp delar av det civila samhället. – Vi har hört att de träffas i Pretoria, men vi vet inte hur mycket MDC är beredda att kompromissa. MDC har inlett förhandlingarna utan att konsultera sin bas, säger Nicholas Mkaronda, vid den sydafrikanska avdelningen av organisationen Crisis in Zimbabwe Coalition.
Många observatörer har ljumma förhoppningar på förhandlingarna. – Den politiska och ekonomiska situationen i Zimbabwe har nått livshotande proportioner, säger exempelvis biskop Ncube. – Den snabba försämringen av ekonomin och statens repressiva svar visar på en regering som varken har en stark känsla av ansvar för sina medborgare eller en plan för hur man ska kunna föra landet ur den allt djupare krisen, säger han.
