Washington, 060406 (IPS) – Det inhemska politiska trycket på att USA:s president George W. Bush måste göra mer för att stoppa det han själv har benämnt som ett folkmord i den sudanesiska provinsen Darfur ökar. Men flera händelser den senaste tiden tyder på att regimen i Sudan inte är särskilt oroad.
Ett tecken på regimens fortsatta självförtroende var att FN:s chef för humanitärt bistånd, Jan Egeland, nyligen stoppades från att besöka Darfur. Att detta skedde strax innan USA:s representanthus skulle rösta om ett förslag att utöka sanktionerna mot Sudan tyder på att regimen är på ett trotsig humör.
– Detta är inte en regim som visar några tecken på att böja sig under internationella påtryckningar, säger Eric Reeves, professor vid Smith College och en av de som drivit på hårt för en tuffare amerikansk linje mot regimen i Khartoum. Reeves menar att Bush-administrationen inte har investerat tillräckligt mycket politiskt och diplomatiskt kapital i att leda det internationella samfundet i en strategi som skulle kunna tvinga Khartoum att upphöra med våldet och lindra den humanitära kris det har orsakat. Över två miljoner människor har tvingats bort från sina hem i Darfur och konflikten beräknas ha kostat mellan 200 000 och 400 000 människor livet sedan början av 2003. De senaste månaderna har våldet, som främst utförs av regeringssponsrade miliser, också gått över gränsen in till Tchad där tiotusentals människor har tvingats fly från sina hem.
I veckan röstade representanthuset med överväldigande majoritet igenom tuffare sanktioner mot regimen i Sudan. Bland annat mot högt uppsatta sudanesiska tjänstemän och ledare för janjaweed-miliserna. Kongressen röstade också igenom mer ekonomiskt stöd till den underbemannade och dåligt utrustade fredsbevarande styrka, AMIS, som leds av Afrikanska unionen. Darfur är ungefär lika stort som Frankrike och AU-styrkan består bara av 7 000 personer.
Representanthuset uppmanar också Bush att förbjuda fraktfartyg eller oljetankers som är inblandade i handel med Sudan att lägga till i amerikanska hamnar och att ställa in allt ekonomisk bistånd till länder som säljer vapen till regimen i Sudan.
– Vi välkomnar kongressens agerade som tydligt säger att USA måste göra mer, säger Donald Steinberg, biträdande ordförande för International Crisis Group, ICG, som har uppmanat Washington att leda det internationella arbetet för att stoppa våldet i Darfur. Både ICG och FN:s generalsekretare Kofi Annan har drivit linjen att den fredsbevarade styrkan AMIS ska inlemmas i en större FN-styrka som bör få ett starkare mandat för att skydda civilbefolkningen och sig själva från våld.
ICG har föreslagit att Nato, som hittills har gett främst logistiskt stöd till AU-styrkan, ska gå in med en styrka som under en övergångperiod skulle kunna samarbeta med AMIS tills en fullskalig FN-operation kan vara på plats. Bush gav uttryck för att han stödde den planen efter ett möte med Annan i februari. Då uppammade Bush till en fördubbling av den fredsbevarande styrkan i Darfur och sa att detta troligen krävde att Nato fick en större roll i operationen. En åsikt presidenten upprepade förra veckan under en presskonferens han höll tillsammans med Nigerias president Olusegun Obasanjo, som har lett de hittills resultatlösa fredsförhandlingarna mellan den sudanesiska regeringen och rebellgrupper det senaste året.
Men vilka steg USA och dess allierade inom Nato är redo att vidta är långt ifrån klart. – Bush poserar. Det ligger ingenting bakom hans ord om att Nato ska ta ledningen. Det som kommer ut från Natos högkvarter är att “vi ska fortsätta att göra det vi har gjort” – vilket inte på långa vägar räcker till, säger professor Eric Reeves.
Dessutom har Bush-administrationen lidit en rad diplomatiska nederlag vad gäller att få stöd för planen. USA:s FN-ambassadör John Bolton lyckades i början av februari få FN:s säkerhetsråd att börja planera för en FN-operation i Darfur – men han har hittills misslyckats med att få igenom en resolution om en FN-styrka.
Och förra månaden beslöt Afrikanska unionen att FN:s övertagande av fredsstyrkan inte kan ske förrän tidigast nästa höst, och då enbart om flera vilkor uppfylls. Bland annat att Sudans regering accepterar en större stryka – vilket i dag verkar mycket otroligt.
Regimen i Khartoum vann ännu en diplomatisk seger förra månaden. Under ett möte mellan medlemsländerna i Arabförbundet fick regimen gehör för att en FN-styrka inte bör utposteras i Darfur utan den sudanesiska regeringens tillstånd. Toppmötet följdes av ännu en diplomarisk framgång för Sudans regim när Egyptens president Hosni Mubarak, en av USA:s allierade, besökte Khartoum och förde samtal med landets president Omar al-Bashir för första gången på ett årtionde.
Dessa händelser visar att Bush-regeringen inte har använt det betydande inflytande den har i Afrika och Arabvärlden – och i FN:s säkerhetsråd – för att skynda på utposteringen av en robust FN-styrka i Darfur, menar kritiska betraktare. – Vi tycker uttalandena som kommer från administrationen är beundransvärda, men dess agerade har varit otillräckligt, säger Steinberg.
Situationen i Darfur har skapat stark oro i USA. Förutom kongressens sanktioner så driver amerikanska studenter kampanjer mot utländska företag som har investerat i Sudan. Amerikanska sanktioner förbjöd redan för flera år sedan amerikanska företag att investera i Sudan. Hittills har exempelvis tio universitet – bland annat gigantiska University of California – beordrat sina ekonomer att sälja aktier till ett värde av hundratals miljoner dollar i företag som Petrochina, Alstom, Alcatel, Siemens och andra som göra affärer med regimen i Khartoum.
