990325 (IPS) – Fler än 600 människor har dött i virusepidemier i fattiga nepalesiska byar den senaste månaden, trots att sjukdomarna kan behandlas och förebyggas. Det blottlägger ett skrämmande faktum
Tidningarna rapporterar dagligen om dödsfall i Jumla, Kalikot och Dolpa, som är de värst drabbade områdena. Tjänstemän i huvudstaden Kathmandu erkänner att människor dör i influensan varje dag. Men den nepalesiska sjukvården har inte lyckats vidta de åtgärder som krävs för att stoppa epidemin.
Hälsoexperter säger att de som haft råd har rest till städerna föra att få vård, medan de fattiga tvingas förlita sig på den offentliga vården som inte nått fram i tid.
Till att börja med erkände inte hälsoministeriet att det handlade om en epidemi. Det gjorde man först efter att hälsoministern Pradip Nepal själv rest i området. Då beordrade ministern att mediciner och läkare skulle skickas till de berörda områdena, men det var då redan försent.
Doktor Dipak Sigdel är ensam läkare på det lilla sjukhuset i Jumla. Han säger att hela byn har drabbats av epidemin.
– Medicinerna räcker inte mer än en vecka, säger han.- Hundratals människor har dött och allt regeringen gör är att skicka en eller två läkare, säger doktor Mrigendra Raj Panday, som driver Mrigendra-Samjhana Medical Trust i Kathmandu.Nepal har cirka 21 miljoner invånare och är ett av världens fattigaste länder. Medelinkomsten per capita är 200 dollar per år. Skillnaderna inom landet är stora. I huvudstaden Kathmandu finns förutom statliga sjukhus, många privatsjukhus. Nästan hälften av landets cirka 1 200 läkare bor i Khatmandu.
Jumla- och Kalikot-distrikten har i princip inte fått någon hjälp från regeringen. Jumla går inte att nå via bilväg, byn har ett sjukhus och en telefonledning för 40 000 invånare. Byborna måste gå till Surkhet – en vecka bort – för att söka vård.
Enligt doktor Panday, som leder en organisation som arbetar med fattigdomsrelaterade sjukdomar i Jumla, är fattigdomen i dessa områden fruktansvärd. Häslotillståndet är där efter. Många män och kvinnor röker, de lagar sin mat över öppen eld i fuktiga, kalla hus utan ventilation. – Det leder till att deras lungor redan är skadade och när en epidemi kommer utvecklas den snabbt till en katastrof, säger han.
Enligt tjänstemän på centret för kontroll av epidemier och sjukdomar, EDCC, i Kathmandu beror de flesta av dödsfallen på en virus, men man vet ännu inte vilket. Regeringen och tjänstemän på Världshälsoorganisationen, WHO, har skickat prover till Bangkok för analys. Enligt WHO kan det ta ytterligare fyra veckor innan viruset är identifierat.
Det är inte första gången som epidemier drabbar de fattiga i Nepal. Under tre månader 1998 dog 376 människor i Humla. Den gånger berodde spridningen av epidemin på undernäring, diarréer och andningsinfektioner. Men regeringen lärde inte läxan av den tragedin, menar experter.
– Förra året var det Humla, i år är det Jumla. Gud vet var det blir nästa gång. Regeringen är helt enkelt inte redo, säger doktor Panday. (Slut)
.
