Johannesburg, 050502 (IPS) – Den enorma arbetslösheten i Sydafrika har skapat en stor oro i landet.
Många tusen ungdomar vandrar runt på Johannesburgs gator i jakt på arbetstillfällen. Enligt den officiella statistiken ligger arbetslösheten i landet på dryga 26 procent, men fackliga ledare menar att den verkliga siffran kan vara över 40 procent. – Vi har en ekonomisk tillväxt som inte skapar några nya jobb. Och detta måste åtgärdas, säger Malcolm Damon, ordförande för Economic Justice Network of the Fellowship of Christian Councils in Southern Africa, till IPS. Under fjolåret växte landets ekonomi med 3,7 procent – den högsta tillväxten på flera år.
Men att så många unga sydafrikaner fortsatt att gå arbetslösa har lett till en oro för att många ska förbli utan arbete under hela sin livstid. Azar Jammine från tankesmedjan Econometrix menar att den främsta orsaken till arbetslösheten är att så många saknar nödvändig utbildning.
Under apartheid erbjöds landets svarta majoritet undermålig utbildning, om någon alls, och miljontals människor saknar därför förutsättningar för att få arbete, menar Jammine.
– Världen har förändrats och den moderna arbetsmarknaden vill ha utbildad personal som studerat exempelvis matematik, bokföring och informationsteknik. Vi behöver massutbildning, säger Jammine till IPS. Men för att kunna utbilda människor – även till yrken där man inte behöver en avancerad examen – krävs det enligt Jammine ett fungerande utbildningssystem.
Landets arbetsmarknadsdepartement har genom programmet Setas försökt skapa just detta. Det inleddes för fem år sedan med syfte att samordna utvecklingen av yrkesutbildning inom hela landets ekonomi. Arbetsgivare kan dessutom ansöka om skattelättnader för varje arbetare man utbildar. Arbetsmarknadsminister Membathisi Mdladlana meddelade nyligen att över 4 miljoner arbetare vidareutbildats genom Seta, samt att över 400 000 arbetslösa fått utbildning sedan 2001. Men Mabalane Mfundisi från den ickestatliga koalitionen Sangoco menar att mycket mer borde ha gjorts. Han menar samtidigt att pengar inom Seta försvunnit genom att onödiga konsulter hyrts in samt att myndigheterna varit alltför byråkratiska. Mfundisi menar att istället för seminarier och konferenser borde man inom Seta satsa mer pengar på arbetsträning i synnerhet på landsbygden där de flesta av landets fattiga lever. Margaret Legum från tankesmedjan Sydafrikas nya ekonomiska nätverk, SANE, menar att det inte bara råder brist på utbildad personal i landet – utan även på arbetstillfällen. – Jag känner till tusentals människor från min kyrka som har kunskaperna men ändå inte får något jobb, säger hon till IPS. Legum menar att situationen delvis beror på att landets regering hoppas att arbetslösheten ska minska genom utländska direktinvesteringar. Istället vill hon att en särskild skatt införs på valutatransaktioner och aktiehandel och att dessa intäkter ska gå till att skapa nya arbetstillfällen.
Människorättsgrupper och fackliga företrädare arbetar för att alla sydafrikaner ska få ett bidrag på motsvarande drygt 100 kronor i månaden, för att motverka fattigdomen bland de arbetslösa. Hittills har regeringen avvisat det förslaget med hänvisning till att det blir för kostsamt. Samtidigt är oron stor över att allt fler av de arbetslösa ska bli kriminella. Den redan höga brottsligheten i landet anges ofta som en av de viktigaste faktorerna till uteblivna investeringar, något som i sin tur förvärrar arbetslösheten – ett klassiskt exempel på en ond cirkel.
