Harare, 040210 (IPS) – Mathew Gondo är en av de lantarbetare som blivit hemlös på grund av den kaotiska jordreformen i Zimbabwe. Han arbetade tidigare som förman på Tates gård, cirka 120 kilometer norr om Harare.
Hans arbetsgivare flydde landet på grund av de våldsamma jordockupationer som genomfördes av regeringstrogna krigsveteraner. Men Gondi berättar att han valde att stanna kvar på gården eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen. – Mina föräldrar arbetade på den här gården i hela sina liv. Min far kom från Moçambique som tonåring. Han gifte sig med min mor här på gården där jag är född. Det finns ingen annan plats jag kan kalla hemma än den här gården, säger Gondo som i dag är 50 år. Många av de före detta lantarbetarna har precis som Gondo invandrarbakgrund. De kommer från Moçambique, Zambia eller Malawi och de flesta kan inte återvända på grund av de höga kostnader det skulle medföra. Andra, som är andra generationens invandrare, har ingen som helst kontakt med sina föräldrars gamla hemland. Winnet Banda är en annan av de glömda lantarbetarna. Hon har stannat kvar på sin gamla arbetsgivare David Smiths gård. Hon är änka och hoppas att allt snart ska bli som vanligt. – Jag kommer att dö här för jag har ingen annanstans att ta vägen. Nu hoppas jag på nästa val. Kanske får Smith komma tillbaka efter nästa val, säger hon. Omkring 200 000 före detta lantarbetare, som försörjt nästan en miljon människor, är arbetslösa och letar varje dag efter tillfälliga jobb och mat. De arbetslösa lantarbetarna får viss hjälp av den ickestatliga organisationen Farm Community Trust of Zimbabwe, FCTZ. Takaitei Bote på FCTZ säger att hennes organisation i dag når 100 000 lantarbetare med sina hjälpprojekt. Organisationen delar ut majsmjöl, olja och bönor samt har ett särskilt program riktat mot mindre barn. Enligt FCTZ börjar de nybyggare som tagit över de utkastade vita farmarnas gårdar bli allt mer otåliga över att många lantarbetare bor kvar på deras ägor. Många före detta lantarbetare hotas av vräkning.
För att klara livhanken har en del före detta lantarbetare i provinsen Mashonaland, cirka 120 kilometer norr om Harare, börjat vaska guld i Mpfurudzi-floden. Vaskningen leder till erosion och får floden att slamma igen. Men de arbetslösa vaskarna ser ingen annan möjlighet att försörja sig. Josephine Zulu berättar att hon har elva barn. Deras far dog i aids förra året. De bor i ett ruckel längs floden. – Vi vaskar eftersom vi vill överleva. Om vi inte får vaska efter guld kommer vi att dö av svält. När krigsveteranerna tog vår gård kunde jag inte hitta något annat jobb. Jag måsta ta hand om alla barnen och nu måste de hjälpa mig att vaska, säger Zulu. En del av de före detta lantarbetarna bor i dag i Harare med sina familjer. Men där är de inte välkomna. Trots att många är födda i Zimbabwe ses de inte som medborgare och därför borde de, enligt president Robert Mugabe, åka tillbaka ”hem”.
Omkring 30 procent av de 2 900 vita farmare som har fått sin mark beslagtagen av regeringen har lämnat Zimbabwe och rest till Zambia, Moçambique, Uganda, Botswana, New Zeeland, Canada eller Australien för att starta på nytt.
