990304 (IPS) – De reformistiska kandidaterna gick mot enstorseger i Irans första fria kommunalval på onsdagen. Det ger extrafart åt presidenten Mohammed Khatamis försök att utvidga demokratin i landet.
Rösträknandet fortsätter i Iran efter fredagens val. Reformisterna ser ut att ta alla 15 platser i Teherans stadsråd, och de ligger före runt om i landet.
Utgången i lokalvalen blir en tydlig markering från folket att de stödjer Khatami i hans ansträngningar för att lätta på de sociala, kulturella och politiska restriktioner som Irans hårdnackade religiösa ledare har infört.
Ett unikt inslag i fredagens val var att kandidaterna granskades av ett parlamentariskt tillsatt valövervakningsorgan. I presidentval eller val till parlamentet eller till Högsta rådet, som väljer den Högste ledaren, är granskningen hård och utförs av Väktarnas råd.
Ett resultat av detta var att antalet kandidater steg dramatiskt, särskilt i storstäderna. I Teheran fanns det till exempel 1 400 som hoppades på att kunna få en av de 15 platserna i det lokala Islamiska rådet.
Allt som allt var det 330 000 kandidater, varav 5 000 kvinnor, som tävlade om 200 000 platser. Nästan över en natt bildades en enorm grupp av politiker med varierande bakgrunder och åsikter. Från mullor och hårda islamister till akademiker med utbildning i väst och före detta aristokrater.
Det var en livlig valkampanj med valmöten och valaffischer. Kandidaterna publicerade en stor mängd olika manifest, och debatterade frågor som miljöförstöring, förhållandet mellan män och kvinnor, och olika friheter. Media gav stort utrymme åt valkampanjen vilket ökade intresset.
Av de nära 40 miljoner iranier över 15 som hade rösträtt var det mer än 24 miljoner som röstade. Det innebär att valdeltagandet var 63 procent, högre än vad som är normalt vid amerikanska presidentval, där vanligtvis runt 50 procent röstar.
Efter att ha lagt sin röst i Teheran sa president Khatami att valen är den största symbolen för deltagande och politisk reform. – Valen garanterar att folket vet vad de har för rättigheter när det gäller att forma deras öde. De är också ett enormt steg mot decentralisering, vilket är ett mål för den nya regeringen, sa han
Den nya regeringen, som leds av Khatami, bildades i augusti 1997 efter att han hade vunnit stort i presidentvalet. Den efterträdde administrationen som leddes av Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, som valdes till president för en fyraårsperiod två gånger. Första gången Rafsanjani valdes var strax efter Ayatollah Khomeinis död 1989. Men trots att han ansågs vara moderat, tillämpade Rafsanjani aldrig lagen om islamiska råd som parlamentet hade stiftat tre år tidigare. Han koncentrerade sig i stället på den viktiga uppgiften att liberalisera ekonomin, som efter det åttaåriga kriget med Irak hade blivit centraliserad, med en stor ineffektiv offentlig sektor.
Khatami, å andra sidan, lovade i sin valkampanj att han skulle hjälpa till att skapa ett öcivilt samhälleö i Iran, i enlighet med konstitutionen från 1979. Den iranska konstitutionen föreskriver folkvalda råd på olika nivåer. Men Lagen om Islamiska råd har inte tillämpats sedan den skrevs. Vad var det då som fick Khatami att tillämpa lagen?
– President Khatamis hand vilar stadigt mot nationens puls, säger professor Hooshang Amirahmadi, president i det amerikansk-iranska rådet. – Folk vill vara mycket mer öppna och demokratiska, och Khatami speglar den stämningen.
Det finns ingen motsättning mellan detta och den iranska konstitutionen, som slår fast att makten ligger hos folket. I artikel sju ges den tanken sin grund i två koranverser. Så medan de västerländska demokratierna hämtar inspiration från det antika Greklands stadsstater bygger den islamiska demokratin på Koranen. Trots det finns det viktiga paralleller mellan västerländska och islamiska modeller för demokrati. Till exempel föreskriver Irans konstitution att statens makt ska delas i verkställande, lagstiftande och dömande organ som är skilda från varandra.
Irans grundlag skiljer sig dock från sina västerländska motsvarigheter genom att inrätta den Högste ledaren, Ayatollan, som har absolut makt och som utses av det folkvalda Högsta rådet, vars ledamöter uteslutande kommer från prästerskapet.
Sedan revolutionen i Iran för 20 år sedan har det hållits 18 folkomröstningar och val û presidentval, val till parlamentet och till Högsta rådet. Till och med under kriget mot Irak höll regeringen val i tid. Och även om det under den största delen av de senaste tjugo åren inte har funnits några politiska partier i Iran, så har väljarna alltid haft flera olika alternativ att rösta på i valen.
Bristen på organiserade partier har varit ett annat särdrag i Irans ''islamiska demokrati'' som skiljer den från det västerländska systemet, men frånvaron av partier har inte betytt frånvaro av skilda politiska åsikter. De existerar, och konflikten står i stora drag mellan konservativa/traditionalister och moderater/reformister.
I det senaste presidentvalet stod Khatami, som tillhör prästerskapet, mot Ali Akbar Nateq-Nouri, en mer konservativ mullah som det religiösa etablissemanget föredrog.
I fredagens val fanns det inte heller några politiska partier, men i de större städerna satte många likasinnade politiker ihop en gemensam lista under en attraktiv slogan.
I Teheran toppade Abdullah Nouri, före detta inrikesminister och nära allierad med Khatami, en lista med titeln Kärlekens Islam. På andra sidan försökte en grupp konservativa politiker vinna stöd med sin slogan ''Islam och ren luft'', väl medvetna om de föroreningar som plågar huvudstaden.
Men Professor Amirahmadi påpekar att i stora städer som Teheran och Isfahan röstade människor på personligheter, på någon de kände och tyckte om, mer än som representant för en särskild ideologi eller politik.
För iranierna var det den första upplevelsen av gräsrotspolitik. Det, och känslan bland många vanliga medborgare av att valet gav dem en verklig röst i de lokala besluten, kommer att hjälpa till att liberalisera det politiska systemet i landet, enligt Irankännare.
IPS/ London 990304 *)Dilip Hiro är författare, kommentator och expert på Iran och Centralasien.
.
