Karbala, 030423 (IPS) – Ljuden av shiamuslimer som pinar sig själva genom att slå sig på bröstet har ljudit genom Irak den senaste veckan. Det kommer från hundratusentals pilgrimer på väg till Karbala som i år för första gången på 25 år har genomfört pilgrimsfärden i frihet.
“Tack Bush”, har många pilgrimer skanderat. De säger att USA har gjort så att pilgrimfärden i år kan genomföras just så som traditionen kräver – till fots, med banderoller och där pilgrimerna med jämna mellanrum stannar för att slå på sina bröst för att uttrycka sin sorg över mordet på Hussein, profeten Mohammeds dotterson. Martyren Hussein mördades år 680 och hans huvud är begravt i Karbala som ligger sju mil söder om Bagdad.
Allt detta var förbjudet under Saddam Husseins regim och de irakiska shiamuslimerna värderar sin nya frihet högt. Deras religiösa ledare har uppmanat shiiterna att vallfärda till Karbala i aldrig tidigare skådat antal och människor varkar ha hörsammat det uppropet. Pilgrimtåget till Karbala har också blivit det första verklig stora firandet av Saddam Husseins fall och det får en politisk betydelse i denna mycket känsliga tid. Det stora antalet pilgrimer skickar ett mäktigt budskap till resten av landet och till USA. Ett budskap om att den shiamuslimska majoriteten i landet kräver inflytande och makt. Många shiiter väntar nu på vägledning från sina ledare hur de ska agera.
– Jag väntar mig att ledarna ska säga till mig hur jag ska agera gentemot amerikanerna, säger en pilgrim som går från Bagdad. De shiitiska pilgrimerna vittnar om hur svårt det var att genomföra pilgrimsfärden under Saddams regim. – Regeringen förbjöd det, vi var tvungna att smita förbi avspärrningar och undvika de patruller som armén skickat ut, säger en pilgrim. Många vill fortfarande inte framstå med sina namn eftersom de är rädda för att Saddam Hussein fortfarande ska återkomma..
Vid byn Mahmudiyeh, på vägen mellan Bagdad och Karbala, står en tält i bjärta färger som välkomnar pilgrimerna. Många lägger sig ner för att vila en stund, de får te och vatten att dricka. Invånarna i byn hjälpte pilgrimerna även tidigare men då på helt andra sätt.
– Vi brukade smuggla dem förbi vaktposter genom våra hus och trädgårdar. Jag har aldrig upplevt en sådan här pilgrimsfärd, säger Ahmed Yassin, som har rest tältet tillsammans med sin bror Abbas. Åsikterna om USA går isär bland pilgrimerna men merparten verkar vilja att USA stannar kvar och avslutar det de påbörjat. Saddam Hussein är fortfarande försvunnen och landet måste byggas upp igen, säger de. De shiitiska religiösa ledarna verkar dock vara mer anti-amerikanska än majoriteten av folket.
Den kanske mest respekterade shiitiske ledaren i Irak är Ayatollah Ali Sistani. Den 73-årige prästen representeras ofta av sin äldste son, Mohammed Rudha. – Vi vill att amerikanerna lämnar Irak så snart som möjligt, säger Rudha men han säger inte exakt när han väntar sig att det ska ske. Pilgrimståget till Karbala är inte alls politiskt, säger han men samtidigt har hans far har förbjudit alla slogan utom en: “Irak åt irakierna, inget utländskt styre”. I ett nyinrättat kontor i finns det icke-religiösa shiitiska partiet Dawa som har en mycket mer försonade inställning till de utländska trupperna än de religiösa ledarna. Partiet hävdar att det har en stark folklig uppbackning och det har lyckats överleva förbud och förföljelser under Saddam Hussein, säger talesmannen Hussein Kathem. Partimedlemmarna har dock fått betala ett högt pris för sin opposition mot Saddam. Kathem själv satt fängslad under slutet av 80-talet och han berättar att tusentals Dawa-medlemmar har försvunnit. Han säger att han kan leva med de amerikanska styrkorna, för närvarande.
– Vi hade två stora plattformar: den första var att bli av med Saddam Hussein och den andra var att bygga upp ett fritt och demokratiskt Irak. Nu har amerikanerna klarat av del ett och vi ska se hur de hanterar del två, säger han. Han nickar mot en ström av pilgrimer som passerar förbi utanför kontoret: – Det där är en lycklig syn! När pilgrimerna väl har nått Karbala glömmer de flesta politiken. Tusentals människor går runt Hussein-moskén, slår sig på sina bröst och ropar: “Hussein, Hussein, se på oss, dina efterföljare”. Deras rop hörs i alla hörn av Irak, och kanske ända till Washington.
