Khan Younis, Gaza, 040217 (IPS) – Utanför den israeliska bosättningen Neve Dekalim väntar en grupp palestinier tålmodigt under ett plåttak på att få passera en israelisk avspärrning och ta sig tillbaka in till sin by.
Bosättningarna i Gush Katif i södra Gaza, som Neve Dekalim ingår i, har isolerat deras by al-Mawasi från den större palestinska staden Khan Younis och resten av det område som kontrolleras av palestinierna. Vissa har väntat i en timme men alla håller sig lugna. Stämningen präglas av det slags bittert jämnmod som kommer av att man inte tror att något ska förändras till det bättre, inte ens sedan den israeliske premiärministern Ariel Sharon sa att han planerar att evakuera 17 av bosättningarna i Gaza. – Själklart skulle våra liv förbättras om bosättningarna försvann, säger Abu Haitham, en arbetslös fembarnsfar som sitter på huk i sanden och väntar på bussen. Han berättar om hur bybornas rörelsefrihet begränsas, om utegångsförbud och om upprepad skottväxling. Al-Mawasi är ett mikrokosmos av de problem som bosättningarna vållar den palestinska befolkningen. Den lilla fiskebyn var under israelisk kontroll fram tills den israeliska armén drog sig ur merparten av Gaza enligt Oslo-avtalet 1994. Byn, som har en befolkning på några hundra personer, ligger mitt emellan de israeliska bosättningar som fick vara kvar tills deras status skulle beslutas i ett slutgiltigt fredsavtal mellan Israel och palestinierna. Men istället för fred bröt intifadan ut i september 2000 och tillträdet till och från al-Mawasi begränsades kraftigt.
– Jag tror inte att Sharon någonsin kommer att genomföra det han sagt, säger Abu Haitham. – Se bara på vad de gjorde nu i veckan. Är det vad någon som planerar att lämna området fredligt skulle göra? Den israeliska armén gick förra onsdagen in i Gaza city och Rafah. De uppgav att räden in i Gaza var riktad mot militanta palestinier som avlossat granater mot israeliska bosättningar och städer inne i Israel. Tolv palestinier dödades i striderna. De flesta var beväpnade. Den här typen av militära operationer är ingenting nytt. Men efter Sharons uttalande om ett israeliskt tillbakadragande från Gaza får den en ny betydelse. Många i Gaza ser räden som ett bevis på att Sharon inte menar allvar med planerna, andra ser den som ett sätt att spänna musklerna för att bevisa att den israeliska armén kommer behålla kontrollen även efter att bosättningarna har evakuerats.
Cirka 7 500 israeliska bosättare lever i enklaver i Gaza, som har en palestinsk befolkning på 1,4 miljoner. Bosättningarna upptar 30 procent av områdets mark, däribland den bästa jordbruksmarken och stora delar av vattenresurserna. De flesta byar i Khan Younis-området är märkta av striderna mellan israeler och palestinier. I Namsawi, nära Neve Dekalim, är nästan alla byggnader i utkanten av det palestinska området fulla med hål, stora hål efter beskjutning från stridsvagnar och mindre kulhål. – Nästan varje dag hör man skottlossning från bosättningarna, säger Adnan Wadi som bor med fru och fem barn i Namsawi. Han förlorade sitt hus i Khan Younis i strider för två år sedan och säger att han inte har någon annanstans att ta vägen. – När skottlossningen börjar, ofta på natten, sitter vi alla i ett rum. Det finns inget annat vi kan göra. Först säger Wadi att beskjutningen från bosättningarna alltid är oprovocerad – men senare erkänner han att militanta palestinier ibland skjuter mot bosättningen från den muslimska begravningsplatsen mellan Namsawi och Neve Dekalim. Begravningsplatsen omgärdas av en mur.
På begravningsplatsen visar en ledare för den palestinska gruppen PFLP varifrån de brukar avfyra granater in mot bosättningen. Han säger att han heter Abu Mohammed och att bosättningarna är ”legitima mål”. Abu Mohammed och hans medhjälpare Abu Jeryes säger att de ser bosättningar som militärbaser inne på palestinskt område. Abu Jeryes, som verkar vara den med mest faktisk erfarenhet av strider av de två, säger att israelerna utnyttjar bosättningarna för att inleda angrepp mot palestinierna, att de fungerar som underrättelsecenter och att de är till för att hindra palestinierna från att röra sig fritt inom Gaza-remsan.
PFLP-männen säger att en utrymning av bosättningarna skulle vara en enorm seger för motståndet mot Israel. De verkar också vara bland det fåtal människor i Gaza som verkligen tror att Sharon kan komma att genomföra sin plan och lämna bosättningarna.
– Sharon har pressats av de höga kostnaderna som bosättningar utgör på grund av motståndet. Det kostar mycket att vakta bosättningar och vi skapar en hög kostnad i människoliv också, säger Abu Jeryes. PFLP tänker inte lägga ner vapnen, inte ens om Israel helt och hållet drar sig tillbaka från Gaza-remsan. Precis som Hamas och Islamiska Jihad tänker de slåss tills hela det historiska Palestina, inklusive det som är staten Israel, är i palestinska händer, säger de. – Om de sticker kommer vi att följa efter dem. Vi kommer att förfölja dem och bekämpa dem där vi kan hitta dem, säger Abu Jeryes. Sådana hot kommer inte att glädja den palestinska myndigheten och Arafats Fatah-rörelse, som ska kontrollera Gaza-remsan. Fatah har lovat att organisationens medlemmar kommer att upprätthålla freden efter ett israeliskt tillbakadragande. Zakaria al-Agha, en av Fatah-ledarna i Gaza, tror inte att Israel kommer att lämna Gaza. – Men om de gör det kommer vi att ta itu med de människor som fortfarande vill kriga, säger han. – För närvarande kan vi inte flytta våra styrkor fritt i Gaza, och om vi agerar kommer vi att uppfattas som att vi samarbetar med Israel. Men om de försvinner blir det tydligt att vi handlar för att ge vårt eget folks säkerhet, inte för att skydda bosättarna, säger Zakaria al-Agha.
