Buenos Aires, 180118 (IPS) – Australien och Chile är för närvarande världens största producenter av metallen litium, men de kan på sikt hinnas ikapp av Argentina där det finns stora fyndigheter.
Mauricio Macris regering drömmer om att Argentina ska bli världsledande i produktion av litium – det så kallade ”vita guldet”. Men det är inte säkert att denna strävan, som gynnar multinationella bolags intressen, också skulle bidra till utveckling för lokalsamhällen.
Argentina har en litiumproduktion på 40 000 ton per år, vilket utgör 16 procent av den globala produktionen, enligt uppgifter från landets energi- och gruvdepartement. Litium används i batterier i bland annat mobiltelefoner och elbilar.
Produktionen väntas dock öka kraftigt de närmaste åren i samband med övergången från fossila bränslen till förnybara energikällor. Viktiga internationella företag inom branschen finns redan på plats i Argentina.
Under de senaste två åren har sektorn i landet lockat till sig motsvarande nästan två miljarder dollar i utländska investeringar och det finns inte mindre än 53 projekt där det genomförs förstudier eller provborrningar efter litium. Totalt berörs omkring 876 000 hektar i den nordvästra delen av landet, enligt landets energi- och gruvdepartement.
−Vi kan utvinna litiumkarbonat i Argentina. Problemet är att vi inte har tekniken eller patenten för att kunna sätta samman batterier. Utvinningen kommer inte att förändra produktionsmodellen i den nordvästra delen av landet, där produktionen av råmaterial finns. Produktionen kommer endast att utvidgas något, eftersom vi i dag främst är beroende av produktion av sockerrör och tobak, säger ekonomen Benito Carlos Aramayo vid universitetet i provinsen Jujuy.
Vid sidan av Salta och Catamarca är Jujuy den provins som har de största litiumfyndigheterna i landet. Av de 53 projekt som ska komma igång inom kort finns 48 i någon av dessa tre provinser, som ligger i Puna ekoregion. Den är en del av den så kallade ”litiumtriangeln” som inkluderar delar av Argentina, norra Chile och sydvästra Bolivia. Under de senaste åren har olika vetenskapliga rapporter slagit fast att regionen har ungefär hälften av världens samlade litiumreserver. Stora investerare ser i dag ut att rikta sina blickar mot Argentina och efterfrågan på litium väntas tredubblas till 2025.
Efter undersökningar i Puna ekoregion beräknas att Argentinas litiumreserver utgör knappa 14 procent av världens totala reserver. Det visar bland annat en rapport som presenterades i november förra året, sammanställd av USA:s geologiska myndighet och Argentinas geologiska institut.
−Argentina kan bli världens ledande litiumexportör, säger Tom Schneberger, vice ordförande för FMC Lithium, som genom dotterbolaget Minera del Altiplano producerar omkring 22 500 ton litium per år i Salar del Hombre Muerto, i den nordvästra provinsen Catamarca.
I november meddelade han att bolaget kommer att investera motsvarande 300 miljoner dollar med målsättningen att kunna fördubbla produktionen till 2019. Han hänvisade till en ökad global efterfrågan och de ”tydliga regler” som fastslagits av Macri-administrationen.
Frågan är om användningen av litiumreserverna kan gynna invånarna i nordvästra Argentina, en region som är särskilt fattig och där ursprungsbefolkningar bott i tusentals år.
Mark som tillhör ursprungsbefolkningen är en källa till konflikter och 33 samhällen i provinserna Salta och Jujuy överklagade ett ärende till Argentinas högsta domstol 2010 för att hävda sin rätt till samråd. Men ärendet avslogs av domstolen av formella skäl.
Historikern Bruno Fornillo har forskat på det han kallar “geopolitiken kring litium” och påpekar att vinsterna ökar ju längre upp i värdekedjan man kommer. Han menar att det är möjligt att litium kan bli ett verktyg i en ny utvecklingsmodell om verksamheten inte begränsas till utvinning av metallen utan även inkluderar tillverkning av batterier. Det skulle innebära att man måste ta sig an den svåra uppgiften att bryta med den nuvarande exportmodellen som enbart är inriktad på utvinning.
Forskaren Claudio Bertonatti, som även agerar rådgivare till miljöstiftelsen Félix de Azara, säger att dessa industrier har en sådan ekonomisk makt att de tenderar att styra över lokala institutioner i fattiga regioner.
−För inte så länge sedan förknippades de med nyliberala regeringar men på senare tid har vi förstått att dessa företag har en sådan makt att utvinningen inte påverkas av vem som har makten.
