Kigali, 040806 (IPS) – Ett decennium har gått sedan folkmordet i Rwanda. Spåren efter blodbadet är fortfarande tydliga eftersom en stor del av offrens kvarlevor finns kvar för allmän beskådan olika minnesplatser. Landets invånare är delade i frågan om kropparna istället borde begravas.
En del menar att kvarlevorna bör ligga kvar, som ett minnesmärke över tragedin 1994. Landets regering liksom många av offrens familjer menar att om man begraver benresterna skulle det innebära att en del av bevisen för folkmordet försvinner. – Att ta bort benen skulle betyda att minnet av tutsiernas folkmord bara försvinner, säger Butoto Muhozo, kulturchef vi departementet för ungdomsfrågor, sport och kultur.
I Muhozos ansvarsområden ingår skötseln av minnesplatserna.
Sociologen Jeanne Murekatete, som själv överlevde folkmordet, menar att det är viktigt att minnesplatserna förblir intakta.
– Nazisternas folkmord på judarna odödliggjordes genom stora mängder litteratur, filmer och andra konstnärliga verk. För oss återstår det inte mycket mer än offrens kvarlevor, säger Murekatete.
Den åsikten delas av Charles Rusagara, som återvände till sitt hemland Rwanda från Kongo 1995.
– För dom som inte upplevde folkmordet är minnesplatserna det enda som ger oss en möjlighet att få en mer konkret känsla av hur det var, säger han.
Samtidigt menar andra att en begravning av kvarlevorna skulle vara ett steg på vägen för landet att kunna gå vidare efter folkmordet.
– Dessa platser kommer alltid att vara en påminnelse för oss, våra barn och barnbarn: ”det här gjorde ni, hemska hutus, mot tutsierna”, säger Pierre Ugilishema, som åtalades för sin medverkan i folkmordet men släpptes mot borgen i april förra året.
Han menar att kvarlevorna bör begravas för att man ska kunna arbeta mot en nationell försoning. Närmare 800 000 tutsier och moderata hutuer mördades av militanta hutuer 1994.
Kvarlevorna efter offren för folkmordet ligger på närmare 300 olika platser i landet. Vissa av massakrerna inträffade i kyrkor, där man fortfarande kan se kvarlevorna efter offren. I andra fall ligger delar av, eller hela skelett, utlagda i rader på de platser där morden genomfördes.
Landets myndigheter har anklagats för att använda kvarlevorna i syfte att få sympati från utlandet – och därigenom kunna avleda kritik mot regeringens repressiva hållning gentemot den fria pressen och vissa ickestatliga organisationer.
Anne Mujawayezu, vars man suttit fängslad sedan 1998 för medverkan i folkmordet, menar att uppvisningen av kvarlevorna innebär en ständig skändning av offrens kroppar.
Samtidigt är det få som förnekar att kvarlevorna efter folkmordet på ett tydligt sätt vittnar om tragedin 1994.
I den protestantiska kyrkan i Nyamata, utanför Kigali, är kvarlevorna efter offren uppradade mellan kyrkobänkarna – fortfarande klädda i de kläder de bar i samband med massakern. Ett stort hål i en av byggnadens väggar vittnar om hur mördarna tog sig in i kyrkan. Mer om Rwanda:
