Bangkok, 020430 (IPS) – De thailändska arbetarna fruktar att ökad konkurrens från den nyblivna WTO-medlemmen Kina kommer att pressa ner lönerna i landet.
– Vi har krävt en löneökning från 165 baht per dag till 180 (42 kronor), men arbetsgivarna vägrar, säger Somyot Truksakasemsuk, ordförande i Demokratiska Fackföreningsalliansen i Bangkok.
Och den senaste tiden har arbetsgivarnas argument varit att Kina håller på att ta över exportmarknaden tack vare sina låga löner i tillverkningsindustrin, säger Somyot. De hävdar att Thailand inte kan fortsätta att vara konkurrenskraftigt med dagens lönenivåer.
– De vill inte lyssna. Kina är deras ursäkt, säger Somyot.
Enligt den kinesiska arbetslagstiftningen är minimilönen per månad ungefär 550 kronor. I Thailand är den 910 kronor.
Junya Yimprasert, som har grundat Thailändska arbetarkampanjen, är dessutom oroad över regeringens diskussioner med de privata arbetsgivarna om att ersätta dagslönen med timlön û utan att garantera ett visst antal arbetstimmar per dag.
– Kvinnorna kommer att vara särskilt sårbara, säger Junya.
Tre miljoner kvinnor utgör majoriteten av arbetarna i de fabriker som tillverkar kläder, leksaker och elektroniska varor för export.
– De thailändska arbetsgivarna använder Kina som en ursäkt för att kräva billig och informell arbetskraft. Fler kvinnor kommer att hamna i den oskyddade sektorn, fler kommer att utföra hemarbete, och arbetsgivarna kommer inte att ha några skyldigheter gentemot arbetskraften, säger hon.
En rapport från FN:s handels- och utvecklingsorgan Unctad slår fast att Kinas nya möjligheter i världshandeln framför allt finns inom den arbetskraftsintensiva tillverkningsindustrin. Enligt rapporten, som kom på måndagen, kommer konkurrensen mellan utvecklingsländerna att öka, och Unctad konstaterar också att “låga löner har varit en viktig faktor för Kinas imponerande exportutveckling”.
Och Raghwan Raghwan, expert vid FN:s arbetsorganisation ILO:s Östasienkontor är tveksam till hur mycket de thailändska arbetsrättsaktivisterna kan göra åt utvecklingen, med tanke på hur få som är fackligt organiserade i landet jämfört med i grannländerna.
– Bara en liten del av de anställda – ungefär en till två procent – i den privata sektorn är medlemmar i facket. På andra ställen är andelen fackligt anslutna mycket högre. I Malaysia till exempel är det tolv procent och i Singapore 25 procent.
Men Junya Yimprasert menar att de fackliga aktivisterna ändå är tillräckligt många för att göra ett kraftfullt politiskt ställningstagande vid demonstrationerna den första maj.
Årets demonstrationer kommer att fokuseras på landets kvinnliga arbetare inom den exportorienterade tillverkningsindustrin.
– Vi vill ta upp frågor som rör dem och uttrycka deras osäkerhet i det nuvarande ekonomiska klimatet, säger Junya Yimprasert.
