Paris, 031119 (IPS) – Ett växande antal privata militärföretag opererar i Irak och Afghanistan. Dagens motsvarighet till forna tiders legoknektar deltar ibland i direkta strider, men ofta handlar deras jobb om militär utbildning, logistik och ledning.
– En våg av privatiseringar av militär verksamheter sköljer genom USA och Storbritannien, säger Jean-Dominique Merchet, militäranalytiker vid tidningen Liberation i Paris.
– Den amerikanska regeringen gav företaget Vinnell ett kontrakt värt 48 miljoner dollar i juli, för att utbilda det som ska bli den nya irakiska armén.
Vinnell är ett av flera militärföretag som har funnit en ny guldgruva i ”kriget mot terrorismen”. Ett annat är Military Professional Resources Inc, MPRI, som enligt Merchet samlar fler högt uppsatta militärer per kvadratmeter än självaste Pentagon. MPRI har också verksamhet i Irak och Afghanistan.
MPRI har också funnits i de före detta jugoslaviska republikerna en längre tid. Där har företaget hjälpt Kroatien och Bosnien-Hercegovina att bygga upp sin militär under krigen på nittiotalet.
Några av de andra militärföretagen som finns på plats i Irak är det sydafrikanska Meteoric och Global Risks Strategy.
– Flera västländer har anställt det sydafrikanska företaget Meteoric för att skydda sina ambassader i Bagdad. Och FN:s Irak-delegation har kontrakt med Blobal Risks Strategy, säger den franska militäranalytikern George Malbrunot. Många privata företag som bedriver verksamhet i Irak och Afghanistan har också anlitat militära företag för att skydda sina chefer, enligt Malbrunot.
Internationella konsortiet för grävande journalister, ICIJ, berättar i en artikelserie att minst 90 militära företag utför tjänster som normalt sett hanteras av nationella arméer, i Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och Asien.
De företagen sysslar oftast med militär utbildning, logistik och minröjning. Men de har också deltagit i regelrätta strider.
Artikelserien Making a Killing – The Business of War i elva delar publicerades förra året. Den sydafrikanske journalisten Phillip van Niekerk, som ledde arbetet med artikelserien, säger att omvandlingen från den gamla skolans legosoldater till globala militärföretag började efter Berlinmurens fall.
– Under nittiotalet blev regeringarna i västländerna allt mer tveksamma till att skicka sina egna soldater till konflikter i tredje världen, säger van Niekerk.
– Den allmänna uppfattningen var att dessa länder inte var värda att spilla amerikanskt, brittiskt eller franskt blod på. Så regeringarna började allt mer lita till privata företag för att utföra uppgifter som nationella arméer hade utfört tidigare.
De militära företagen rekryterar sin personal ur samma grupp som den gamla tidens legosoldater kom ifrån – före detta soldater, officerare och underrättelseagenter som vill fortsätta tjäna sitt levebröd på krig.
De har ofta hittat sin marknad i före detta kolonier. Före detta soldater och officerare inledde den franska traditionen med legosoldater under slutet av 50-talet och början av 60-talet, då det franska kolonialväldet i Afrika tog slut.
Franska underrättelsetjänster anställde ofta före detta soldater och spioner i Afrika för att kontrollera de nya regimerna i oljerika områden. Och franska legosoldater har också arbetat med privata företag i olje- och diamantindustrin.
När franska åklagare utredde den franska oljejätten Elf Aquitaines inblandning i krigen i Västafrika fann de dokument som tydde på att företaget hade anställt legosoldater för att stödja vänligt sinnade regimer.
Franska legosoldater har också deltagit i inbördeskriget i Elfenbenskusten.
Den ivorianske oppositionsledaren Ibrahim Coulibaly greps av polisen tillsammans med en grupp franska legosoldater i augusti i år. Coulibaly och de franska legosoldaterna anklagas för att ha planerat att mörda Elfenbenskustens president Laurent Gbagbo. Coulibaly har släppts sedan dess, men de franska legosoldaterna sitter fortfarande inspärrade, anklagade för att ha planerat terrorism.
