New York, 150309 (IPS) – På måndagen inleddes FN:s kvinnokommissions 59:e session. I samband med mötet diskuterar fler än 8 600 representanter för olika organisationer de framgångar och bakslag som följt under de 20 år som har gått sedan FN:s historiska kvinnokonferens i Peking.
Enligt FN-företrädare och aktivister har framgångarna varit begränsade sedan mötet i Peking. Det råder inte någon brist på löften som hittills inte har uppfyllts.
Mötet beskrivs som det största kvinnomötet som hålls i FN:s regi, och fler än 1 100 ickestatliga organisationer har registrerat sig för att delta vid Commission on the Status of Women, CSW. Kvinnokommissionen, som har 45 medlemmar, brukar beskrivas som det främsta mellanstatliga organet med ansvar för att stärka jämställdheten och kvinnors situation i världen.
Vid sidan av det officiella mötet, som kommer att pågå i två veckor, är även hundratals sidoarrangemang planerade.
Inför mötet framhöll FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon vikten av att verka för jämställdhet i världen.
-Vi kan inte uppnå 100 procent av den potential som finns i världen om 50 procent av befolkningen exkluderas, sade han.
FN:s människorättskommissionär Zeid Ra'ad Zeid al-Hussein menar att det är hög tid att världsorganisationens 193 medlemsstater byter ut “läpparnas bekännelser” mot konkreta handlingar.
-De bör på allvar utmana och nedmontera de maktstrukturer som bidrar till att diskriminera kvinnor, säger Zeid Ra'ad Zeid al-Hussein.
Yasmeen Hassan, chef för organisationen Equality Now, påpekar att 189 av världens regeringar i den handlingsplan som antogs efter mötet i Peking 1995 lovade att avskaffa alla lagar som diskriminerar kvinnor. Men 20 år senare har bara drygt hälften av de diskriminerande lagar som Equality Now dokumenterat i flera rapporter ändrats eller avskaffats.
-Samtidigt som vi applåderar de länder som agerat på ett positivt sätt är vi bekymrade att så många diskriminerande lagar finns kvar i lagstiftningen på många platser i världen, säger Yasmeen Hassan till IPS.
Joseph Chamie, som tidigare var chef för FN:s befolkningsavdelning, säger samtidigt att CSW har varit en viktig pådrivare i kampen för att förbättra kvinnors situation i världen. Mödrahälsovården är ett område där stora framsteg har uppnåtts, enligt Joseph Chamie. Han påpekar att när CSW bildades efter andra världskriget så var en nyfödd flickas förväntade livslängd cirka 45 år, vilket kan jämföras med de 72 år som gäller för någon som föds i dag. Joseph Chamie påpekar samtidigt att de flesta av världens kvinnor i dag själva kan bestämma hur många barn de vill ha, och hur långa tid det ska gå mellan förlossningarna.
Samtidigt påpekar FN:s kvinnoorgan, UN Women, att endast en av fem parlamentsledamöter i världen är kvinnor. Runt hälften av världens kvinnor lönearbetar i dag, en siffra som stigit från 40 procent för 20 år sedan, samtidigt som löneskillnaderna mellan män och kvinnor bestått. Enligt UN Women kommer det att ta ytterligare 81 år innan lika många kvinnor som män lönearbetar, om utvecklingen fortsätter i samma långsamma takt.
År 2000 antog FN den historiska resolutionen 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, där behovet av att kvinnor får en viktigare roll i att förebygga, hantera och lösa konflikter samt att bygga upp samhällen efter krig underströks. Samtidigt visar uppgifter som samlats in mellan 1992 och fram till 2011 att endast fyra procent av dem som undertecknat fredsavtal varit kvinnor, medan endast nio procent av alla deltagare i fredsförhandlingar var kvinnor.
Yasmeen Hassan vid Equality Now påpekar att det fortfarande finns äktenskapslagar som begränsar kvinnors rättigheter – till exempel genom att kvinnor inte tillåts ingå eller upplösa äktenskap på samma sätt som män, att män anses vara familjens överhuvud, att lagar slår fast att kvinnor ska lyda sin man, medan andra regler tillåter månggifte, eller sätter olika åldersgränser för giftermål mellan pojkar och flickor.
Andra diskriminerande lagar ger kvinnor en lägre status och färre rättigheter som samhällsmedborgare – exempelvis som vittnen i rättegångar, eller genom restriktioner för resor.
Även på det ekonomiska området finns det flera diskriminerande lagar, bland annat genom att kvinnor ärver mindre än män, eller inte tillåts äga vissa egendomar. Ett annat stort problem är lagar som ger män rätten att misshandla eller våldta sina hustrur.
-Att dessa lagar fortsätter att existera bevisar att många regeringar inte betraktar kvinnor som fullvärdiga medborgare, och då går det inte att göra några framsteg i förhållande till de målsättningar som slogs fast för 20 år sedan, säger Yasmeen Hassan.
Mavic Cabrera-Balleza, vid organisationen Global Network of Women Peacebuilders, påpekar att kvinnokommissionens möten gång på gång resulterat i en massa löften. Samtidigt understryker hon att uppgifter från Världshälsoorganisationen WHO visar att 30 procent av världens kvinnor uppger att de utsatts för våld av en partner.
