Rio de Janeiro, 050411 (IPS) – Maria Joel Dias da Costa lever under ständigt dödshot. Hon tog över som ledare för lantarbetarnas fackförbund i Pará i brasilianska Amazonas efter att den tidigare ordföranden, hennes man José Dutra da Costa, skjutits till döds i november 2000.
Mördaren sitter gripen, men har ännu inte åtalats. Och de personer som beordrade mordet lever fortfarande i full frihet. I februari förra året mördades även förbundets kassör. Ytterligare fyra fackmedlemmar har skjutits till döds sedan 1997. Hittills har ingen gripits för brotten.
– Jag har fyra barn i åldrarna mellan 17 och 22 år, och de kan inte röra sig fritt, berättar fackordföranden, som är mer känd som Joelma. Enligt Joelma är hon en av sammanlagt 61 personer i delstaten Pará som finns upptagna på en dödslista. Bakom hoten och våldet mot de lokala småbönderna ligger enligt henne ägare till stora jordbruksegendomar. I februari i år mördades den USA-födda nunnan och miljöaktivisten Dorothy Stang i Pará. Mordet fick stor uppmärksamhet internationellt och landets vänsterregering under president Luiz Inácio Lula da Silva lanserade åtgärder för att komma tillrätta med de konflikter om markrättigheter som utgör grundorsaken till våldet i regionen. Maria Joel da Costa skyddas numera av två militärpoliser dygnets alla timmar. Samma skydd har också den franske munken Henri Burin de Roziers, som sedan länge arbetat som juridisk rådgivare för den katolska rörelsen Pastorala jordkommissionen, CPT.
Båda dessa personer finns med i en dokumentärfilm med titeln “Denna människa kommer att dö”, som berättar om 14 personer i Pará som finns med på dödslistorna. Av dessa har sex redan mördats.
Enligt Emilio Gallo som gjort dokumentären är näste person på listan troligen den tidigare prästen Ricardo Rezende, från det våldsdrabbade området Rio Maria. Gallo menar att situationen i Pará påminner om fiktion – där morden utannonseras i god tid i förväg. Vid en pressträff i förra veckan sa Henri Burin de Roziers att det finns två orsaker till det extrema våldet i regionen. Den första är att jordreformerna genomförs alldeles för långsamt, medan den andra är att förbrytarna undgår bestraffningar. I södra Pará har 11 000 bondefamiljer levt i läger sedan 2003, och ytterligare 8 000 familjer har slagit läger på ockuperad mark, i väntan på att man ska få jordrättigheter. Sammanlagt, berättade Burin de Roziers, finns det 45 000 familjer i regionen som lever under “fruktansvärda förhållanden”, utan tillgång till skolor, vägar eller hälsovård. Sedan 1984 har 26 bondeledare mördats. Men väldigt få förövare har åtalats, och Burin de Roziers påpekar att de personer som beordrat morden i stort sett helt undgått bestraffningar. På senare år har ett intensivt arbete resulterat i att tre stora markägare dömts för mord på landsbygdsaktivister. Två av dessa är dock fortfarande fria i väntan på att deras mål ska tas upp i högre instans, medan den tredje avtjänar sitt straff i form av husarrest i sin lyxbostad, berättade Burin de Roziers. Konflikten har främst att göra med frågan om jordegendomar, där en stor del av lagfartsbevisen är förfalskade. Om alla dessa dokument lades samman skulle summan över egendomarna bli dubbelt så stora som den verkliga arealen, berättade Burin de Roziers. Landets myndigheter har påbörjat en genomgång av registren, men den tidigare prästen Ricardo Rezende och Burin de Roziers menar att det är enorm uppgift som är dömd att misslyckas.
