Washington, 101020 (IPS) – USA:s behov av att säkra transportvägarna till Afghanistan har lett till att man satsat minst sex gånger så höga belopp på militärt bistånd till de i flera fall auktoritära regimerna i Centralasien jämfört med satsningarna på att åstadkomma en demokratisering i regionen. Det slår organisationen Open Society Foundations fast i en ny rapport.
Enligt rapporten är det mycket svårt att få fram exakta uppgifter om hur stort hela det militära biståndet är, eftersom det fördelas ut genom en rad olika program. Men enligt Open Society Foundations står det klart att det militära biståndet från försvarshögkvarteret Pentagon och staben Centcom är minst tre gånger högre än det militära bistånd som utgår från utrikedepartementet – vilket är omgärdat av betydligt hårdare restriktioner.
Lora Lumpe, som skrivit rapporten, påpekar att uppgifter från Centcom, som har störst överblick över summornas storlek, är hemligstämplade.
Open Society Foundations, OSF, är en organisation som arbetar för att stärka demokratin, grundat av miljardären och filantropen George Soros.
Rapporten kommer sex månader efter att den korrumperade kirgiziska regeringen under president Kurmanbek Bakijev störtades. Och den kommer sannolikt att leda till en förnyad debatt om huruvida USA:s strategiska framgångar i form av säkrade tillgångar till militärbaser i Centralasien väger tyngre än de politiska kostnader detta kommer att innebära i förlängningen.
År 2007 gav Pentagon genom ett antal program över motsvarande 200 miljoner kronor i bistånd till Kurmanbek Bakijevs regim. Enligt den nya rapporten var dessa pengar främst en kompensation för att USA fick tillgång till flygbasen Manas. Summan var ungefär sex gånger högre än de biståndspengar som gick till olika demokratisatsningar.
Dessutom ska USA ha förmedlat kontrakt för att säkra behovet av bränsle vid den amerikanska militärbasen till lokala företag som stod Bakijev och hans son nära. Dessa kontrakt är för närvarande under utredning i både USA och Kirgizistan, och ska ha stärkt uppfattningen i landet om att Washington stödde den alltmer korrupta och auktoritära regimen.
-Nu när Bakijev har störtats så hörs en hel del mycket arga röster från den nya regeringen, säger Alexander Cooley, som är Centralasienexpert vid Barnard College i New York.
Cooley menar att USA:s agerande i Kirgizistan gör att den amerikanska militärens framtida tillgång till flygbasen nu är osäker.
Många människorättsaktivister menar att Pentagon har fått en allt större utrikespolitisk roll i förhållande till landets utrikesdepartement, och att detta lett till att USA:s successivt har fått ett allt mer “militariserat” förhållande till utvecklingsländerna.
Washington har vid olika tillfällen skickat militärt och polisiärt bistånd till Centralasien ända sedan Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan och Turkmenistan blev självständiga nationer i samband med att Sovjetunionen föll samman 1991.
Till en början var biståndet främst inriktat på att förhindra narkotikasmuggling och en spridning av farliga vapen, samt att användas för gränskontroller.
Med tiden utökades biståndet då Centcom skickade elitsoldater till de alltmer oroliga staterna Uzbekistan och Kirgizistan för att utbilda lokala förband i upprorsbekämpning, medan både Uzbekistans och Kazakstans militärmakter deltog i Natoövningar.
Det bistånd som utgick under denna period kanaliserades främst genom program som styrs av utrikesdepartementet, vilka inte tillåter hjälp till militärmakter som begått grova människorättsbrott, eller som störtat demokratiskt valda ledare.
Enligt den nya rapporten betraktade dock Pentagon dessa program som opålitliga och mer styrda av politiska överväganden än av de strategiska behov som försvarsmakten ansåg var nödvändiga. Därför inledde Pentagon ett parallellt program av “säkerhetssamarbeten”, där biståndspengarna inte var bundna av samma krav som de program som utrikesdepartementet styrde över. Och dessa program utökades snabbt efter terrordåden i september 2001, enligt rapporten.
Rapportförfattaren Lora Lumpe säger att det militära biståndet från Pentagon till länderna i Centralasien under 2007 låg på minst motsvarande 700 miljoner kronor.
Sedan 2001 har större delen av det militära biståndet varit inriktat på att säkra tillgången till militärbaser varifrån USA har transporterat in trupper och proviant till Afghanistan. Dessa transportvägar har blivit allt viktigare under de senaste två åren då talibaner i Pakistan börjat attackera de konvojer som transporterar proviant från södra Pakistan till Afghanistan.
År 2008 skapades ett distributionsnätverk för USA och dess allierade som löper landvägen från Europa och genom Centralasien till Afghanistan, och sedan dess har det militära biståndet till regionens regeringar och militärmakter ökat. Dessutom har allt fler lönsamma kontrakt för transporter och byggen fördelats till lokala företag som ofta har kopplingar till ländernas regimer.
Uzbekiska trupper – vissa av dem utbildade av Pentagon – massakrerade år 2005 hundratals demonstranter. Efter det ströps det militära biståndet till Uzbekistan, som numera är det enda landet i Centralasien där USA satsar större summor på demokratiprojekt än på militärt bistånd.
Landets regim under president Islam Karimov har dock sedan det militära biståndet upphörde kunnat köpa in militär utrustning för motsvarande 70 miljoner kronor, tack vare avtal som slöts tidigare. Enligt rapporten har dessutom den uzbekiska regimen, med Washingtons godkännande, sedan dess kunnat köpa in vapen och utbildning från amerikanska företag till ett värde av över motsvarande 300 miljoner kronor.
