Bangkok, 030718 (IPS) – Ivete Oliveira från Östtimor tänker inte tillåta att de övergrepp indonesiska soldater utsatte landets kvinnor för faller i glömska. Hon är fast besluten att se till att den nybildade nationens ledare inte heller glömmer offren.
Men kampen för rättvisa för de kvinnor som våldtogs eller utsattes för andra övergrepp under Indonesiens 24 år långa ockupation är inte lätt, berättade Oliveira vid ett möte i Bangkok under veckan.
– Männen som leder vår nation försöker glömma. De är mer intresserade av nationens säkerhet och att diskutera behovet av försoning med Indonesien. – Men vi tänker strida för rättvisa. De soldater som begick dessa krigsbrott är fortfarande fria, säger Oliveira, som arbetar vid Östtimors katolska institut för internationella relationer.
I april höll Kommissionen för sanning och försoning, CAVR, en offentlig utfrågning i Östtimors huvudstad Dili. Fjorton kvinnor deltog och vittnade om hur deras liv påverkades av den långa befrielsekampen, som avslutades med att landet blev självständigt i maj 2002. CAVR har som uppgift att samla in vittnesmål om de övergrepp som de indonesiska trupperna utsatte befolkningen för efter att landet ockuperats.
Olga da Silva Amaral berättade om vad hon upplevde 1982.
– Innan jag våldtogs slog dom mig i huvudet med en trästol. Jag blev sparkad i ryggen med militärkängor så att jag inte längre kunde gå, berättade hon. – Men tortyren fortsatte. Jag fick elchocker i öron, händer och fötter. På det viset torterade dom mig under flera månader.
Kvinnoaktivister på Östtimor menar att man inte kan bortse från den typen av vittnesmål, bara för att landets politiker anser att det är tid för försoning och att blicka framåt.
Aktivisterna kräver istället att en internationell tribunal tillsätts med syfte att åtala de soldater som gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser under det indonesiska styret mellan 1975 och 1999. Enligt aktivisterna ingick våldtäkter i krigföringen, och hundratals kvinnor utsattes för systematiska övergrepp.
Enligt beräkningar dödades 200 000 av landets invånare på grund av krig och svält under ockupationen. Det motsvarar en tredjedel av den befolkning landet hade 1975. Övergreppen nådde sin kulmen efter folkomröstningen om självständighet 1999, där närmare 80 procent av befolkningen röstade för självstyre.
Pro-indonesisk milis gick bärsärkargång. Byggnader förstördes och eldhärjades. Hundratals civila tros ha dödats och många våldtäkter begicks. I distriktet Suai mördade milisen minst 100 kvinnor och barn. En särskild domstol i Indonesien arbetar just nu med att försöka åtala poliser och militärer för de brott som begicks under den perioden. Sedan ett par år tillbaka finns även instans som arbetar med att åtala milisledare och andra som anklagats för att ha begått allvarliga förbrytelser på Östtimor.
Men dessa instanser räcker inte till, menar en del människorättsgrupper. Istället kräver de en särskild internationell tribunal för att rättvisa ska kunna skipas.
– En sådan tribunal skulle ha den integritet och höga standard som behövs för att kunna åtala människor för de krigsbrott som begicks, säger Sunai Phasuk som arbetar för människorättsorganisationen Forum Asia. – Som det är i dag går de militärer och andra som begått människorättsbrott på Östtimor fria med straffrihet.
Även Oliveira skulle vilja se att en internationell tribunal tillsätts för att utreda övergreppen.
– Annars kommer andra kvinnor i Aceh och Västra Papua att utsättas för övergrepp på samma sätt som på Östtimor.
I båda dessa provinser pågår frigörelsekamper. Den indonesiska regeringen har sänt trupper och infört undantagstillstånd i Aceh.
