Bogota, 050301 (IPS) – Människorättsaktivister är kritiska till hur avväpningen av de colombianska högermiliserna genomförs. Men Sergio Caramagna, ordförande för den delegation inom amerikanska samarbetsorganisationen OAS som arbetar med avväpningen, menar att utvecklingen går åt rätt håll.
Argentinaren Caramagna deltog i slutet av förra veckan vid en konferens som anordnades av ett antal colombianska organisationer. Syftet var att diskutera det juridiska ramverket runt avväpningen av medlemmar i AUC-miliserna, vilka utgör runt 80 procent av de paramilitära grupperna i landet.
Människorättsgrupper och offer för den väpnade konflikt som pågått i landet under fyra årtionden kräver att paramilitären erkänner sina brott och sätts i fängelse. De kräver också att medlemmarna avsäger sig illegalt förvärvade rikedomar och betalar skadestånd till sina offer. Dessutom kräver de att paramilitären avslöjar var de begravt sina offer. I januari i förra året kom Colombias president Alvaro Uribe överens med OAS om att organisationen skulle stödja förhandlingarna med AUC, vilka började demobiliseras förra året. Planen är att processen ska vara klar till slutet av året.
Vid de pågående förhandlingarna mellan regeringen och AUC har AUC:s kommendanter förklarat för myndigheterna att man inte kommer att godta några fängelsestraff för sina medlemmar. Miliserna vägrar också att överlämna de tillgångar som de anklagats för att ha stulit. Det colombianska parlamentet kommer snart att debattera ett ramverk för avväpningen av de paramilitära grupperna. Dessa regler kan också komma att gälla vid en eventuell avväpning av landets vänstergerillor Farc och ELN, som båda har stridit mot regeringen i fyra årtionden. De första högermiliserna i landet skapades i början 1980-talet av narkotikamaffian. Med tiden skapades flera paramilitära grupper i Colombia, bland annat av medlemmar av landets armé. Och allt eftersom den väpnade konflikten intensifierades rekryterades många låginkomsttagare till miliserna, eftersom de erbjöd regelbundna inkomster. Paramilitären anses vara skyldiga till majoriteten av de grova människorättsbrott som begåtts i landet. – Själva syftet med AUC är att begå brott mot mänskligheten, eftersom säkerhetstrupperna inte ska göra detta, sa Gustavo Gallón, ordförande för Colombianska juristkommissionen, CCJ, vid konferensen.
Gallón påpekade samtidigt att även Farc och ELN begår krigsbrott – men att detta inte var själva syftet till gerillornas existens.
Att det finns starka band mellan paramilitären och Colombias armé har dokumenterats av bland andra Amnesty och Human Rights Watch. Avväpningen av de paramilitära grupperna har kritiserats av såväl internationella som lokala människorättsgrupper. Detta eftersom de medlemmar som lägger ner sina vapen slipper bestraffning – trots att de anklagas för att ha begått fruktansvärda brott. På frågan om vad han anser om den kritiken svarar Caramagna att OAS inte medverkar till straffrihet.
Under de tre år då fredsförhandlingar fördes med Farc upprepade gerillan flera gånger att det var omöjligt med fred så länge de paramilitära grupperna fanns kvar.
Och Caramagna menar att det är just en sådan utveckling man nu håller på att bana väg för. Sedan avväpningen inleddes förra året har 4 699 paramilitärer lagt ner sina vapen vid kollektiva ceremonier, och lovat att de inte längre kommer att strida. AUC hävdar att detta bara motsvarar drygt 20 procent av organisationens soldater. Regeringens fredskommissionär Luis Carlos Restrepo hävdar att antalet mord och massakrer har minskat kraftigt sedan paramilitären utlyste vapenstillestånd i december 2002. Men CCJ rapporterar samtidigt att 1 889 människor dödades av AUC mellan december 2002 och augusti 2004 – trots det rådande vapenstilleståndet. OAS delegation, som tillsattes för att arbeta med fredsprocessen, består av tio colombianska och lika många internationella tjänstemän. Men Caramagna menar att delegationen egentligen skulle behöva vara tre gånger så stor.
– Fredsprocessen är på väg att ta fart, om än inte på ett perfekt sätt i vissa regioner. Och vi saknar kapacitet för att se över den, vilket man kan beklaga.
Caramagna menar att de organisationer som kritiserar avväpningsprocessen är “fundamentalister”. Och han menar att dessa organisationer arbetar för att internationella biståndsgivare inte ska stödja processen.
– Du har de nyss avväpnade Catatumbo-blocket (från AUC) framför dig, 1 500 man. Vad säger du åt dom? Avväpna inte eftersom lagar saknas, eller förbehållen finns inte på plats eftersom den eller den punkten ännu inte är uppfylld? Eller säger man till dom: ja, mina herrar, lägg ner era vapen och sen får vi se hur vi gör? – Jag väljer utan att tveka det andra alternativet. Och det är detta som görs. Mitt i en storm av fruktansvärd kritik där vi till och med blir kallade paramilitärer, säger Caramagna. Men Ana Teresa Bernal, ordförande för Redepaz, som består av 400 lokala ickestatliga organisationer, menar inte att avväpningsprocessen kan kallas för en “fredsprocess”. Hon anser att vapenvilan inte hållits, samtidigt som det förblivit omöjligt att granska och bevaka trupperna i landet.
