Lima, 101216 (IPS) – Bilden av landsbygdens kvinnor i Latinamerika håller på att förändras – kvinnorna har ett ökat inflytande och allt fler är pådrivande för att skapa ett hållbart jordbruk för både människa och miljö.
Gladis Vila, quechua-indian från en by i bergstrakterna i Huancavelica-provinsen, i en av Perus fattigaste regioner, är en av kvinnorna bakom en rörelse som har varit pådrivande för framväxten av försäljning av ekologiska jordbruksprodukter i 22 av landets 25 regioner. Resultatet utgör ett konkret bevis för att det är möjligt att producera mat utan att förstöra miljön.
-Kvinnor som tillhör ursprungsbefolkningar och som arbetar inom jordbruket strävar efter att bevara den biologiska mångfalden. Vi gör affärer med respekt för naturen, säger Gladis Vila från Nationella organisationen för Andernas och Amazonas kvinnor i Peru, ONAMIAAP, till IPS.
Kvinnor står för 60 till 80 procent av matproduktionen i de flesta utvecklingsländer, och andelen ökar i förhållande till ett lands fattigdomsnivå, enligt FN:s jordbruksorgan FAO.
Aktivister, forskare och företrädare för organisationer i olika latinamerikanska länder möttes i början av december i Lima för att diskutera de behov och problem som kvinnor på landsbygden står inför i regionen.
En av dem som deltog i mötet, antropolog Kirai de León, berättade om ett kvinnokooperativ som har blivit något av en framgångssaga.
Calmañana-kooperativet som för närvarande består av 17 kvinnor startades för 25 år sedan i den södra provinsen Canelones i Uruguay. Kooperativet odlar aromatiska och medicinska örter och levererar dessa till lokala butiker men exporterar även produkter till Europa. Medlemmarna i kooperativet sitter även med i den nationella styrelsen för certifiering av ekologiska produkter.
-De möter stor respekt och har gjort sig ett namn, säger Kirai de León.
Omsorg om miljön är också kopplad till frågan om tillgång till mark. Den bolivianska aktivisten Elizabeth López från Latinamerikanska nätverket för kvinnliga försvarare av sociala och miljömässiga rättigheter betonar vikten av detta för att kvinnor på landsbygden ska kunna vara ekonomiskt oberoende.
-Men det handlar inte bara om tillgången till mark utan också om att kvinnor har kontroll över vattenanvändningen, den biologiska mångfalden, jorden och andra naturresurser. Utan detta är kvinnornas möjligheter begränsade.
Allt fler kvinnor blir också lönearbetare inom jordbruket. I Peru har storskaligt jordbruk lockat kvinnor från Anderna till kustområdena. Gladys Campos är en av dem som förr arbetade för Sociedad Agrícola Virú, ett företag inom jordbruksnäringen som exporterar sparris, och som gynnats av Perus växande jordbruksexport.
Gladys Campos lämnade sin hemstad Cochabamba i Bolivia för att arbeta för Sociedad Agrícola Virú. Men hon var bara anställd i två och ett halvt år. I oktober 2004 fick hon sparken efter att hon varit med och startat en fackförening.
-Vi arbetade 17 timmar om dagen för svältlöner. De betalade oss inte för övertid. När de anställer dig kommer de med löften om att de ska hjälpa dig, men du får slava och de drar också av kostnader för mat och husrum från din lön.
Gladys Campos arbetar nu för ett nationellt förbundet för jordbrukare, hantverkare och lönearbetande kvinnor i Peru, FEMUCARINAP.
När hon arbetade för Sociedad Agrícola Virú, som är en av Perus största exportörer av jordbruksprodukter, tjänade hon bara motsvarande 1500 kronor i månaden.
-De som verkligen bär upp ekonomin på bekostnad av långa arbetsdagar är arbetarna, inte företagen, säger hon.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Bilderna säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
