Rom, 041019 (IPS) – Den snabba utvidgningen av ett slumområde som byggs upp av främst illegala invandrare i östra delen av Rom tyder på att regeringens strikta invandringspolitik inte fungerar.
Italien är ett av de länder som stödjer det kontroversiella EU-förslaget att skapa transitläger i Nordafrika för flyktingar som söker asyl i EU. Det är också det EU-land som tar emot flest flyktingar från Afrika. Dessutom söker sig många människor från fattigare länder i Europa till Italien på jakt efter jobb.
I östra delen av Rom på den nedlagda textilfabriken Snia Viscosa bor hundratals invandrare i de övergivna byggnaderna eller i skjul de byggt av bråte. Området ligger bara några kilometer från populära historiska turistresemål. – Vi är omkring 1 500 personer som bor här, främst rumäner, ungefär hälften är romer, säger Monica som har bott i området i 18 månader. Hon berättar att många fortsätter att bo kvar här även sedan de fått jobb eftersom hyrorna i Rom är så höga. En illegal invandrare som jobbar svart i Rom tjänar mellan 450 och 750 euro i månaden – och hyran för en del i en lägenhet ligger på minst 250 euro. Eftersom många av de illegala invandrarna dessutom skickar hem pengar till sina familjer räcker lönen inte långt.
Monica har fått tillstånd att arbeta i Italien men säger att det är svårt att få tillståndet förnyat eftersom hon då måste visa att hon haft ett vanligt jobb.
– De flesta jobb som finns är svartjobb eftersom arbetsgivarna inte vill betala sociala avgifter eller skatt. De flesta rumäner som bor här har rest in på turistvisum och stannat kvar illegalt. På väggarna i området sitter affischer från vänsterpartier och grupper som fördömer situationen i “baraccopoli” – som slumområdena kallas här – och som uppmanar invånarna att kräva bättre villkor. Samtidigt fortsätter flyktingströmmen över Medelhavet. Under årets första nio månader anlände 9 700 asylsökande till den lilla ön Lampedusa vid Sicilien. De lokala myndigheterna gallrar direkt bland flyktingarna – en gallring man helst skulle vilja skedde redan i Nordafrika. De som kommer från Somalia, Eritrea och Etiopien skickas till läger i andra italienska städer och många andra deporteras tillbaka till Libyen. FN:s flyktingkommissariat UNHCR har kritiserat de snabba avvisningarna från Italien. Organet menar att varje enskilt fall inte utreds och att många som har asylskäl därför riskerar att deporteras.
De flyktingar vars fall är under utredning hålls på särskilda läger som i Italien kallas Center för tillfälligt uppehälle, CPTA. Dessa skapades efter en ny lag 1998. Enligt ett tillägg från 2002 får flyktingarna hållas två månader på dessa läger. Det finns elva sådana läger i Italien. Tillträdet till dem är mycket hårt reglerat. IPS har inte fått tillåtelse att besöka något av dem. De enda som får besöka lägren är politiker och utvalda hjälporganisationer. Calogero Miccichè, parlamentariker för det gröna partiet, har besökt flyktinglägret i Lampedusa som han beskriver som “förskräckligt smutsigt”. Han säger att lägren inte skiljer sig mycket från lagerhus och de intagna har det sämre än dömda brottslingar som sitter i fängelse. Organisationen Läkare utan gränser publicerade i januari förra året kritik av tillståndet i tre italienska flyktingläger samt ifrågasatte om de följde lagen. Sedan dess har organisationen inte fått återvända till lägren. I dag tillåts bara tre organisationer att arbeta i flyktingmottagningarna: den italienska avdelningen av Röda korset, välgörenhetsorganisationen La Misericordia samt Fiamme d'Argento, ett förbund för pensionerade poliser.
Många politiska grupper i Italien har protesterat mot lägren. Den italienska regeringen har svarat med att förenkla reglerna så att avvisningarna ska gå snabbare.
