Belgrad, 040715 (IPS) – Demokrati och EU är de två mål som det talas mest om i länderna på Balkan. Men vägen dit har försvårats av att man inte har tagit itu med det förflutna.
– Svaga insatser för att ta itu med det förflutna löper parallellt med demokratiseringens problem. I vissa delar av Balkan ligger vi långt efter, jämfört med andra delar av Europa, säger universitetsprofessorn och människorättsaktivisten Zarko Puhovski från Kroatien.
Puhovski var en av 40 experter från de sju länderna Albanien, Bosnien-Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Serbien och Montenegro samt Rumänien som i förra veckan deltog i en konferens om det förflutnas inverkan på demokratiseringen. Konferensen anordnades av grekiska Centrum för demokrati och försoning i Sydosteuropa, CDRSEE.
De sju länderna står fortfarande utanför EU efter utvidgningen den första maj i år, och ett villkor för att de ska kunna gå med är att de kan visa att sjukdomarna från det förflutna är botade.
Bulgarien , Kroatien och Rumänien kan komma att bli medlemmar 2007, men de övriga fyra är fortfarande långt ifrån ett EU-medlemskap.
Alla länderna har ett kommunistiskt förflutet. Albanien var i det närmaste isolerat under 50 år. Bosnien, Kroatien och Serbien var indragna i de krig som splittrade Jugoslavien och tog omkring 250 000 människors liv under nittiotalet. Makedonien var det enda landet som lämnade Jugoslavien utan blodspillan, medan både Bulgarien och Rumänien fortfarande bär ärr efter förtryckande kommunistiska diktaturer. – Kanske skulle det bästa receptet för Bosnien, Kroatien och Serbien vara Tysklands de-nazifiering efter andra världskriget. Den visade sig vara högst framgångsrik, sa Puhovski vid konferensen.
I Tyskland genomförde man strikta åtgärder för bestämma till vilken grad de som hade varit delaktiga i regimens brott skulle delta i det offentliga livet. Åtgärderna handlade inte bara om de som var direkt inblandade i förtryck eller övergrepp utan även om de som ansågs bära ansvar genom sin delaktighet i regimen och genom underlåtelse att hindra det som försiggick. Den “reningsprocessen” kallas ibland för lustration.
Bland annat Tjeckien, och även Tyskland, gick igenom en liknande process efter kommunismens fall. I Tyskland var till exempel nedmonteringen av den kommunistiska säkerhetspolisen Stasi och öppnandet av dess arkiv en viktig del av demokratiseringen, påpekade Puhovski.
– Ingenting liknande har genomförts här, sa juristprofessorn Jovica Trkulja från Belgrads universitet vid mötet.
– Rester av de regimer som ledde sina folk i krig under nittiotalet i Serbien, Kroatien och Bosnien finns kvar i alla strukturer, och man har inte åstadkommit något avgörande när det gäller att bryta med det förflutna.
Detta trots att två av krigstidens ledare, Bosniens Alija Izetbegovic och Kroatiens Franjo Tudjman, i dag är döda, och trots att den serbiske ledaren Slobodan Milosevic förlorade makten för fyra år sedan och utlämnades till krigsförbrytartribunalen i Haag.
Trots dessa förändringar spelar politiker som stod de förra ledarna nära en viktig roll i samhället. Domstolsväsendet, polisen och andra myndigheter har aldrig gjort sig av med dem som aktivt deltog i krigen.
– De före detta kommunistländerna i Östeuropa som nu är EU-medlemmar avslutade sin lustration i slutet av nittiotalet, säger Vojin Dimitrijevic, professor vid Belgrads universitet. – Området som var Jugoslavien behöver en tydlig startpunkt för att ta itu med sin specifika situation. Lustrationen måste anpassas till de olika erfarenheter som länderna har haft, och en modell för allihop kan inte fungera.
Elsa Ballauri, som representerar en människorättsorganisation i Albaniens huvudstad Tirana, säger att länderna måste välja ut en särskild tidspunkt från vilken processen ska börja.
– Eftersom de kommunistiska partiledarna skrev delar av vår historia under efterkrigstiden för att passa deras särskilda behov, så är Albanien ett land som helt saknar en modern historia. Det är svårt att säga vilken del av den som lustrationen då ska handla om, eller om det över huvud taget är möjligt i Albanien.
Och Jakob Finci från Bosniens förbund för sanning och försoning säger att de juridiska, politiska och sociala villkoren för ett nödvändigt brott med det förflutna inte har skapats på Balkan. – Länderna här vänder sina blickar mot EU, men de vill samtidigt sopa det som har hänt under mattan, säger han.
– Vi har den absurda situationen att kriget i Bosnien tog slut utan en tydlig vinnare, och alla tre etniska grupper lägger skulden på varandra för krigets utbrott och dess följder. En sådan situation ger ingen katharsis. Däremot är det en god jordmån för ytterligare ett krig om 20 år.
