New Delhi, 030717 (IPS) – Hon är bara två och halvt år gammal och lider av hjärtproblem. Men Noor Fatima kan vara den bästa ambassadören för fred som Pakistan någonsin skickat till ärkefienden Indien.
På tisdagen genomgick Noor en hjärtoperation vid ett privat sjukhus i den sydindiska staden Bangalore. Tusentals indier drog en suck av lättnad efter att läkarna förklarat att operation varit lyckad, och att flickan nu år på väg att återhämta sig.
Noor var en av passagerarna på den första buss som gick mellan pakistanska Lahore och Indiens huvudstad sedan bussförbindelsen nyligen återupptogs. Och ända sedan hon klev av bussen har Noor, vars namn betyder “ljus”, varit i blickfånget för alla de indier som tröttnat på den långa fiendskapen till grannlandet Pakistan.
Busslinjen invigdes av den indiske premiärministern Atal Bihari Vajpayee i februari 1999. Syftet var att öka kontakterna mellan ländernas befolkningar, som har en gemensam historia och kultur.
Vajpayees bussresa innebar också ett möte med den dåvarande pakistanske premiärministern Nawaz Sharif, och undertecknandet av ett dokument där båda länderna försäkrade att man skulle lösa alla meningsskiljaktigheter, inklusive den känsliga frågan om Kashmir. Men bläcket hade knappt hunnit torka på dokumentet innan konflikten stegrades mellan länderna igen. Kärnvapengrannarna är i evig i fejd med varandra och krigshotet är ständigt närvarande.
I maj i år närmade sig dock länderna något igen. De diplomatiska förbindelserna återupptogs, liksom den busslinje som Noor och hennes föräldrar anlände till Indien med den elfte juli. På tisdagen reste den indiske ambassadören Shivshankar Menon till Pakistan för att bemanna en post som stått tom i ett och ett halvt år. Hans pakistanske motsvarighet, Aziz Ahmed Khan, har också börjat sitt arbete igen.
Båda ambassadörerna har försäkrat att de kommer att arbeta för att förbättra relationerna mellan länderna. Men samtidigt tycks det som att den målsättningen har större möjligheter att lyckas genom naturliga kontakter mellan de båda ländernas befolkningar. Ett tecken på det är hur Noor och hennes föräldrar mottagits i Indien.
Innan de reste från Delhi till Bangalore berättade Noors pappa Sajjad Nadeem och mamma Tayyaba Nadeem att de kände sig hemma i Indien på grund av de kulturella likheterna.
– Maten, språket – allt är likadant som i Pakistan, sa Tayyaba Nadeem. Publiciteten kring Noor har lett till att indierna har översköljt familjen med erbjudanden om hjälp i olika former. Det enda familjen velat ta emot är dock människors goda vilja. Efter operationen sa Noors mamma till journalister att den lyckats så bra tack vare Allah, läkarnas skicklighet och alla människors välsignelser och böner.
Noors pappa sa efter operationen till tidningen The Hindu att enbart politiker, generaler och den multinationella försvarsindustrin tjänar på fiendskapen mellan länderna.
– Politikerna utnyttjar situationen, armégeneralerna begär mer vapen och de multinationella företagen får sälja fler vapen. Dom är vinnarna medan den vanliga människan vars son dör i ett onödigt krig förlorar, citeras Sajjad Nadeem i tidningen.
Trots den politiska fiendskapen mellan länderna skickar läkare i Pakistan ofta patienter till Indien för specialistvård, eftersom indiska sjukhus kan erbjuda bra vård till relativt låga kostnader.
