Accra, 201111 (IPS) – För att säkra tillgången på mat krävs det inte i första hand en ökad produktion, utan att den mat som framställs är hälsosam och hanteras på rätt sätt. Coronakrisen har blottlagt de brister som finns inom den afrikanska matproduktionen. Det skriver livsmedelsforskaren Mavis Owureku-Asare från Ghana i denna kommentar.
Coronapandemins socioekonomiska konsekvenser beräknas leda till att ytterligare upp emot 130 miljoner människor kommer att gå hungriga. Men redan innan krisen levde nästan hälften av Afrikas befolkning med en bristande tillgång på mat.
En stor del av den mat som konsumeras på kontinenten är av låg kvalité, samtidigt som stora mängder går förlorad redan innan den nått fram till konsumenterna.
Under de senaste decennierna har stora framsteg gjorts inom den afrikanska matproduktionen. Men trots det tvingades kontinenten under 2018 att importera mat till en kostnad av motsvarande 47 miljarder dollar, enligt FN:s livsmedelsorgan FAO.
De framsteg som gjorts i kampen mot fattigdom och sjukdomar har nu avbrutits på grund av pandemin. Utmaningarna är dock många fler. Under det senaste året har Afrika drabbats av gräshoppsinvasioner, översvämningar, torkor och konflikter som slagit hårt mot mångas försörjning och ökat hungern i stora regioner.
De restriktioner som införts i samband med pandemin har i sin tur drabbat distributionen av utrustning till jordbruket, vilket lett till en minskad matproduktion. Det har varit brist på utsäde samtidigt som många bönder har fått problem att transportera sina produkter till marknaderna. Detta samtidigt som det finns stora problem med lagringsmöjligheterna på stora delar av kontinenten.
Coronakrisen har avslöjat bristerna i det afrikanska matproduktionssystemen, och konsekvenserna är att försörjningen är hotad för miljontals bönder. Produktionen, distributionen och transporterna av mat är sårbara för plötsliga kriser.
Afrikanska unionen uppmanar kontinentens länder att öka sina investeringar i jordbruket, och jordbruksministrar har i spåren av pandemin lovat att genomföra åtgärder för att minska de stora mängder mat som går förlorade, samt se till att större mängder mat når fram till marknaderna.
När regionens länder börjar återhämta sig efter pandemin kommer det att behövas en handlingsplan för att se till att målsättningarna också realiseras.
Tidigare insatser har varit inriktade på att öka produktionen genom att förbättra grödorna. Men nu kommer det även att behövas andra insatser.
För att skapa hållbara system krävs det effektiva lagringsmöjligheter och produktionsprocesser. Av det skälet måste de afrikanska länderna investera i den teknik som krävs för att skapa en bättre lagerhållning. Detta är en brist i de flesta utvecklingsländer, vilket leder till att mat går förlorad helt i onödan, något som även slår mot ländernas ekonomier.
FAO beräknar att 30 procent av all mat i världen går förlorad i distributionsledet. Men den siffran kan vara så hög som 50 procent i Afrika.
I Ghana pågår nu en satsning på att bygga silos och att nå ut med annan teknik för att förbättra möjligheterna att lagra mat, bland jordbruksbefolkningar.
Tillgången på mat kan stärkas genom insatser för att se till att livsmedel förvaras rätt och därmed kan nå ut till konsumenterna, i stället för att den går förlorad.
Världsbefolkningen förväntas inom 20 år stiga till över 9 miljarder, och över hälften av befolkningsökningen beräknas ske i Afrika. Om alla dessa människor ska kunna äta sig mätta måste distributionen av mat förbättras betydligt.
I stället för att satsa på en ökad produktion borde vi stärka leverantörsleden för att se till att betydligt mer av den mat som produceras också når ut till konsumenterna.
Studier har visat att det största problemet i södra Afrika inte är hur mycket mat som produceras – utan att så stora mängder mat går förlorad. En tidigare studie har visat att de enorma resurser som försvinner genom matsvinn varje år skulle kunnat användas till att ge mat åt 1,6 miljarder människor.
När arbetet inleds för att se till att Afrikas länder står bättre rustade inför en framtida pandemi måste frågan om moderna och effektiva lagringsmöjligheter av mat därför vara central.
