Santiago, 040303 (IPS) – Våldet och kriminaliteten som går hand i hand med narkotikahandeln i Latinamerika drabbar kvinnor och barn hårt. Det berättade Internationella narkotikakontrollstyrelsen, INCB, i samband med lanseringen av organets årsrapport.
INCB:s rapport för 2003 föreslår en strategi bestående av sociala och ekonomiska åtgärder för att bekämpa narkotikahandelns negativa effekter, sa styrelsemedlemmen Alfredo Pemjean vid presentationen av rapporten i Santiago.
Den nya rapporten fokuserar i högre utsträckning än tidigare på narkotikahandelns effekter på mikro-social nivå, och dess koppling till våld och övrig kriminalitet. I rapporten sägs att såväl nationella som internationella myndigheter bör satsa mer på att på lokal nivå bekämpa den brottslighet och det våld som följer i narkotikans spår. Narkotikan har svåra konsekvenser för inte bara individer, utan även för familjer och hela bostadsområden och befolkningsgrupper, påpekar INCB. IPS har varit i kontakt med experter i tre latinamerikanska länder där narkotikahandeln utgör ett stort problem – Mexiko, Colombia och Brasilien. Experterna menar att rapportens fokusering på sociala och ekonomiska frågor är ett steg framåt jämfört med den inriktning på repression och polisaktioner som tidigare varit förhärskande i kampen mot narkotikan.
INCB är ett oberoende FN-organ som har till uppgift att övervaka de internationella narkotikalagarna. Styrelsen består av 13 experter.
Enligt Pemjean görs de största förtjänsterna från narkotikahandeln i de industrialiserade länderna, vilka också är de största konsumenterna av illegala droger.
Samtidigt skriver INCB i sin rapport att narkotikahandelns politiska betydelse ökar i Latinamerika. I synnerhet gäller det i Colombia där narkotikahandeln är sammankopplad med landets väpnade grupper. I Brasilien utmanar narkotikaligor landets myndigheter, och detsamma gäller i Peru, enligt rapporten. INCB vädjar till världens regeringar att utöka det internationella samarbetet i kampen mot narkotikahandeln, och den pengatvätt som följer i dess spår.
Pemjean påpekar samtidigt att Haiti utgör en kritisk punkt eftersom landet ”varit det ledande navet för kokainhandeln med USA”. Pemjean menar att om inte den nuvarande krisen i landet utmynnar i ekonomisk och social utveckling finns det en risk för att landet går samma väg som Afghanistan – som återtagit sin plats som en av världens ledande producenter av opium. Pemjean understryker att det våld som följer i narkotikahandelns spår slår särskilt hårt mot kvinnor och barn.
Av de i genomsnitt 30 000 mord som begås i Brasilien varje år, är en stor andel relaterad till narkotika.
Landets langare låter ofta gatubarn agera vakter som har till uppgift att slå larm om polisen närmar sig. Barn anställs även ofta som langare. Och narkotikaligorna drar sig inte för att mörda barn om man oroar sig för att de ska vittna för polisen.
Janaína Conceiçao Pascoal, ordförande för Narkotikarådet i den sydbrasilianska delstaten Sao Paulo, menar att de straffinriktade insatserna mot narkotikan underblåst våldet i landet.
– Att även ta in de olika sociala och ekonomiska aspekterna av problemen skulle vara mer effektivt, säger Pascoal, som även är brottsmålsprofessor vid universitetet i Sao Paulo.
