Caracas, 070215 (IPS) – De tre lejda mördarna sköt ned de båda byggnadsarbetarna och fackföreningsmedlemmarna Héctor Jaramillo och Alexis García med 17 skott. Vid männens begravning fortsatte blodutgjutelsen – ytterligare tre personer dödades, varav två var medlemmar i samma fackförening som de båda skjutna, och fyra skadades.
Dessa våldsamma händelser i slutet av januari har än en gång väckt misstanken om att vissa fackförbund ägnar sig åt något som i det närmaste kan liknas vid langning av jobb – att facken tar betalt av arbetare för att se till att han eller hon får jobb.
Problemet framstår som särskilt akut i byggnadssektorn. Ciudad Guayana, där morden i slutet av januari skedde, är centrum för stål- och aluminiumindustrin i landet. Ett stort antal broar och vägar har byggts här under senare år, och uppgifter har framkommit om att fackmedlemmar har lejt mördare för att avgöra kampen om jobben.
– Den höga arbetslösheten i området gör att tusentals arbetare samlas utanför byggplatserna för att be om arbete, och skrupelfria individer som kallar sig fackföreningsmän tar betalt av dem för att sätta upp dem på lönelistan, säger Víctor Moreno, ordförande för det lokala facket Federación de Trabajadores i delstaten Bolívar, till IPS. León Arismendi, specialist på arbetsrätt, menar att det jobblangningen är en perversion av något som en gång i tiden var en framgång för arbetarrörelsen – en klausul som skyddar fackförbuden och deras medlemmar genom att ge facken makten att ge sina medlemmar de anställningar som erbjuds. – Denna klausul gjorde att företagens chefer inte kunde förhindra att också de mest stridbara arbetarna kunde försörja sig, säger León Arismendi.
Men i Venezuela har denna fackliga framgång förvandlats till ett affärssystem. Först uppkom detta i oljeindustrin men på senare tid tycks den alltså också ha spridit sig till byggindustrin, varnar Arismendi.
– Utvecklingen har gjort att fackmedlemmar istället för att slåss för sina klassintressen skjuter varandra för att själva klara livhanken, säger han.
Situationen har skruvats upp så att regelrätta krig har brutit ut mellan rivaliserande fack, som kräver att arbetarna ska betala mellan upp till motsvarande drygt 3 000 kronor – en månadslön – för att de ska bli uppsatta på personallistan.
– Jaramillo och García sköts för att någon ville slå ut dem ur leken, ta sig in på den byggnadsplats där de arbetade, sälja arbetena där och sedan behålla kontrollen med vapenmakt, säger Manuel Muñoz, en annan facklig aktivist i området.
De mördade männen tillhörde facket Sutrabolívar och arbetade vid idrottsanläggningen Cachamay, som byggs ut inför en fotbollsturnéring som ska hållas i juni och juli.
Men fler har fått sätta livet till i kampen mellan facken. Lokala medier har rapporterat om närmare 100 mördade byggnadsarbetare under de senaste fyra åren. 30 av dem dödades bara under 2006, varav 15 hade förtroendeuppdrag i sina fackföreningar, enligt Sutrabolívars ledare Asdrúbal López.
Fackföreningsledare i alla läger tillbakavisar anklagelserna om jobbförsäljning och användande av våld. Och samtidigt förlorar facken i styrka i Venezuela. Till och med kommunistpartiets ordförande, Jerónimo Carrera, varnar för att “Venezuelas utveckling mot socialism saknar en verkligt organiserad arbetarrörelse”.
Den offentliga arbetslöshetssiffran i Venezuela är 8,4 procent. I områden som Guayana kan den dock vara upp till 15 procent, uppger Víctor Moreno, som lägger skulden delvis på regeringens brist på satsningar i den offentliga sektorn. Detta har gjort att arbetstillfällena har minskat, menar han.
Några större, enade fackföreningar har aldrig existerat i Venezuela, trots att åtskilliga fack har strävat efter att bilda sådana under årtionden. Istället har tusentals små arbetarorganisationer växt fram.
Många av dem samlas i Confederación de Trabajadores de Venezuela, CTV, som var det största facket under 1900-talet och i dag har starka band till den politiska oppositionen mot president Hugo Chávez. Andra fackföreningar är medlemmar i mindre organisationer som Confederación de Sindicatos Autónomos, Codesa, med länkar till kommunistpartiet, och Confederación General del Trabajo, som har kristdemokratiska rötter. Och för sex år sedan bildade fackliga aktivister som stödde Chávez Unión Nacional de Trabajadores, UNT, som består av fack från flera regioner i landet.
