Mexico City, 050919 (IPS) – Kampen mot fattigdomen i Centralamerika har en tendens att stegras i samband med valtider. Men sedan brukar engagemanget från regeringarna snabbt svalna.
Initiativen är enligt lokala aktivister och akademiker nästan alltid befläckade av korruption, och åtgärderna nästan helt utan effekter. Under det senaste årtiondet har ett antal nya program mot fattigdomen ersatt de gamla satsningarna, och vanligtvis har detta skett i samband med val. Det är därför troligt att nya förändringar är att vänta i Nicaragua, där val ska hållas i oktober och i Honduras, där presidentval hålls i november samt sedan i Costa Rica, där val planeras till i februari. Sammanlagt lever drygt 43 miljoner människor i Centralamerika, varav över hälften är fattiga. Värst är situationen i El Salvador, Honduras och Nicaragua, där över 60 procent av befolkningen bedöms vara fattiga. Bortsett från i Costa Rica och Panama, de länder i regionen som är mest ekonomiskt och socialt utvecklade, finns det inga långsiktiga strategier för hur man ska bekämpa fattigdomen. Det säger Pablo Sauma, utvecklingsexpert vid Costa Ricas universitet och Alfredo Ruiz, forskningschef vid Centralamerikanska universitetet i Nicaragua. Istället är de allra flesta insatser som görs kortsiktiga och befläckade av korruption. Rafael González, aktivist för ursprungsbefolkningen i Guatemala, och ordförande för organisationen CUC, menar att de fattigdomsbekämpande åtgärderna snarare handlar om att köpa röster eller ge vissa företag fördelar.
– Om vi på allvar vill utrota orättvisans rötter måste vi sluta med dessa program som främst utgörs av allmosor och tjänar den politiska korruptionens syften, säger González.
Enligt en ny rapport från Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC, är det inte troligt att El Salvador, Honduras och Nicaragua kommer att leva upp till de millenniemål som FN antog för fem år sedan. Ett av dessa mål var att fram till 2015 halvera den extrema fattigdomen. Enligt ECLAC har Centralamerika upplevt en stadig ekonomisk tillväxt sedan slutet av 90-talet. Men detta har inte på något betydande sätt inneburit att fattigdomen minskat eller att utbildningssystemen förbättrats.
Regionen är fortfarande plågad av de inbördeskrig, den politiska oro och de naturkatastrofer som slagit mot Centralamerika under de senaste årtiondena. – Programmen mot fattigdom förändras med varje ny regering och ersätts oavbrutet. Och mycket handlar bara om att locka till sig röster, säger González. Under 90-talet avslutades inbördeskrigen i regionen, och enligt de fredsavtal som upprättades skulle de orättvisor som var konflikternas kärna rättas till. Men de framgångar som gjordes för att uppnå en ökad utveckling och social jämlikhet slogs snabbt sönder av ett antal naturkatastrofer. 1998 förorsakade orkanen Mitch fler än 9 000 människors död i Honduras och Nicaragua samtidigt somt de materiella skadorna var enorma. År 2001 drabbades El Salvador av två jordskalv, som ledde till över 1 100 människors död och till ekonomiska skador som enligt ECLAC motsvarade 13 procent av landets BNP. Det internationella samfundet började på 80-talet flera satsningar i Centralamerika. Många biståndsorganisationer satsade på att minska fattigdomen i regionen. – Tyvärr är slutresultatet inte en förbättring av situationen, utan tvärtom – en fördjupning av fattigdomen. Och detta beror på att det inte finns några strukturella program mot fattigdomen utan enbart isolerade och kortsiktiga initiativ, säger Alfredo Ruiz, forskningschef vid Centralamerikanska universitetet i Nicaragua.
Pablo Sauma, utvecklingsexpert vid Costa Ricas universitet, säger att det just nu pågår ett berömvärt program som satsar på att ge stöd till familjer i Honduras. Det är ett statligt program som bedrivs med stöd från internationella organ. Genom programmet får 350 000 människor ekonomiska bidrag samtidigt som barnen i familjerna får hälsovård och möjlighet att gå i skolan. Men Sauma befarar att det kommande valet i Honduras ska leda till att detta program förändras. Och på längre sikt kommer det att vara svårt att finansiera satsningen. – Vi har observerat att de flesta program mot fattigdomen i Centralamerika är otillräckligt finansierade, och de attackerar heller inte grundorsakerna till fattigdomen, säger Sauma. – Men jag anser att det största problemet är korruption, understryker han och säger att en stor del av de resurser som ska gå till fattigdomsbekämpning istället används för att vinna röster.
