Karachi, 061207 (IPS) – – Jag rapporterade bara sanningen, säger den 38-årige Dilawar Wazir Khan med trötthet i rösten, då han i en telefonintervju förklarar varför han blev kidnappad och torterad.
Han är den sista journalisten som fortfarande rapporterar från Sydwaziristan, en av de oroliga regioner som gränsar mot Afghanistan. Dilawar Khan arbetar för BBC:s urduspråkiga nyhetstjänst och för den engelskspråkiga pakistanska tidningen Dawn. – Många av mina kollegor har lämnat yrket. Andra har lämnat området, säger han.
Efter att ha undkommit två mordförsök blev Dilawar Khan måltavla för vad många journalister hävdar är Pakistans ökända underrättelsetjänst ISI. Vid ett av mordförsöken mot Khan dödades två av hans kollegor, och år 2005 kidnappades och mördades hans 15-årige bror Taimur. Då fann han det säkrast att flytta från sin hemstad Wana i Sydwaziristan och bosätta sig i staden Dera Ismail Khan, i Nordvästra gränsprovinsen.
– Nu vet jag inte var jag kan vara säker. Den här gången hade jag tur och kom hem nästan oskadd, men jag är inte säker på att jag kommer att ha lika stor tur nästa gång.
Men trots det vägrar han att sluta skriva.
– Jag kommer att fortsätta att skriva och rapportera härifrån. Jag skriver inte mot militären eller de militanta grupperna, jag rapporterar bara vad som händer och skildrar båda sidornas synvinklar.
Dilawar Khan fördes bort den 20 november. Han hölls fastkedjad med ögonbindel och torterades under 30 timmar innan han släpptes fri. Han räddades förmodligen av protester från journalistförbund och en uppmaning till bojkott i parlamentet. Efter det att Khan släppts fri uppmanade den New York-baserade Committee to Protect Journalists, CPJ, till fortsatt kamp mot det våld som drabbar journalister i Pakistan.
– Flera pakistanska journalisters försvinnanden och dödsfall har förblivit oförklarade, outredda och orapporterade av myndigheterna. Polisen och domstolarna måste se till att de som skadar och hotar journalister ställs inför rätta, sade CPJ:s ordförande, Joel Simon.
Trots att han nu är fri vägrar Dilawar Khan att avslöja något om vem som kidnappade honom eller vad de gjorde med honom.
– Jag kan inte berätta det, eftersom jag har blivit hotad med allvarliga konsekvenser. Jag är inte rädd för min egen del, men jag har redan åsamkat min familj tillräckligt mycket smärta på grund av mitt yrke. Jag fruktar för deras liv. Det var på grund av mig och mitt arbete som min bror mördades. De gjorde det för att lära mig en läxa och för att få ner mig på knä.
Hamid Mir, krönikör och programledare i en populär talkshow om nyheter, har sin uppfattning klar om vad som har retat Khans fiender.
– Dilawar kidnappades på grund av hans artikel i Dawn om fredsavtalet i Nordwaziristan. Han bevisade att det skrevs under av militanta ledare, och inte av de lokala stamledarna. Han släpptes fri eftersom Dawn publicerade registreringsnumret på den bil som förde bort honom, och som tillhörde ISI, säger Mir.
Efter att ha stridit mot talibaner i Pakistans gränsområden mot Afghanistan slöt landets president, generalen Pervez Musharraf, ett avtal om vapenvila med “de lärde” i juni, och följde upp det med ett fredsavtal som slöts med vad som sades vara byäldsten och stamledare.
Mazhar Abbas, sekreterare i det pakistanska journalistförbundet, PFUJ, säger att det första bortförandet av en journalist i Pakistan skedde under 90-talet, då den Islamabad-baserade reportern Humayun Fahr fängslades av ISI för att ha “arbetat mot nationens intresse”. Fahr dömdes till döden i en militärdomstol, men släpptes fri efter starka protester från PFUJ. Journalister fängslas i länder över hela världen, men de som arbetar i konfliktområden är utsatta för större risker. Abbas menar att den senaste vågen av övergrepp mot journalister i Pakistan är en “gåva från kriget mot terrorismen”.
– Men medan internationella mediaföretag ser efter sina journalisters välbefinnande, ger risktillägg till dem som arbetar i konfliktområden och ser till att de är försäkrade, så får fattiga journalister härifrån inget sådant stöd. Se på dem som har blivit mördade eller bortförda. De var varken fast anställda eller försäkrade – och knappt någon ersättning betalades ut.
Kamila Hayat, en av ordförandena i Pakistans människorättskommission, säger att hennes organisation har registrerat minst 20 anmälningar om övergrepp mot journalister. Fyra av journalisterna dödades.
– Även i de fall där regeringen eller myndigheterna inte har varit direkt inblandade i hot mot journalister så är det uppenbart att de inte har sett till att journalisterna har varit tillräckligt säkra i sin yrkesutövning, säger Hayat.
– Det är en del av en bredare kampanj som med hälp av hot försöker kväsa kritik, motsatta åsikter och pinsamma nyheter.
