New York, 051017 (IPS) – Om västvärlden lever upp till sina löften kommer biståndet till världens fattigare länder att öka från 80 till 130 miljarder dollar under de kommande fem åren, enligt en ny FN-rapport.
Men Jose Antonio Ocampo, FN:s undergeneralsekreterare för ekonomiska och sociala frågor påpekar att viktigare än summan är kvalitén på biståndet.
Ocampo säger att summan bistånd som går till “vanliga” utvecklingsprojekt inte har ökat påtagligt sedan 1990. – Därför är det viktigt att se till att ökningen av biståndet i år går till utvecklingsprojekt, säger han.
– Efter många år av en skandalös minskning, visar FN-rapporten en välkommen ökning av biståndet, säger Jonathan Hepburn, rådgivare vid Oxfam International. Ökningen, säger han, kan ge utbildning och livräddande mediciner till miljontals av världens fattigaste människor.
– Men sorgligt nog kommer pengarna att komma för sent, och det kommer att vara mycket mindre än vad som behövs för att nå millenniemålen.
Bland millenniemålen finns en 50-procentig minskning av den extrema fattigdomen och hungern, grundskoleutbildning åt alla och en minskning av barnadödligheten med två tredjedelar.
“Utformningen av det internationella biståndet måste därför ändras för att finansiera de utgifter som behövs för att nå millenniemålen”, skriver FN i sin ekonomiska och sociala rapport för 2005, som kom i förra veckan.
Rapporten påpekar också att under nittiotalet gick en stor del av biståndet till att finansiera skuldavskrivningar, katastrofinsatser och teknisk assistans. “Sådana biståndsflöden har viktiga syften, men katastrofbistånd är inte utformat för att bidra till långsiktig utveckling, och skuldavskrivningar innebär vanligtvis inte nya pengar till de skuldsatta länderna”, står det i rapporten.
– Det är olyckligt att diskussionen om millenniemålen har reducerats till att man räknar ihop summor, som om utveckling eller fattigdomsbekämpning bara handlar om att nå upp till en magisk siffra, säger Soren Ambrose, chef för forskning och analys vid Solidarity Africa Network in Action i Nairobi.
Även om man tar hänsyn till “biståndets kvalité”, menar Ambrose, blir diskussionen en distraktion från de politiska frågor som är viktigast för utvecklingen.
– Så länge vi håller oss kvar inom en begreppsvärld som bygger på “bistånd”, och så länge givarländerna tror att de sitter inne med svaren åt de fattiga länderna, så kommer vi inte att göra några större framsteg.
Det som krävs, menar Ambrose, är en systemförändring i den globala ekonomin som återger länder som har kontrollerats utifrån makten över sin egen politik. – Varje väg de väljer kommer inte att leda till framgång, men framgångarna kan bara komma inifrån, säger han.
