Mexico City, 050520 (IPS) – Nästan fyra gånger så många latinamerikaner är ättlingar till afrikanska slavar än till regionens ursprungsfolk. Men den fattigdom och diskriminering de afrikanskättade latinamerikanerna utsätts för får mycket liten uppmärksamhet.
De latinamerikanska ursprungsfolken omfattar omkring 40 miljoner människor. I många länder har ursprungsfolken skaffat sig en allt mer betydande politisk roll. Samtidigt har de omkring 150 miljoner människor i Latinamerika och Karibien som har afrikanska ättlingar mycket begränsad politisk representation. De svarta latinamerikanernas svåra situation får också betydligt mindre uppmärksamhet internationellt och nationellt och mindre forskning om deras situation har gjorts. Den forskning som finns tyder på att över 90 procent av ättlingarna till de slavar som fördes till Amerika under kolonialtiden lever under fattigdomsstrecket, utför de sämst betala jobben och är lågutbildade. De utsätts också för svår diskriminering baserad på deras hudfärg. Svarta latinamerikaner och västindier är till och med mer uteslutna från samhället än ursprungsfolken, säger Quince Duncan som arbetar med projektet International Scientific Committee of the Slave Route. Det projektet lanserades 1994 av FN-organet Unesco. Dess syfte är att bryta tystnaden kring slavhandeln och dess konsekvenser nu och då.
Omkring 30 procent av Latinamerikas och Karibiens invånare är ättlingar till de slavar som fördes till kontinenten. Flest antal svarta bor i Brasilien, Colombia och Venezuela. Trots det stora antalet så har gruppen mycket liten representation politiskt och det finns få undersökningar om minoritetens ekonomiska situation, visar en studie från 2001 gjord av den ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC. I Brasilien är den vita befolkningen 2,5 gånger rikare än den svarta och bara 2,2 procent av landets universitetsstudenter är svarta. I Colombia lever 80 procent av de afrikanskättade invånarna i extrem fattigdom och i Kuba har de svarta oftast de sämst betalad jobben och de mest undermåliga bostadsförhållandena, enligt de undersökningar som trots allt har gjorts i dessa länder. Tidigare i år genomfördes i Ecuador för första gången en nationell undersökning av folkets uppfattning om förekomsten av rasism I landet. 37 500 personer tillfrågades. 65 procent sa att de ansåg att det fanns rasism i landet och 88 procent ansåg att de som diskriminerades värst var de svarta. – Men problemet med diskriminering håller på att förändras i Amerika, eftersom man vidtagit åtgärder mot problemet – även om de fortfarande är relativt små, säger Duncan. FN:s konvention om eliminering av alla former av rasdiskriminering har ratificerats av nästan alla länderna i Latinamerika och Karibien och vid ett flertal regionala toppmöten har stats- och regeringscheferna tagit upp frågan.
Duncan säger att Brasilien är ett land som tagit flera viktiga steg i kampen mot rasism de senaste åren. I dag finns det i landet ett antal svarta ministrar och domare i högsta domstolen. Enligt ECLAC:s studie har de afrikanskättade invånarna i regionen blivit mer synliga de senaste åren och i flera länder, bland annat Brasilien, Colombia och Ecuador har svarta latinamerikaner bildat sociala rörelser som för fram sina krav i internationella forum och till sina respektive regeringar.
