Washington, 121009 (IPS) – De stora biståndsgivarna bör hålla inne sina betalningar till regeringarna i Rwanda och Kongo-Kinshasa tills dess att länderna fullföljer sina tidigare åtaganden för att minska spänningarna i den mineralrika kongolesiska Kivu-provinsen. Den uppmaningen kommer i en ny rapport från International Crisis Group.
I den nya rapporten understryks behovet av att fredsfördrag och stabiliseringsplaner inte längre förblir “tomma löften”. Men för att detta ska ske krävs det “koordinerade och otvetydiga påtryckningar” från biståndsgivarna.
Flera milisgrupper är aktiva i Kivu i östra Kongo, och en av de främsta är M-23, som leds av Bosco Ntaganda, som sedan 2006 varit internationellt efterlyst för att ha utnyttjat barnsoldater. Trots denna efterlysning fick Ntaganda plats i den kongolesiska armén som en del i ett försök att stabilisera situationen i landets östra delar. År 2009 befordrades han till general.
I april inledde dock den Rwanda-födde Ntaganda ett uppror som enligt många bedömare stöttas av Rwanda. Detta inleddes efter att Kongos president Joseph Kabila, under påtryckningar från västerländska biståndsgivare, begärt att Ntaganda skulle gripas.
Sedan dess har Rwanda och Kongo fört ett ordkrig och våldsamheterna har förvärrats över hela regionen. Hundratals personer har dödats i strider och närmare en halv miljon människor bedöms ha tvingats på flykt.
I slutet av juni lanserade FN:s säkerhetsråd en rapport som i detalj beskrev Rwandas stöd till upproret och M-23-rebellerna. Regeringen i Kigali har dock kraftfullt tillbakavisat dessa anklagelser. Landets president Paul Kagame, som länge stått USA nära, försökte enligt många källor att försena publiceringen av rapporten. Enligt Kagame bröt i stället upproret ut eftersom den kongolesiska regeringen inte betalat ut löner till Ntagandas soldater.
Situationen i Kivu har varit orolig ända sedan efterspelet till folkmordet på tutsier i Rwanda 1994. I samband med att Kagames tutsi-ledda RPF svepte in i landet flydde tiotusentals hutuer, däribland militärer och miliser som låg bakom folkmordet, in i östra Kongo där de förblivit aktiva.
Regionen är rik på mineraler, guld, diamanter och tantal, en ovanlig metall som används i mobiltelefoner och datorer. En stor del av striderna i regionen har handlat om kontrollen över dessa fyndigheter.
I en ny rapport från Human Rights Watch, HRW, anklagas M-23 för krigsbrott, däribland summariska avrättningar, våldtäkter och tvångsrekrytering av barnsoldater. I samma rapport anklagas även Rwanda för att ha skickat in militära enheter i Kongo för att ge stöd till M-23, vilket skulle inneböra att landet kan ha gjort sig medskyldigt till rebellrörelsens brott.
Rwanda har istället lagt fokus på de övergrepp som begåtts av mai-mai-miliser, i synnerhet mot den etniska gruppen banyamulenge, som är besläktad med tutsierna och främst härstammar från invandrare från Rwanda.
USA och medlemsstater inom EU har dragit in på, eller minskat, sitt bistånd till Rwanda, ett land där 40 procent av statsbudgeten kommer från bistånd. Det indragna biståndet syftar till att förmå landet att dra tillbaka sitt stöd till M-23. Människorättsorganisationer menar dock att det behövs än tydligare påtryckningar.
ICG uppmanar i sin rapport bidragsgivare att hålla inne biståndet till båda länderna, men hänvisning till att mai-mai-miliser kunnat fortsätta att begå övergrepp i Kongo utan att bestraffas.
