Istanbul, 141027 (IPS) – Gruvkatastrofen i turkiska Soma i maj i år blev den värsta i landets moderna historia. Fortfarande anses gruvföretagen och regeringen inte ha gjort tillräckligt för att förbättra säkerheten.
Fembarnspappan Tahir Cetin arbetar sex dagar i veckan i en kolgruva nära staden Soma i västra Turkiet. Sju och en halv timme varje dag befinner han sig flera hundra meter under jord på en smal avsats. Han andas in koldamm och gräver i väggar som riskera att kollapsa. Minsta felsteg kan innebära döden.
Efter fem år med arbete under dessa villkor och med låg lön säger han uppgivet att det inte spelar någon roll om han lever eller dör.
-Det är slaveri. I vårt arbete är vi viktiga för landet men behandlas illa, säger Tahir Cetin, som förlorade sin brorson i maj när en explosion stängde in hundratals gruvarbetare i en kolgruva i staden Soma.
Över 300 arbetare omkom i gruvolyckan. Branden som följde i gruvan i Soma slog ut strömmen, ventilationssystemet och hissar. Gruvolyckan förvandlades snabbt till en kris för regeringen. I flera turkiska städer deltog tusentals människor i demonstrationer mot regeringens hantering av situationen.
Hurriyet Demirhan, som sitter i styrelsen för en sammanslutning för landets gruvingenjörer, säger att nästan alla gruvarbetare i Turkiet arbetar under liknande förhållanden som Tahir Cetin och att många ställer sig frågan om eller när katastrofen i Soma kommer att upprepa sig.
Både Hurriyet Demirhan och Arzu Cerkezoglu vid den turkiska centralorganisationen Disk – fackförbundet som nu representerar gruvarbetare i Soma – menar att olyckor kommer att inträffa igen i en eller flera av landets 450 gruvor om inget görs för att förbättra situationen.
Disk och sammanslutningen för gruvingenjörer har presenterat flera rapporter för regeringen som visar på säkerhetsbrister i gruvorna. Hurriyet Demirhan pekade ut gruvan i Soma redan 2010 och varnade för att riskerna för en olycka var som störst där, men inget åtgärdades.
Arzu Cerkezoglu menar att det är privatiseringen av gruvnäringen som försämrat arbetarskyddet och som är det största problemet.
-Gruvarbetare dör till följd av regeringens nyliberala politik och vinstintresset.
Privatiseringen av gruvnäringen i Turkiet inleddes på 1980-talet när det rådde stor enighet om att staten var oförmögen att få till stånd en effektiv brytning. Nu ansöker privata företag om tillstånd från energidepartementet för att bedriva gruvbrytning. När de får tillstånd hyr de in revisorer, ingenjörer och säkerhetspersonal som ska se till att säkerheten garanteras.
Hurriyet Demirhan menar dock att företagen inte gör tillräckligt när brister uppdagas och att hög produktion till en låg kostnad resulterar i dåliga arbetsförhållanden och urusla löner.
-Arbetares hälsa och säkerhet riskeras genom detta – och människor dör. Allt detta är statens ansvar och det är endast genom lagstiftning som arbetare kan återfå sina rättigheter, säger han till IPS.
Kort efter gruvolyckan i Soma sammanställde den turkiska centralorganisationen Disk tillsammans med anhöriga och gruvarbetare krav på förbättrad säkerhet i gruvorna och i juli presenterades dessa för landets energidepartement. Kraven innefattar bland annat förbättrad säkerhet, högre löner, kortare och färre skift, tidigare pensionsålder och kompensation till familjer vars anhöriga omkommit, enligt Tayfun Gorgun vid Disk.
Han arbetar för att se till att kraven uppfylls för de 8 000 gruvarbetarna i Soma. Regeringen har lovat att kraven ska uppfyllas men Tayfun Gorgun säger att framstegen går långsamt.
Regeringen har lovat att underleverantörer ska försvinna inom gruvsektorn, vilket skulle komma till rätta med många problem som orsakats av privatiseringen, enligt Tayfun Gorgun. Det har dock inte resulterat i något lagförslag.
-Regeringens strategi är att låta tiden gå så att folk glömmer. Det enda sättet att verka för förändring är att fortsätta sätta fokus på dessa frågor, säger Tayfun Gorgun.
