Stockholm, 060828 (IPS) – Framtidens krig kommer inte att utkämpas om olja utan om vatten. Denna olycksbådande förutsägelse har gjorts av både amerikanska CIA, brittiska försvarsdepartementet och tjänstemän vid Världsbanken. Men flera experter som deltog vid den internationella vattenkonferensen i Stockholm menar att detta är nonsens.
– Vattenkrig ger fina rubriker medan samarbetsavtal inte gör det, säger Arunabha Ghosh, en av författarna till UNDP:s Human Development Report om vatten som kommer att släppas i november.
Det finns många lyckade exempel på bilaterala och multilaterala avtal om fördelning av vattenresurser, sa Ghosh under konferensen i Stockholm. Men få av dessa blir “bra” nyheter i pressen. Han nämner några exempel på lyckade modeller för samarbete: Indus-avtalet, avtalet mellan Israel och Jordanien, Senegals organisation för flodutveckling och Mekong-kommissionen.
Professor Asit K. Biswas vid Third World Centre for Water Management i Mexiko, håller med.
– Vattenkrig är absolut nonsens eftersom det inte kommer att ske – åtminstone inte under de närmaste 100 åren, säger Biswas som menar att vattenkrisen i världen inte beror på brist på resurser utan på dålig förvaltning av resurserna. Enligt FN:s organisation för kultur och vetenskap, Unesco, delas omkring en tredjedel av alla flodområden i världen av fler än två länder. Globalt finns det 262 internationella flodområden: 59 i Afrika, 52 i Asien, 73 i Europa, 61 i Latinamerika och Karibien och 17 i Nordamerika. Över 145 länder har territorier som omfattar minst en delad flod.
Mellan 1948 och 1999 skedde, enligt Unesco, 1 831 “internationella samspel” om världens delade floder. Av dem var merparten, 1 228 fall, exempel på samarbete. 507 var konfliktsituationer och 96 klassas som neutrala. “Trots potentialen för problem så har historien visat att samarbete, snarare än konflikt, är vanligast vid delade flodområden”, skriver Unesco.
Enligt Stockholm International Water Institute, SIWI, används fortfarande 10 och 20 år gamla argument i debatten om vattenkonflikter. Flera av dessa argument bortser från nyare forskning som visar att vattenfattiga länder som delar vattendrag med varandra tenderar att hitta samarbetslösningar – snarare än att dras in i konflikter, enligt SIWI. SIWI pekar på att under hela intifadan – den pågående palestinska resningen mot Israel i de ockuperade palestinska områdena – så är fördelningen av vattenresurser det enda som de båda parterna har lyckats fortsätta ha ett grundläggande samarbete kring.
En studie av Woodrow Wilson International Centre for Scholars i Washington avfärdar också oron över stundande vattenkrig. “Ingen nation har gått ut i krig specifikt över vattenresurser på tusentals år. Internationella vattendisputer – även mellan bittra fiender – löses fredligt, även då konflikter utbryter över andra frågor”, enligt studien. Anledningen till det är, enligt Woodrow Wilson-institutets studie, att vatten är så viktigt att nationerna inte har råd att kriga om det. Delade vattenresurser skapar istället större ömsesidigt beroende mellan länder.
