Najaf, 031222 (IPS) – Ett utomordentligt stort antal irakier vill se sin före detta president död. Saddams före detta anhängare vill att han ska dö eftersom de skäms över att han tillfångatagits. Och hans många shiitiska och kurdiska offer ser döden som det enda möjliga straffet för Saddam.
– Jag kan inte förstå hur amerikanerna kan behandla honom så väl, säger Hussein Ali Al Saberi, ordförande för Najaf-avdelningen av Förbundet för politiska fångar i Irak.
– När jag greps av Saddams män slog de mig och torterade mig med elektricitet.
Han förespråkar inte att Saddam ska behandlas på samma vis men han tycker inte om att den förre ledaren verkar så oberörd över att han gripits.
– Vi förstår att det är nya regler som gäller nu. Vi vill tillhöra resten av världen och vi vet att Saddam måste behandlas enligt internationella normer. Men för den här mannen, som varit så ond, finns det bara ett straff – döden, säger Al Saberi.
Al Saberi greps 1987 för att han arbetsvägrat i protest mot regimen. Han var medlem i det islamistiska Dawa-partiet som redan tidigt inledde en motståndsrörelse mot Saddam.
– Vi var en grupp på omkring 25 personer. De avrättade hälften och torterade resten, säger Al Saberi, som inte vet vad som hänt vissa av hans forna kamrater.
Al Saberi själv släpptes ur fängelset efter Shia-upproret mot regimen 1991. Men det innebar inte att han var fri.
– Jag tilläts inte att resa, jag fick inte arbeta, de förföljde mig hela tiden. Det var inget liv.
Shiamuslimerna i södra Irak led mycket under Saddam Hussein, precis som kurderna i norr. Shiiternas uppror 1991 slogs ner utan nåd.
Alla här i Najaf verkar ha lidit under Saddams regim, eller känner åtminstone någon som gjorde det. Många män saknar ett öga; misshandel riktad mot ögonen verkar ha varit ett populärt sätt för Baath-partiets anhängare att straffa sina kritiker.
Familjen Hamudi lever i förfärlig fattigdom vid en lerig gränd i närheten av Imam Ali-moskén i Najafs centrum. Modern i familjen har varit sjuk sedan hennes äldste son Raad fördes bort av regeringssoldater under upproret 1991.
Hans syster Hebba var liten när det hände men berättar att hon vet hur försvinnandet gick till.
– Raad skadade sig under striderna och var tvungen att amputera ett ben. När soldaterna kom in i staden flydde vi, men Raad och andra som var skadade stannade i huset. De greps och fördes iväg och sedan dess har vi inte hört något. Soldaterna avrättade allihop, säger hon.
Hebba och hennes familj hoppades hitta broderns kvarlevor när massgravar från upproret grävdes upp efter Saddams fall. De letar fortfarande.
Hebba säger att hon mår bättre sedan Saddam gripits.
– Vi är inte längre rädda för honom och hans anhängare.
Den rådande inställningen i Najaf är att Saddam bör avrättas. Dawa-partiets ledare Ali Merzah Al Asady är rasande över att utomstående vill lägga sig i Saddams öde. Han är särskilt upprörd över att FN:s generalsekretare Kofi Annan har föreslagit att Saddam ska ställas inför en internationell domstol.
– Vad ska de göra? Ta honom till Haag och behandla honom som en kung, så som de gör med den jugoslaviske presidenten? Så att han kan inställa sig i domstolen då och då och skryta med det han har gjort? Al Asady vill att rättegången hålls i Bagdad.
– Då kan hans offer delta vid rättegången, det kommer inte att bli några långvariga förseningar och även om han bara döms för ett brott så kommer han att få det dödsstraff som han förtjänar.
Han säger att de som demonstrerat till stöd för Saddam efter att han gripits i Sunni-dominerade områden är en minoritet.
– Alla kommer att bli glada över att se slutet för Saddam Hussein.
