Manilla, 040803 (IPS) – När man reser till New York kan man numera se små reklamaffischer utanför skobutikerna som säger att ”det finns lite av Imelda i oss alla”. Det berättar den förre detta filippinska presidenthustrun Imelda Marcos belåtet i en dokumentär om henne som just nu visas i Manilla.
Den 75-åriga Imelda, som alltid välfriserad, ler åt hur symbolen för hennes extravaganta livsstil under paret Marcos diktatur 1965-1986 – hennes samling av tre tusen par skor – har förvandlats till en reklamslogan. I slutet av filmen säger hon sig vara redo att möta gud – trots alla anklagelser som riktats mot henne och hennes avlidne man Ferdinand Marcos för korruption, människorättsbrott och plundringen av upp emot motsvarande tio miljarder dollar under diktaturåren. – Jag är övertygad om att gud kommer att omfamna mig och ta emot mig i himlen och evigheten, förklarar Imelda, samtidigt som filmen visar bilder av den utbredda fattigdomen i landets huvudstad Manilla.
Den 103 minuter långa dokumentär kommer knappast med några nyheter. Snarare understryker filmen att trots att 18 år gått sedan paret Marcos störtades har lite förändrats när det gäller Imeldas åsikter. Samtidigt har man i Filippinerna misslyckats med att ställa familjen Marcos till svars sedan paret störtades från makten 1986. – Filippinerna är för förlåtande, suckar Anna Ng, som arbetar som redaktör. Hon säger att hon inte kan förstå varför Imelda vände sig till en domstol för att försöka stoppa visningen av dokumentären – med tanke på att filmen ger Marcos alla möjligheter att berätta sin version av historien. Dokumentären ”Imelda” har hyllats vid internationella filmfestivaler och vann dokumentärfilmspriset vid filmfestivalen Sundance i januari. – Men jag anser inte att filmen är tillräckligt stark för att förmå oss att åter hata henne och vad paret gjorde mot detta land, säger Ng om dokumentären, som gjorts av den filippinsk-amerikanska regissören Ramona Diaz. För unga tittare, som inte själva har några minnen av regimen, framstår dock berättelsen som nästan overklig.
– Är detta på riktigt, frågar en 22-åring kvinna sin mamma.
– Jag trodde alltid att det där bara var myter.
Imelda visar inga tecken på ånger. Hon har också förblivit fri trots en tidigare fällande dom i en filippinsk domstol. Och hennes sätt att leva har trots det förblivit i stort sett detsamma, vilket också visar sig i dokumentären. Precis som förr i tiden har Imelda betjänter runt omkring sig. De ger henne servetter när hon ber om det och vädrar hennes nattsärk ute i trädgården.
När frågor ställs om några av de mest ökända episoderna i Marcos-regimens historia gör Imelda det förväntade – förnekar händelserna. Det gäller bland annat Ferdinand Marcos utlysande av undantagstillstånd 1972 i syfte att behålla makten, samt att Imelda beordrade att kropparna efter arbetare som dog i samband med en olycka vid byggandet av Manillas filmcenter 1980 skulle täckas över med cement. Hon förnekar också att människorättsbrott begicks under diktaturen, samt att paret beordrade mordet på Marcos fiende Benigno Aquino Jr, vars hustru Corazon senare tog över makten i landet 1986.
