Teheran, 061004 (IPS) – Medan Irans president Mahmud Ahmadinejad är upptagen med striden om landets kärnprogram och sin kampanj mot USA undrar många fattiga iranier när han ska infria sina vallöften om att minska korruptionen och se till att inkomsterna från landets olja fördelas mer jämlikt.
– Hela min familj röstade på Ahmadinejad eftersom han lovade att förbättra våra liv. Han sa att han skulle bekämpa korruptionen och skapa jobb. Han sa att oljepengarna tillhörde folket. Jag har inte sett till några oljepengar och jag måste försöka klara de stigande priserna, säger den 67-årige pensionären Ahmad, som inte vill framstå med sitt efternamn. – Jag försörjer tre personer på 1 700 kronor i månanden och priset på det billigaste köttet ligger på 45 kronor kilot. Tack gode gud för att jag inte behöver betala någon hyra – då skulle vi inte ha något att äta, säger han. – Missnöjet med president Ahmadinejads regering är ännu inte utbrett, men det växer snabbt. Regeringen vann över reformisterna genom att lova att stoppa inflationen och höja levnadsstandarden. Man lovade att ta från de korrupta och eliten för att ge till de fattiga men har hittills inte bara misslyckats med att infria dessa löften utan till och med rört sig i motsatt riktning, enligt vissa ekonomer, säger en politisk analytiker i Teheran till IPS. – Iran är den 30:e största ekonomin i världen. Inkomsten per capita förväntas under 2006 öka med 700 dollar till 3 465 dollar. Trots det lever 30 procent av befolkningen i fattigdom. Därför är det självklart att ekonomiska förbättringar betyder mycket för presidentens ihärdigaste anhängare – de fattiga, säger analytikern som vill vara anonym.
I september publicerade nyhetsbyrån Mehr en opinionsundersökning som visade att 61 procent av de tillfrågade tyckte att regeringen var framgångsrik i kärnkraftsfrågan, 44 procent tyckte att regeringen lyckades väl med att hantera inflationen och 37 procent tyckte att den hade framgång i kampen mot korruptionen. – Det verkar som Ahmadinejad har koncentrerat sina instanser på utrikespolitik istället för att ta sig an landets ekonomiska problem. Vissa förhastade ekonomiska beslut, som att tvinga statliga och privata banker att sänka räntan, har fått konsekvenser man inte hade tänkt sig, säger analytikern. Värdet på den iranska börsen har minskat kraftigt samtidigt som flera privata banker uppger att de är på gränsen till konkurs på grund av räntesänkningen. Inflationen uppges ligga på strax över 12 procent nu, och den kommer troligen att stiga till 14 eller 15 procent, enligt många ekonomer. Dessutom har landet ett enormt budgetunderskott och kapitalutflödet är stort. – Det är fortfarande för tidigt för att göra en bra utvärdering av regeringens ekonomiska politik, men vissa resultat av bristen på en ekonomisk plan har redan blivit tydliga, säger Saeed Leylaz, ekonomisk analytiker i Teheran. – Ett exempel är Ahmadinejads löften om att snabbt sänka räntan och inflationen. Sänkt ränta med syftet är skapa tillväxt i den nationella ekonomin kan i länder som Iran och USA leda till ökad inflation. I vårt fall bidrog inte den sänkta räntan till ekonomisk tillväxt och när priserna började gå upp tvingades regeringen backa och gå tillbaka till att kontrollera och manipulera priserna, säger han. Dessutom växer den statliga sektorn medan den privata förlorar mark. Regeringens retorik och politik skrämmer investerarna och aktiemarknaden har förlorat 50 procent jämfört med när den gick som bäst, enligt Leylaz. Han menar också att de stora subventioner som regeringen betalar ut bidrar till att öka istället för att minska klyftan mellan fattiga och rika i landet. Subventionerna på bränsle kommer exempelvis främst att hamna i de rikaste tio procentens fickor – eftersom det är de som äger och använder bilar.
– Den populistiska regeringen tror på att betala ut understöd för att bekämpa fattigdomen när de borde skapa ekonomisk tillväxt och jobb, säger Laylaz.
Irans ekonomi bygger på inkomster från oljan. I den iranska budgeten för i år har priset på olja satts till 40 dollar per fat. Den förra iranska regeringen skapade en oljestabiliseringsfond där överskott som kommer från oljeinkomsterna ska sättas in för att skapa stabilitet. Men det nuvarande höga priset på över 50 dollar per fat har gett den nya regeringen mod att spendera en stor del av fondpengarna, menar flera ekonomer Regeringen har tagit 2,5 miljarder dollar från fonden och använt till bränslesubventioner under årets första sex månader (det iranska budgetåret löper från den 21 mars till den 20 mars) och den har bett parlamentet om 3,5 miljarder dollar för nästkommande sex månader.
– Regeringen har tagit ut fem gånger så mycket från fonden under årets fem första månader jämfört med förra året och trots det upplever vi ingen tillväxt. Oljeinkomsterna används för att importera varor som ska kontrollera inflationen. Bland annat sänker man priset på importerat byggnadsmaterial som cement och stål, för att minska huspriserna och hyrorna. Men regeringen har inte lyckats sänka inflationen. Till och med regeringsanhängare i parlamentet och den regeringsvänliga tidningen Keyhan har börjat klaga på de stigande priserna, säger en observatör som vill vara anonym till IPS.
– Parlamentet är inte tillräckligt starkt för att stoppa regeringen och kommer att ge den klartecken. Vi är nu fem gånger mer beroende av oljan än vi var 1998, säger ekonomen Laylaz.
