Kairo, 040817 (IPS) – Kampen mot terrorismen har bedrivits med stor kraft i Egypten. Och enligt myndigheterna är detta anledningen till att inga terrordåd genomförts i landet de senaste åren. Människorättsaktivister menar däremot att priset för de hårda metoderna varit att de medborgerliga rättigheterna fått stryka på foten.
– Myndigheterna krossade terroristerna, men man krossade också folket, säger den egyptiske affärsmannen Ahmed Osman. Han säger att han rakade av sig sitt skägg för att slippa bli trakasserad av polisen. Egypten är det mest folkrika arablandet med sina 76 miljoner invånare. Under 90-talet bedrves en hård kamp mot muslimska fundamentalister i landet. Under en fem år lång kampanj kämpade väpnade islamister för att störta regeringen. Närmare 1 200 människor dödades under den perioden. Landets president Hosni Mubarak agerade med järnnäve mot de militanta grupperna. Säkerhetstrupper grep misstänkta över hela landet. Enligt människorättsgrupper greps fler än 20 000 misstänkta islamister, varav många ska ha utsatts för systematisk tortyr och många avrättats. Men landets myndigheter menar att resultatet av metoderna är att inte ett enda terrordåd genomförts på egyptisk mark sedan början av 1998, då militanta ledare gick med på en ensidig vapenvila. Gehad Auda, författare till boken “Globaliseringen av den radikala islamistiska rörelsen”, tycker att landets regering gjorde helt rätt i sin kamp mot såväl den inhemska som utländska extremismen.
– Egypten var framgångsrikt i att hantera risken, säger han till IPS.
– Nej, det var inte bra ur ett människorättsperspektiv. Men rent strategiskt genomfördes rätt saker.
Den åsikten delas dock inte av Denis Sullivan, chef vid avdelningen för internationella studier vid Bentley College i Kairo. Han ifrågasätter om Mubaraks hårda linje överhuvudtaget fungerade. – Om man köper argumentet att Mubaraks taktik “vann”, så ger det stöd till alla, inklusive USA, som säger att det enda sättet att vinna är genom övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och massivt våld mot de militanta. Och om rättssäkerheten åsidosätts så är det ett pris som man får ta. Sullivan menar att Mubaraks regering utnyttjade terrorhotet till att krossa både terrorister och politiska fiender. Hårdast ansatt blev Muslimska bröderskapet, en islamistisk grupp som ofta betraktas som regeringens främsta politiska motståndare. Muslimska brödraskapet förbjöds formellt 1954, men kan ändå arbeta relativt öppet. I praktiken är brödraskapet landets största oppositionsparti med 16 representanter i det egyptiska parlamentet. De är dock invalda som oberoende kandidater, eftersom organisationen inte får ställa upp i val. Organisationens medlemmar utsätts ofta för tillslag som myndighterna menar är nödvändiga för att hindra spridningen av extrema idéer.
– Regeringen ser på Muslimska brödraskapet som extremisternas förlängda arm och betraktar dem som ett hot mot regimen, säger Hafez Abu Sa'ada, generalsekreterare för Egyptiska organisationen för mänskliga rättigheter, EOHR. – Man har gripit närmare 200 medlemmar av Muslimska brödraskapet under det senaste året enbart av politiska skäl.
Innan terrordåden den elfte september 2001 kritiserades Mubaraks regering ofta av USA för politiska övergrepp. Nu menar dock aktivister att Bush-administrationen är helt tyst. – Myndigheterna lämnar inte islamisterna något utrymme, säger Diaa Rashwan vid al-Ahrams center för politiska och strategiska studier. Han menar att såväl caféer som moskéer bevakas och att polisen griper alla som misstänks för subversiva aktiviteter. Rashwan menar att det inte är uteslutet att nya terrordåd kommer att genomföras, men säger samtidigt att det tycks som att de ledande extremistgrupperna al-Gama'a al-Islamiya och al-Jihad är fast beslutna att hålla fast vid sin vapenvila.
De som är motståndare till vapenvilan, däribland medlemmar av al-Qaida, har dock flytt landet för att fortsätta kampen utomlands, menar Rashwan.
Enligt Elhamy el-Zayat, ordförande för landets turistkammare, har den egyptiska allmänheten bidragit till att driva undan de våldsamma extremisterna. Det senaste terroristattentatet i landet inträffade 1997 när militanta grupper massakrerade 58 turister i närheten av den sydliga staden i Luxor. Enligt el-Zayat innebar händelsen en vändpunkt i landet. Attacken slog mycket hårt mot landets turistindustri och därmed också mot landets ekonomi.
– Människorna på gatan tog till sig budskapet efter attacken mot Luxor. De förstod att utan säkerhet förlorar vi våra arbeten och vår förmåga att försörja våra familjer.
Turismen är Egyptens främsta inkomstkälla för utländsk valuta. Närmare 1,2 miljoner egyptier arbetar direkt med turismen medan ytterligare 1,4 miljoner människor är indirekt beroende av den för sin försörjning. Även Denis Sullivan vid Bentley College i Kairo menar att den egyptiska allmänheten helt tappat förtroendet för de militanta islamisterna, vilket i sin tur gjort det allt svårare för dessa att gömma sig bland allmänheten. – Det är inte så att regeringen vann kampen om den vanlige egyptierns sympatier. Det handlar mer om att de militanta förlorade.
