Buenos Aires, 040220 (IPS) – En av konsekvenserna av den argentinska ekonomins återhämtning är att medelklassen har vänt sig mot en av sina tidigare allierade: den radikala rörelsen av arbetslösa arbetare, vars vägspärrar under torsdagen var föga populära.
Trafiken stängdes av under sju timmar på omkring 100 ställen runt om i Argentina.
Det var grupper inom den så kallade piquetero-rörelsen som hade ordnat vägspärrarna, deras patenterade form av protest.
Grupperna inom piquetero-rörelsen genomförde aktionen för att protestera mot att 250 000 arbetslösa inte fått de stöd de lovats, samt mot förslag till förändringar av arbetsrätten.
Men klimatet är inte detsamma i dag som i slutet av 2001, då de sociala protesterna gick över alla klassgränser och tvingade presidenten Fernando de la Rúa att avgå.
Det var uppenbart på torsdagen att medelklassen har tröttnat på piquetero-rörelsens protester. Förbi är de dagar då de arbetslösa arbetarnas protestmarscher hälsades med applåder och tårar av invånarna i Buenos Aires medelklassområden. I början av 2002 hade ”värdar” i huvudstaden vatten och mat åt demonstranterna, som kom från hela landet.
– Piquetero och grytlocksprotester, det är samma kamp!, ropade de i sina protester. Grytlocksprotesterna var medelklassens högljudda sätt att kräva handling mot den kraftiga lågkonjunktur som började i slutet av nittiotalet.
De krävde en politik som kunde förhindra att de hamnade i fattigdom – vilket drabbade många miljoner av Argentinas invånare under den ekonomiska krisen.
Men nu när ekonomin har återhämtat sig något är känslorna inte längre lika varma inför de som fortsätter att blockera vägar i landet. De senaste dagarna har ett e-mail som cirkulerar uppmanat till protester mot piquetero-rörelsen nästa onsdag.
År 2003 nådde tillväxten i Argentina 8,4 procent och arbetslösheten föll från 21,4 till 14,3 procent. Man har försökt lindra fattigdomen genom månatliga bidrag till arbetslösa familjer med barn. Det är den här förmånen som torsdagens protester handlade om. Demonstranterna menar att hundratusentals människor som har rätt till bidrag inte fått ut några pengar.
Medelinkomsttagarna i landet, som under den värsta krisen stöttade de arbetslösa i protesterna mot att de argentinska småspararnas besparingar frystes, tar nu avstånd från de mest radikala delarna av piqueteros-rörelsen, som vägrar att upphöra med sina protestaktioner förrän alla deras krav har uppfyllts.
Men även inom piquetero-rörelsen har en spricka uppstått under de senaste månaderna. Det förekommer konflikter mellan de som vill fortsätta spärra av vägar och demonstrera, och de som har valt att ligga lågt och se om den ekonomiska återhämtningen kan leda till resultat.
– De kanske vill arbeta, men de kommer att se till att vi hamnar på gatan, säger en upprörd anställd vid ett telefoncenter i Buenos Aires utkanter. Hon är orolig över att förlora sitt jobb eftersom hon kommer för sent till jobbet på grund av vägspärrarna.
Enligt en opinionsundersökning var det i juni 2001 bara 15 procent som tyckte att regeringen borde ta i med hårdhandskarna för att hindra piqueteros från att blockera trafiken. I december 2003 hade andelen som ville se sådana åtgärder ökat till 51 procent.
En person som ringde in till ett radioprogram i Buenos Aires säger att i Córdoba ”har vi med oss en spade i bilen och vevar med den utanför fönstret när vi närmar oss en vägspärr”.
Och en del av rörelsens ledare medger att vägspärrarna leder till allt för mycket missnöje, och säger att de överväger andra sätt att protestera.
Kabinettschefen Alberto Rodríguez säger att piqueteros ”borde inse att de skapar en stark motvilja bland befolkningen”, i synnerhet efter att en del protester på senare tid lett till våldsamheter efter polisingripanden.
I december skadades 20 piqueteros av en sprängladdning vid en protest på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires. Och förra fredagen misshandlade en demonstrant en taxichaufför och slog sönder hans bil med en klubba. Händelsen, som filmades av tv, startade en debatt inom piquetero-rörelsen. Vänsterledaren Vilma Ripoll, som deltog i torsdagens protester, säger att regeringen vägrar att erkänna att man lät 250 000 bidrag till arbetslösa frysa inne på grund av krav från Internationella Valutafonden, IMF.
Hon medger att avståndet mellan medelklassen och piquetero-rörelsen växer.
– När medelklassen föll offer för den nyliberala ekonomiska modellen, hade de en romans med piqueteros, men den tog slut när medelklassens krav började uppfyllas, säger hon.
Men hon säger att skulden till det växande avståndet inte ligger hos medelklassen utan hos regeringen. Regeringen borde, menar hon, be de som klagar över vägspärrarna att ha tålamod.
