Rom, 050302 (IPS) – “Alla plan går till Rom”. Så skrev den italienske reportern Renato Caprile innan han i förra veckan lämnade Bagdad.
“Tro inte på de som säger att man kan täcka situationen i Irak från ett annat land”, skrev Caprile i den italienska tidningen La Republica innan han och alla andra italienska journalister lämnade landet. “Vi satt inte bara på säkra hotell, vi höll kontakt med lokala källor och gjorde diskreta besök till irakier som vi intervjuade”, skriver han.
Många andra utländska reportrar har redan tidigare gjort som de italienska – åkt hem. Så många som 37 journalister eller andra mediearbetare har dödats i Irak sedan den USA-ledda invasionen i mars 2003, uppger pressfrihesorganisationen Reportrar utan gränser, RSF. De italienska journalisterna uppmanades att åka hem efter kidnappningen av tidningen Il Manifestos korrespondent Giuliana Sgrena den 4 februari. Sgrena är en erfaren Irak-korrespondent som har ett stort kontaktnät i landet. En månad före kidnappningen av Sgrena försvann den franska journalisten Florence Aubenas och hennes irakiska tolk Hussein Hanoun. Och efter den 4 februari har ytterligare fyra reportrar kidnappats varav två – den indonesiska korrespondenten Meutya Hafid och fotografen Budiyanto – har släppts fria. Så bra har det inte gått för alla. Raeda Wazzan, presentatör på den irakiska tevekanalen Iraqiya, kidnappades den 20 februari och avrättades några dagar senare. Det största hotet mot journalister i Irak är de väpnade grupperna. Cirka 60 procent av de dödade journalisterna har fallit offer för väpnade grupper. Men ingen reporter har glömt hur vissa av de andra dödades – i de amerikanska militära aktionerna mot hotell Palestina och mot al-Jaziras kontor. Med tanke på farorna väcks frågan om hur frivilligt beslutet att resa från Irak var för de italienska journalisterna.
– Jag såg inte många journalister som kämpade för att få göra sitt jobb, säger Archangelo Ferri från pressfrihetsgruppen Article 21. Men Ferri tillägger att vissa italienska journalister inte haft något annat val än att lämna Irak. Han berättar att Duilio Giammaria från RAI stoppades i Dubai när han var på väg till Irak och att Lorenzo Cremonesi – från dagstidningen Corriere Della Sera – beordrades hem av sin redaktör som i sin tur blivit uppringd av premiärministerns kontor. Hur det nu än är med friviligheten så innebär utvecklingen att Italien i dag är det enda land som har soldater i Irak – men inga egna journalister som rapporterar från landet. – Vi tvingas förlita oss på internationella nyhetsbyråer och på videfilm som distribueras av militären, säger Feri. Detta passar militären bra. Mycket lite information kommer exempelvis från Ramadi där amerikanska soldater är involverade i kraftiga strider mot beväpnade sunnitiska grupper, säger Toni Fontana som arbetar på dagstidningen L'Unita.
Militären vägrar för tillfället att flyga in några reportrar och vägarna – som kontrolleras av väpnade grupper – bedöms vara för farliga. – Irak är världens knutpunkt för militära, politiska och ekonomiska frågor – och vi kan inte rapportera därifrån, säger Ferri.
Oundvikligen har nyheter från Irak hamnat längre in i tidningarna. Ingen ställer längre några frågor om biståndspengar, eller om hälsotillståndet för de italienska soldaterna som är utposterade i landet. Åtta soldater som återvände från Irak förra året har dött i sjukdomar som misstänks bero på att de kommit i kontakt med utarmat uran. Om ett nytt lagförslag i Italien antas så kommer mediernas rätt att rapportera om militära frågor att censureras. I förslaget förbjuds alla att lämna ut känslig information om militära frågor, säger Elettra Deiana, parlamentsledamot för oppositionspartiet Rifondazione Communista och medlem i försvarskommissionen. Enligt förslaget kan det bli förbjudet att exempelvis skriva om hälsoeffekterna av utarmat uran, eller om trakasserier bland soldater om inte artiklarna i förväg godkänns av de militära myndigheterna. Militär personal eller civilpersoner som bryter mot lagen riskerar fängelse. Försvarskommittén har för tillfället inte godkänt förslaget i sin helhet – utan bara med tillägg som mildrar det. Men originaltexten kan komma att antas om regeringen lyckas samla majoritet i parlamentet, säger Deiana som dock illägger att även vissa medlemmar i de partier som har makten är tveksamma till förslaget. Denna fråga har mötts av tystnad av de stora italienska medierna. Enbart fem vänstertidningar har skrivit större artiklar om det. Frågan om de italienska mediernas rapportering har blivit ett fall för Europarådets demokratikommission som har inlett en undersökning av om landets medier upprätthåller demokrati och pluralism. Detta är första gången som ett land som var med och grundade EU ställs inför en sådan utredning. Även detta har uppmärksammats av bara ett fåtal italienska medier. Och i Irak finns alltså bara en enda italiensk journalist kvar – mot sin vilja och med händerna bundna.
