New York, 140523 (IPS) – FN arbetar hårt för att försöka hantera den omfattande bristen på rent vatten i utvecklingsländerna. Men på senare tid har ett nytt problem blivit allt tydligare – att tillgången på dricksvatten används som en del i krigföringen i olika konflikter.
De senaste exemplen på hur tillgången på vatten använts av parter i konflikter är bland annat i Irak, Egypten, Botswana och i Israel. Förra veckan uttryckte dessutom FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon sin oro över rapporterna om att tillgången till vatten medvetet stoppats av väpnade grupper i åtta dagars tid i den belägrade staden Aleppo i Syrien. Något som drabbade mängder av människor som stod utan rent dricksvatten.
-Att förvägra människor tillgång till rent vatten innebär en kränkning av deras grundläggande mänskliga rättigheter. Det innebär ett tydligt brott mot internationella humanitära lagar, sade Ban Ki-Moon.
Under det fyra år långa inbördeskriget i Syrien har tillgången till vatten använts som ett vapen av alla parter i konflikten, både av regimens styrkor och alla de rebellgrupper som strider för att tvinga bort president Bashar al-Assad från makten.
Enligt Maude Barlow, som representerar organisationerna Council of Canadians och Food and Water Watch, menar att tillgången på vatten under senare år blivit ett allt vanligare vapen i olika konflikter i världen. Hon påpekar att vattentillgången stryptes under kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet, och att Saddam Hussein under 1990-talet gjorde detsamma som straff mot delar av den inhemska befolkningen.
Maude Barlow, som tidigare var expert på vattenfrågor inom FN, menar även att en starkt bidragande faktor till upproret i Egypten var att vattentillgångarna privatiserades och främst hamnade i händerna på de redan rika.
Hon menar även att Israel gjort det omöjligt att skapa eller bibehålla en fungerande infrastruktur för vattnet i Gaza, vilket lett till att vattentillgångar där har förorenats och många människor avlidit. Ett annat exempel är hur regeringen i Botswana år 2002 ströp vattentillgången för basarwafolket i Kalahari för att tvinga ut dem ur öknen, där diamanttillgångar hade upptäckts.
Förra veckan underströk Anand Grover och Catarina de Albuquerque, som är FN-experter på frågor om vatten och sanitet, att det är fullständigt oacceptabelt för stridande parter att ge sig på vattenresurser.
De påpekade att tillgången på vatten i staden Aleppo varit bristfällig sedan början av maj i år, innan den ströps helt den 10 maj, vilket drabbade upp emot en miljon människor. Vattenbristen slog mot både privata bostäder, sjukhus och andra medicinska inrättningar. Enligt FN-experterna tycks både vissa väpnade oppositionsgrupper och regeringsstyrkor i varierande grad ha legat bakom den medvetna strypningen av vattentillgången.
Men enligt Maude Barlow ligger denna metod i linje med hur den syriska regimen sedan lång tid tillbaka har använt sig av tillgången till vatten för att både bestraffa fiender och belöna vänner. Enligt henne delade regimen år 2000 ut enorma mängder mark och vattenresurser till sina mäktiga allierade, vilket kraftigt minskade tillgången för andra och tvingade nästan en miljon småbönder och herdar bort från sina marker.
Många av dessa flyttade istället till Aleppo, enligt Barlow, och där har de alltså nu återigen drabbats av bristande vattenresurser.
