Katmandu, 070216 (IPS) – Att låta ett privat företag sköta distributionen av dricksvatten kränker en rättighet som står inskriven i Nepals grundlag – rätten till hälsa. Det argumentet driver aktivister i ett rättsfall i Högsta domstolen i Katmandu.
Nepals parlament har beslutat att privatisera Nepals vattendistributionsföretag NWSC i Katmandudalen. Företagets verksamhet och tillgångar ska delas mellan tre aktörer, varav ett är det brittiska företaget Severn Trent, som ska anlitas för att sköta vattenleveranserna i dalen enligt ett sexårskontrakt.
Kontraktet är en del av ett nytt, stort vattenprojekt – Melamchiprojektet, som drivs av Asiatiska utvecklingsbanken – som ska leda in flodvatten i huvudstaden.
– Rätten till hälsa är en grundläggande rättighet. Och tillgång till rent vatten är en förutsättning för hälsa, säger Gopal Siwakoti, juridisk rådgivare hos Förbundet för vatten- och energianvändare i Nepal, Wafed.
– Vad finns det för garantier för att Severn Trent kommer att fortsätta att distribuera vatten till ett pris konsumenterna har råd att betala? säger han. Wafed och de tre andra organisationer som drog igång rättsprocessen mot planerna anser att NWSC borde ha fått en ärlig chans att åtgärda de brister som gjort att man förlorat distributionsrätten. I annat fall menar grupperna att kontraktet borde ha gått till ett lokalt företag.
Asiatiska utvecklingsbanken menar dock att det nya vattenprojektet inte handlar om en privatisering, eftersom 80 procent av andelarna i det nya distributionssystemet kommer att ägas av regeringen och kommunerna i området. Därmed blir Severn Trent endast en “aktör från den privata sektorn” som kan bidra med ovärderlig expertis, hävdar banken.
Vattentillgången i Katmandudalen, där nästan två miljoner människor bor, är mycket dålig. 30-40 procent av befolkningen saknar anslutning till NWSC:s distributionssystem och är därför beroende av offentliga vattenkranar, som fungerar dåligt, och brunnar eller andra ytligt liggande vattenkällor.
Enligt NWSC:s egna siffror från år 2004 distribuerade företaget bara 145 miljoner liter vatten per dag. För att möta behovet skulle 294 miljoner liter behöva distribueras.
Vattnet som kommer ur ledningarna är inte heller drickbart i alla områden. Hälften av alla hushåll i Katmandudalen får vatten som innehåller klor, visade en studie som utfördes av myndigheterna tillsammans med ickestatliga organisationer i augusti 2006. Det många nu oroar sig för är att priserna på vatten ska stiga avsevärt. Keiichi Tamaki vid Asiatiska utvecklingsbanken uppger att vattnet vid de offentliga kranarna – som i dag är gratis – kommer att avgiftsbeläggas och att kostnaderna kommer att stiga i relation till hur mycket vatten ett hushåll konsumerar. Detta för att täcka driftskostnader, kapitalinvesteringar och professionell hantering av det nya distributionsprojektet.
Taxan steg med 15 procent i september 2004 och kommer sannolikt att stiga en gång till i år, och därefter en gång till år 2008, säger Keiichi Tamaki.
Tamaki menar dock att människor redan i dag betalar mer än de tror för sitt vatten. Han syftar på de tankbilar som behövs för att forsla vatten dit ledningarna inte når, samt att sjukdomar sprids i dåligt vatten och att människor tvingas köpa vatten på flaska då ledningsvattnet inte är drickbart.
– När man lägger ihop de tilläggskostnader som användarna har redan i dag ser man att folk lätt kommer att klara taxeökningen, säger han. Asiatiska utvecklingsbanken menar också att Severn Trent inte kommer att kunna genomföra prishöjningar utan att de först godkänns av en styrelsegrupp, som ska vara oberoende av det brittiska företaget.
Men om NWSC ska läggas ned anser Gopal Siwakoti att driftssystemet bör överlåtas till kommunerna, så att de får makten över utförande och eventuell vinst.
– Då får kommunerna en drivkraft att höja kvaliteten på tjänsten, säger han.
Och Siwakoti håller inte med Asiatiska utvecklingsbanken om att detta inte handlar om en privatisering.
– I juridisk, politisk och teknisk mening innebär planen en privatisering. En allmännyttig institution kommer att monteras ned och dess tillgångar och verksamhet flyttas till ett privat företag, säger han.
En av nyckelorsakerna till att NWSC förlorar vattendistributionsrätten är enligt Keiichi Tamaki att biståndsgivarna har tappat förtroendet för institutionen, sedan Världsbanken i 25 år utan resultat försökt reformera den. Men vattenexperten och grundaren av Nepal Water Conservation Foundation, Ajaya Dixit, säger att något verkligt reformförsök aldrig har gjorts. – NWSC skapades för att tjäna som en slags vaktmästare i ett Världsbanken-projekt och hade flera sprickor redan från början. Vattendistributören skulle bara genomföra de beslut som fattades av regeringen, och en minister skulle enligt stadgarna sitta i ledningsgruppen, säger han.
– För att förändras behöver man ha makt att genomföra nya beslut, men om du saknar den makten kan du inte förändras, tillägger han.
